torsdag, september 30, 2010

Man har inte roligare än man gör sig!

Häromdagen i malmö fann jag dem- Tightsen
med stort T.. jag blev så glad!! jag älskar roliga färger och konstiga grejor, tänk att det finns så roliga kläder.. vaddå tänker ni.. men detta är inte vilka tights som helst, det är 80tals tights med rött fleecefoder för vintern utomhus cykling, springning osv, nya och med orginallapp kvar.. skratt! Så roliga byxor man kan ha dem till allt. Jag gick där i malmö och kände mig älskad av Gud som har så roliga färger och former och humor, tacksamhet. Dock har jag lovat linnéa att inte ha dem när jag predikar på söndag... vi får se.



man kan ha dem när man hoppar till exempel!värsta lysern! Och inte nog med det så kom det ett paket på posten.. ha! En klänning jag köpt på tradera för 1,5månad sen 100kr.. sen kom den aldrig så jag tänkte.. där blev jag lurad. Men så kom den idag o då hade jag glömt bort den. Den är lite stor men vilket fynd! siden..



..så nu vill jag gå på höstfest!

onsdag, september 29, 2010

att möta människor med ett öppet ansikte


Idag har jag varit en sväng i malmö. Det är härligt och konstigt med skåne att det är så nära från kant till kant(eller heter det kanske kust till kust?)
(hittade gamla bilder med sköningar att ta till föredöme! i övrigt har de inget med inlägget att göra :))
Hursom när man åker en massa kommunalt så kan man kolla på människor.
Vi är fina liksom. Men det går också ganska snabbt att se om människor är öppna och ser varandra eller inte.
Ibland har jag dagar och under livet har jag också haft perioder då jag inte orkar le åt konduktören på tåget, inte orkar titta på kassörskan på ica o i värsta fall pratat i telefon när jag handlar av kassörska, inte orkat le åt barn på bussen, osv.

När jag sitter där på tåget häller kvinnan mitt emot mig ut sitt kaffe över golvet, inte med flit. En man på andra sidan undrar om han skall gå o hämta papper på toa. Men kvinnan vill inte ha någon hjälp och tittar lite undrande på mannen, liksom snurper lite med munnen...

Jag kanske är lite konstig men ibland tänker jag på åt vilket håll jag vill att mina rynkor skall gå åt när jag blir gammal, om jag får nåden att bli det. Till viss del vet ja att man inte kan bestämma, de verkar bara komma lite här och där på folk. Men de vid ögonen och munnen och i pannan är jag säker på att man kan rå på. Jag vill bli en härlig rynkig dam med många rynkor där det syns att jag skrattat och lett mycket i mina dagar.

Idag har jag försökt att möta människor med ett "öppet" ansikte och jag har fått många leenden tillbaka, och en massa energi.

tisdag, september 28, 2010

vacker o trött morgon


Det var ett sånt vackert ljus i morse, klart och högt ljus.



trötta hungriga..

måndag, september 27, 2010

Allt har sin tid

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.

Jag vet att vad Gud gör består för alltid,
ingen kan lägga något därtill,
ingen kan dra något därifrån.
Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.
Det som är har redan varit,
det som kommer har redan funnits.
Gud letar åter fram det flydda.
(pred 3:1 - tack!)

söndag, september 26, 2010

skånskgemenskap


matilda besökte under veckan som gick.


äldstedygn oj vad många saker man kan fundera över. Så otroligt mycket intressantare o viktigare mer relevant i en gemenskap än bara i teorin. fint dygn.

vilsamhet

Söndagsmiddag



lördag, september 25, 2010

ett steg i taget

För mig dit, för mig ut.
För mig dit där mina segel nås av din vind, där min längtan hittar ut, hittar fram. För mig fram över vidderna med endast dej för mina ögon.

fredag, september 24, 2010

vecka 38

Under året är en av de finaste sakerna med cyklingen att få följa en runda och naturens utveckling. När man cyklar runt, runt samma sträckor ser man veckor efter veckor hur naturen förändras... som livet. Det är gott för ens själ och för tidsrytmen i kroppen, så att man inte behöver känna lika ofta oj är det redan vår oj är sommaren slut...osv. Jag spanar på det här trädet ganska ofta det är utanför mitt fönster.. o ja tänkte att ni får vara med, följa det här trädet varje vecka..
nu kommer lilla gula hösten och sen kommer kala vinterna och sedan livsbejakande våren.

torsdag, september 23, 2010

vardagliga ljud


Idag luktar det som i Afrika(läs ghana) ute, och luften är sådär hög och det är varmt för att vara i september 18grader...

