onsdag, juli 23, 2014

sången

jag noterar -

att min första riktiga jobbdag är det 29 grader på innergården.
att min semester varit lysande, och strävsam samtidigt, det är en bra kombo!
att kalendern ligger längst ned i en hög.
att jag fått fler reklam mejl från ÖB än jobbmejl att svara på. ( det säger mer om ÖB än om jobbmejlens antal )

att det är en ynnest att kunna smygstarta med jobbet.
Att församlingslägret nästa veckan kommer bli strålande härligt.

att när man vågar förlora kontrollen händer det alltid något oväntat


det finns så många sånger imon mig. 
osjungda toner, ackord
blommor som har dofter från andra tider, lager, platser jag inte kan gatnr på. 
Jag hör deras toner, de stämmer ackorden, alla röster, den lilla späda den djupa vackra. 
Jag hör stämgaffeln 
jag hör hur det prasslar om kjolar med volanger, hur det doftar av våren - syren 
och hur 
de springer runt, allt måste bli klart. 
Jag kikar genom fönstret, det är ljust utanför. 
tonerna kommer emot mig. 
jag håller i mig. 

Inom mig ger något gensvar, något i djupglädjen, 
det är salt på mina kinder, 
jag skrattar och gråter samtidigt. 

Och så blir de helt tyst, och det går som en susning genom folkhavet. 
långt bort mot horisonten ser jag ett stort ljus, en gestalt. 
plötsligt ligger jag på knä. 
och det är som att något sköljer genom mitt inre, alla delar som hoppat av och an och hit och dit, faller sakta på rätt plats. 
jag hör hans röst.
jag hör hans röst. 

min frågor faller till marken. 
någon enstaka får ett svar. 



jag böjer mitt huvud för att sedan strax därefter sträcka mig i min fulla längd. 
jag ser människor runt mig, i alla former och färger, från alla platser och tider. 
de ler
de gråter, 
de skrattar
någon ropar
någon dansar. 

jag känner igen dem.
det är de som vandrat genom det stora lidandet. 

HAN kommer gående. 

och jag förstår att jag fullbordat loppet

tisdag, juli 08, 2014

Du och Jag

Jag ägnar min semester åt lite olka saker. 
Tänker på hur det kommer vara när ”åldern” tar ut sin rätt. Hehe och väntar på någon typ av kris...?
Hoppar över måltider i tid och o tid bara för att jag kan. 
Hummar tysta ordlösa böner till Gud, han vet att jag inte orkar prata eller formulera något och det är helt okej. 
Tänker på personer jag inte borde tänka på för det är ”Jobb”. 
Men jag tänker på dem och ber för dem just för att det inte är ett ”jobb” och friheten som finns i det är stor.
Jag ägnar min semester åt att bada massa, mer och ännu mer. Nu sex dagar i rad.
Fundera på hur man får pelargonerna att blomma allra mest. 
Försöker träna enbart när jag ”känner” för det och knappt ens då. 
Bär omkring på ett kuvert där jag skrivit personer jag uppriktigt vill ringa och undrar hur de har det och som det var alldeles för länge sedan. 
Vissa stunder ägnar jag min semester åt att fundera på hur jag skall hinna allt innan den är slut. 
Och ibland tittar jag iväggen och låter tiden rinna förbi. 
Och så lyssnar jag hejdlöst mycket på radio. 
Och så har jag varit tio dagar på semester med far och mina bröder i Östeuropa. 
Och  så har jag ägnat en hel del tid till att tänka på nazismen, det är just något att tänka på på semestern. 



Och i natt jag har jag tittat på filmen Schindlers list, 3,5h svindlande gestaltning av grymhet och kluvenhet.
Det är just något att se till kl 01.30 på semestern frivilligt tänker någon. 

Jag gör det bl.a. för att jag gjort en ny erfarenhet. Just en sådan där erfarenhet som får en i rörelse, men som man samtidigt önskar att man var utan. 

Jag startade semestern med att bila med far och mina två bröder i Östeuropa. Alla vi fyra nio dygn bil genom Polen och sedan Budapest och Prag. 
De två första dygnen var jag bara helt slut och sur. Sen kom jag tillbaka. Ganska så snart märker jag och min bror att i Polen finns inte en enda ”brunis” som jag ibland lite skämtsamt kallar mig själv. 
Vid vissa platser är jag mera iaktagen än de byggnader eller liknande som vi var där för att kolla på. 
Och det är skillnad på uppmärksamhet och uppmärksamhet. Och det är skillnad på ”Nyfikenhet” – den kan vara öppen, glad och lite undrande på ett posivitvt sätt och den kan vara iakktagande, skeptisk och avvaktande. 

Tyvärr möter vi mer sådana blickar. Märkligt. Vad  det beror på har jag svårt att veta och det är kanske inte så viktigt, men det blir ändå något jag tar med mig på resan. I övrigt är Polen strålande 
och vackert och med många trevliga människor och platser. Likaså semestern.

Under hela min uppväxt har jag aldrig blivit ”särbehandlad” eller  illa behandlad pga av min hudfärg. Jag har blivit det så lite att jag nästan och oftast glömt bort att det kan hända. Jag märker det tex när jag lyssnat på Jasons lysande sommarprat, hur förskonad jag varit om man jämför.
För min bror har det varit annorlunda och det är hans berättelse. 
Hursom helst avslutar vi vår Polenvistelse med att besöka Auchwitz. Jag har varit där tidigare en gång för 15 år sedan. Jag tar spjärn, på något märkligt sätt så vet kroppen om att den kommer att vara på en plats som är märklig. Märklig och fasansfull, stillsam och full av turister. 
Vi skall gå en guidad visning, 3,5h med en guide, hon talar bra och tydlig engelska ,man missar inte en detalj. Vi vandrar genom husen och ser alla högarna med skor, allt hår, alla ansikten på väggarna. 
Vi hör hennes röst i lurarna, ”just här, precis där ni står nu.!” vad betyder det tänker jag? Precis där jag står nu. 

