tisdag, november 23, 2010

en hel värld i brand

Jag skymtar något vackert, något nytt. Kanske något annat.

En annan dag tänker jag och vänder på klacken.

För mitt hjärta är hos dig, jag bär våra minnen som ett ärr och en nerv på samma gång.

Jag kan känna den slå, pulsen som en ton, rytm, ett andetag.

Jag bär våra röster och ord som en glimmande sekund och som en evighet, som ett rop och som ett jubel på samma gång.

Som en flämtande tynande låga och en hel värld i brand.
Som ett urgammalt ordspråk som stått sig genom årtusenden och som ett nytt ord varje dag.

Jag bär min längtan efter dig som en sån där blick som man sparar på, och som man så sällan ger eller får.
Jag lindar mitt finger runt just det, luktar på tråden och ser att den håller.


av lisa 2008

(jag har skrivit så många saker endel tar tid att publicera, en del kan man visa direkt, endel ska man aldrig publicera. )

1 kommentar:

Fredrik sa...

Så sant att man kan skriva mycket men allt kan man inte publicera.

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...