torsdag, november 30, 2006

Igår var vi i Accra igen och gjorde två intervjuer - mötte två hoppingivande människor, handlade böcker, och tog del av plantins med bönor.. sol och två fantastiska möten.

Professor Ansre är pensionerad och har jobbat med bibelöversättning. är teolog och lingvistiker och har vart med i översättningsarbetet av fler av de lokala språken i Ghana men också i andra delar av Västafrika. en varm man med mycket kunskap, längtan att provocera få oss att tänka nytt, orädsla inför bibelns tvetydighet och med en stor förströstan på hur den helige ande leder genom alla tider, genom alla olika konstiga och motstridiga ord.
samtidigt med en stor kunskap i språk och grund i vikten av att vara trogen grekiskan och hebreiskan - och samtidigt möta den kultur till vilken bibeln skall tala - balansen i båda dessa. bibeln speglar hur otroligt Gudomlig Gud är och hur otroligt mänsklig människan är - såklar vi har problem med kanon vi är ju människor..!"
det var så mycket att ta del av och lyssna in kan inte återge er allt. Och det är olika saker man ser:
Vi sitter ute på hans veranda och vi sitter på sådana där platsstolar som man tar fram hemma när man har extra gäster och som står i ett förråd annars.
Som från början var vita men som blir gråare och gråare för varje sommar.
Och som oftast har ett sånt där neutralt och vanligt rutigt mönsters eller rader som det också fastnar smuts i och det är också allt som fastnar där.
Neutrala.. de säger inget. Det säger mig ingenting.
Men hans sådana stolar de är annorlunda de har en svag ljus färg
och jag vet jag sett dem innan på flera ställen hela vardagen här finns detta inlämnat tyst men ändå högljutt -utbasunerande.
Det försöker inte vara neutrala, de försöker inte låtsas som att de inte säger något. Det vet vad de säger och just därför kan de bemötas -kan de mötas rakryggat.
Varje böjelse, varje linje, varje krok, varje del, som vänder sig tyst mot den andra i stolens mönster säger för den som inte vet något om symbolen, kanske inget mer än det rutiga mönstret på de numera allt grånande stolarna.

Men de ger en hint om att här, finns det något att finna, jag säger dig något.
Jag säger dig något, och just där kan vi mötas.
Även du som tror som försöker att vara neutral, vars ända strävan är att hålla dig vit kommer att säga något med den strävan.
Strävan att försöka vara neutral föder inga möten. Man går förbi varandra.

Om våra platsstolar kan säga oss det att – jag stävar efter neutralitet vad säger då vårt samhälle.. gillar vi inte färg.. är det bara det de säger att vi har en annan designtradition?
Hans stolar gillar att ta ut svängarna de gillar att provocera med de mest konstiga kombinationer av färger- på gator och marknader.

Mönstrets djupaste innebörd på dem säger – Except God”
Och det står på dem alla i grund och botten – det är inte neutralt.
Men är det mer provocerande än det vita rutmönstret i våra?

Ingen kan kopiera någon annans, men vart strävar vi, vad finns i de små gräsrötterna av samhället och vad säger det oss om den grund vi bygger på..
Det finns mer som vi kan finna, söka, leta bygga på, som försvunnit, det finns nytt att erövra, det finns annat att riva ned.


Senare mötte vi Mercy Amba Odoyoyé - till vår stora förtjusning.. en av afrikas mest framstående kvinnliga teologer- vilken kvinna, vilken kvinna...
Och så fick vi åka runt med sam.
Men mest av allt kanske inför de sista dagarna - Vilken Gud, vilken Gud!
Nu är det helg igen och vi skall fara runt, sitta still och andas, så nästa gång vi hörs ses vi troligtvis.. vi kommer hem på måndag kväll kring sex till örebro.. härligt - lurigt!
och imon skall vi till Bediakos.. och sen skall vi krångla med trummorna..

det är olika vad man ser.

Igår var vi i Accra igen och gjorde två intervjuer - mötte två hoppingivande människor, handlade böcker, och tog del av plantins med bönor.. sol och två fantastiska möten.

Professor Ansre är pensionerad och har jobbat med bibelöversättning. är teolog och lingvistiker och har vart med i översättningsarbetet av fler av de lokala språken i Ghana men också i andra delar av västafrika. en varm man med mycket kunskap, längtan att provocera få oss att tänka nytt, orädsla inför bibelns tvetydighet och med en stor förströstan på hur den helige ande leder genom alla tider, genom alla olika konstiga och motstridiga ord.
samtidigt med en stor kunskap i språk och grund i vikten av att vara trogen grekiskan och hebreiskan - och samtidigt möta den kultur till vilken bibeln skall tala - balansen i båda dessa.