Vi trängs på en buss solen strålar från en klarblå himmmel vi kommer fram till Birkenau – avrättningslägret- förintelselägret.


Området är industriellt stort, ogreppbart stort. Solen strålar från en klarblå himmel, vi fotar, tittar, 
lyssnar, fotar någons skor. Guiden säger att eftersom de e ett så otroligt stor siffra 1.1miljoner som dog här så för att ni skall förstå något så tänk på en enda person när ni ser alla saker. 

En man frågar frågor ” var det många som hängde sig här inne?” jag undrar varför han undrar det. 
Innan kriget bodde det 800.000 judar i Polen, efter några tusen. ”var det många som hängde sig här inne?” 
Vi undrar så konstiga saker tänker jag. Ett barn leker på ett av grönområdena. Dansar hit och dit, hennes mamma ropar. 
Vi tittar på baracken med ”toaletter” hål på långa rader. Här var det fördelaktigt att jobba, hit kom inga vakter, hit ville ingen 






Vi trängs på bussen tillbaka. Drar en suck, sätter oss i Volvo, bråkar lite om när vi skall äta mat och vad vi skall äta. Åker därifrån, åker från ”Just den platsen, just där ni står just nu! ”



Vi sträckkör till Budapest. Jag och min bror skojar lite i bilen om Ungern om nazistpartiet som vuxit sig så stort där. 
Kl 01.20 kommer vi fram till Budapest. Vi har sjungit med i musik i bilen för att hålla oss vakna. Vi hittar ett hotell i utkanten av stan. Kollar om det finns plats, det gör det. Receptionisten ser lite ängsligt på oss, trevligt men änsligt. Vi är en omaka grupp. Jag, min bror Claudio, Adam 1.90 lång och min far. 
Vi går ut i bilen och hämtar våra väskor. När vi står i receptionen och fyller i papper. Ser jag samtidigt i bakögat hur det kommer in två män, de  är rakade. 
Jag tänker inte mer på det. 
De tittar på mig. 

Jag tittar igen och ler. De är rakade och har ”Hårdrocks t-shirtar ” på sig, jag tänker inte mer på det. 
Receptionisten ser nervös ut, jag är trött.

Vi ställer oss i hisskön. En man kommer gående med sin flickvän, han är påväg att ta trapporna.  
Han stannar till och ser på mig, jag ler igen, han ler inte tillbaka.  Jag ser hans outfit. Han spänner ögonen i mig och jag har hör honom uttala orden ” fucking Jews” 
Jag hör inte fel, jag kan knappt tro att jag hört rätt. Min blonda bror på en och nittio ser på mig och frågar om jag hörde vad han sa. Jo säger jag, jag vet inte hur jag skall reagera. 

Vi somnar helt utslagna, vi har ju besökt Auchwitz samma dag- "just den platsen. "

Morgonen därpå kommer vi ned i matsalen där sitter ca 10 nynazister och äter macka och dricker kaffe. Matsalen är liten. 
Och jag hör en röst inom mig, ” du skall inte gå med sänkt blick!” 
Det ligger i och för sig inte för mig. 
Jag ler, tar fruktost, blir uttittad, uttittad. 
Jag ser mannen från gårdagen, på vaden har han en tatuering av Hitlers ansikte, jag vet inte vart jag skall titta, jag måste nästan titta på tatueringen..
Två av de andra männen har SS soldater tatuerade på armen. Det är inte en trevlig stämning i matsalen. 
Jag forsätter besvara blickarna med leenden. Männen är i min ålder och lite äldre. Jag kommer på mig själv med att vilja fråga hur de tänker. 
En av kvinnorna som är med dem, spänner ögonen i mig, jag ser tillbaka, viker inte med blicken. Efter ett tag uppstår ett " samförstånd" vi möts, det är märkligt. Ingen människa är särkilt långt bort. Ibland bara ett leende i väg, ibland måste vi ta oss längre sträckor för att nå fram.
( i övrigt är Ungern och människorna de kommande dagarna fantastiska.)

Vissa dagar när idag kommit hem från jobbet och stan under våren, har jag börjat med att pusta lite med alla kassar på trottoaren utanför vår lägenhet, ibland sitter jag där och fikar.
Några gånger har det slagit mIg att jag ser ut som en av de romska tiggarna på stan. Ingen som går
förbi skulle tro att det är Östermalmskyrkans föreståndare som sitter på trottoaren och dricker kaffe,
jag funderar på varför?

Ingen människa är särkilt långt bort, ibland bara ett leende bort.

Kampen mot de krafter som vill dela upp människor i olika värde är vi alla en del av, du och jag-hur vi lever ,hur vi talar, vilka vi identifierar oss med och inte. Kavla upp ärmarna! Och spänn musklerna! Kärleksmusklerna - leendena och de raka ärliga modiga samtalen och frågorna. Ställ saker på sin spets -  " just här, på den här platsen! "

Samt att vara en profetisk gemenskap som kristen församling med ALLA olika människor är en ytterst "urgent"  angelägen sak. Något att bära med stolthet och leva ut, vackra församlingen - vackra människor!
Dyra livet

onsdag, juli 02, 2014

att bli firad

Jag har blivit så friad på min födelsedag och runt ikring. En av de finaste materiella presenterna jag fått är en ny kamera av min far. Jag älskar biler och saker man kan se. Därför är det en så rolig present. Under semestern i Östeuropa har jag fotat massa med varierande resultat. Och jag räknar med att öva och öva och öva. Kul!! 






Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...