Efter att ha avslutat andra bakdagen med ytterst lyckade äppelkakor, konstaterar Hugo som jag bakar med att "du dricker ju som en kamel" när jag dricker vatten.. ytterst positivt skulle jag säga. Andra saker som har med ljud att göra är att i kommande radioandakter jag spelat in med pingskyrkan i hässleholm kommer min hungriga mage att gästspela. Jag frågade om den kommer att höras och om det gjorde något, till svar fick jag att den kommer att höras och det gjorde inget. okej tänkte jag.

tisdag, september 21, 2010

Förväntan!

I helgen har jag sprungigt på bröllop igen, som det heter.
..det var en mycket fin tillställning och väldigt roligt när jag väl kommit dit, efter sena tåg och liknande. bröllopet innehöll även flera kära återseenden från gymnasietiden...En av de saker som är vackrast med bröllop är att under den dagen när man samlas från när och fjärran för att fira någras kärlek finns det så mycket förväntan. Det är som att den vibbrerar i luften..De nygifta hoppas allt, tror allt, och vill allt, satsar allt, tänk vad det är stort och vackert det finns så mycket förväntan på det som komma skall att det smittar av sig till oss alla..
på många olika områden!.. ..det är som att den rör sig i allas ögon och som att livet har en av sina triumfer och visar att kärlek, trohet och löften är möjliga i en värld som denna..på så många olika områden.


Förväntan är också den kraft som ger oss livsglädje och mod, de går hand i hand. Mod att ta nya steg och mod att se sin längtan och sina drömmar i livet. Därför har jag kommit på mig med att lyssna lite extra på "magen" -vad vill jag göra?, vad är viktigt?- vid tillfällen som dessa. Det är bra, i vår gemensamma förväntan blir vi burna och kanske vågar vi se saker vi inte trodde fanns.
Jag minns också tider då olika omständigheter stulit min förväntan, saker jag gjort eller andra mot mig. och jag minns att det i tider har varit som att vandra i en tunnel med sänkt blick utan att se vägen framåt. Något har skövlat våra förväntningar och stulit våra drömmar. Det har kanske gjort oss misstänksamma, och det kan vara med rätta, livet på jorden är inte bara gott. Ibland kan det kännas som att det sitter en tagg i vårt hjärta. ..
Det är i sådana situationer som vi behöver hjälp, hjälp att finna försoning, hjälp att hitta vår förvissning igen. Mod att våga hoppas.
I värsta fall tar vi inte den hjälpen och vår ton blir lite sådär skarp och kall och när någon stormar in glad och häpen på "kontoret" kan vi inte låta bli att "ta ned den där personen på jorden" genom någon syrlig kommentar. (men tänker någon, ibland jag: jag kan inte hjälpa att det eller det drabbade mig. - nä det kan förvisso vara sant man vet aldrig vad livet har med sig, men våra hjärtan vakar vi över tillsammans med Gud. och där har jag ett val, att släppa in helandet och acceptansen eller inte. det kan ingen annan bestämma.)
Förväntan är också en kraft som föder kreativitet och skapandeglädje, vi är lika Gud när han väntade människan, i stor förväntan och visshet om att det var gott.
Vi har ett ansvar att lyfta varandra, lever vi i tillförsikt får också andra mod att leva i tillförsikt, och lekfullhet. Det betyder inte att livet alltid kommer eller skall vara lajbans, men det betyder inte ordet tillförsikt heller, utan -att leva i förtröstan, o tilltro. Gud står kvar.

.. väljer vi att ge efter för vår missunsamhetoch bitterhet skall vi veta att det också är något som smittar av sig.




.. när vi väl kom på plats för middagen kom det ytterligare en påminnelse om detta, vid varje placering i stället för namnskylt fanns där ett kort på den som skulle sitta där. Vid min plast låg det ett kort från min dopdag, på vätterstranden drygt 6år sedan i april, där var jag i vita kläder och gässen gick högt på vattnet. Och å vad me förväntan, och å vad med visshet i den dagen och handlingen stunden! Och jag kan inte säga att allt har blivit lajbans sedan den dagen, men jag kan säga att Gud bär och Kristus står kvar. Tack!



..tillsist släppte vi loss allt vad vi orkade, o jag kom hem halv fyra trött och lycklig.

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...