"bibeln speglar hur otoligt Gudomlig Gud är och hur otroligt mänsklig människan är - såklar vi har problem med kanon vi är ju människor..!"

det var så mycket att ta del av och lyssna in kan inte återge er allt. och det är olika saker man ser:
Vi sitter ute på hans veranda och vi sitter på sådana där platsstolar som man tar fram hemma när man har extra gäster och som står i ett förråd annars.
Som från början var vita men som blir gråare och gråare för varje sommar.
Och som oftast har ett sånt där neutralt och vanligt rutigt mönsters eller rader som det också fastnar smuts i och det är också allt som fastnar där.
Neutrala.. de säger inget. Det säger mig ingenting.


Men hans sådana stolar de är annorlunda de har en svag ljus färg
och jag vet jag sett dem innan på flera ställen hela vardagen här finns detta inlämnat tyst men ändå högljutt-utbasunerande.
Det försöker inte vara neutrala, de försöker inte låtsas som att de inte säger något. Det vet vad de säger och just därför kan de bemötas -kan de mötas rakryggat.
Varje böjelse, varje linje, varje krok, varje del, som vänder sig tyst mot den andra i stolens mönster säger för den som inte vet något om symbolen, kanske inget mer än det rutiga mönstret på de numera allt grånande stolarna.


Men de ger en hint om att här, finns det något att finna, jag säger dig något.
Jag säger dig något, och just där kan vi mötas.
Även du som tror som försöker att vara neutral, vars ända strävan är att hålla dig vit kommer att säga något med den strävan.
Strävan att försöka vara neutral föder inga möten. Man går förbi varandra.


Om våra platsstolar kan säga oss det att – jag stävar efter neutralitet vad säger då vårt samhälle.. gillar vi inte färg.. är det bara det de säger att vi har en annan designtradition?
Hans stolar gillar att ta ut svängarna de gillar att provocera med de mest konstiga kombinationer av färger- på gator och marknader.


Mönstrets djupaste innebörd på dem säger - ” Except God”
Och det står på dem alla i grund och botten – det är inte neutralt.

Men är det mer provocerande än det vita rutmönstret i våra?

Ingen kan kopiera någon annans, men vart strävar vi, vad finns i de små gräsrötterna av samhället och vad säger det oss om den grund vi bygger på..
Det finns mer som vi kan finna, söka, leta bygga på, som försvunnit, det finns nytt att erövra, det finns annat att riva ned.


senare mötte vi Mercy Amba Odoyoyé - till vår stora förtjusning.. en av afrikas mest framstående kvinnliga teologer- vilken kvinna, vilken kvinna...
och så fick vi åka runt med sam.

men mest av allt kanske inför de sista dagarna - Vilken Gud, vilken Gud!

nu är det helg igen och vi skall fara runt sitta still och andas, så nästa gång vi hörs ses vi troligtvis.. vi kommer hem på måndag kväll kring sex till örebro.. härligt - lurigt!

måndag, november 27, 2006

håll öronen öppna..

abouri
akropong
mampen
latte
manpong

det finns olika platser häromkring.

fjugesta
laxå
lindesberg
örebro

det finns olika platser kring er.
jag bokar tågbiljett till jönköping för juldagar och tänker på havet utanför accra och att vi nog skall åka dit på lördag, många säger att solen inte tar här och många undrar varför "obronis" sitter i solen det är ju tokvarmt i skuggan.. ler men vi tänker att vi åker till stranden.

i fredags var vi i abouri - där finns bland annat rastafaris "handcraft" market och en rad olika andra saker. en nyvunnnen vän till emma visade oss runt och såg till att "obroni" inte belv lurade i sina trumköp...

här sätter man upp stora affischer när någon dött med namn, bild ålder och namn på alla sörjande... sen är alla välkomna på festen som följer. varannan lördag firar man alla begravningar. när man dör är man ju på topp så det är inget att hymla med, dessutom är det otroligt viktigt att man går dit om man på något sätt är släktrelaterad till den avlidne.
min stidie kring familjestrukturer övergår mer i det jag egentligen ville kolla/möta. egentligen övergår den ditåt utan att jag själv rår på det, tacksamhet.
men än kan många saker ändra sig, det har vi sett.

det finns greksika i afrika och den är synnerligen påhängande- men igår styrde jag upp det..

lalala på tisdagen den 5 dec behöver vi nog hjälp med att bära en loftsäng i till oss. och dessutom behöver vi få en först.. det var någon som sa att de ville skänka en.. håll öronen öppna..

torsdag, november 23, 2006

hanna mår bättre, jag mår bra.
jag transkriberar intervjuer och igår var vi i Accra igen.. intervjuade, åkte bil åt localfood..
var på kultur centrat (kände sig verkligen som ne turist) hur som det var många saker fina och mycket kraffs..
kaffe
nu

frukt
en kackelacka
greksika ångest
sol
värme
glädje
nya människor
många tyger
mycket bokstäver
sånger
roliga uttryck
minister
biblioteket
tempraturförändringar

julkort

humm och massa mer saker..

tisdag, november 21, 2006

sju mango - 4.50 jag vet inte hur man skall tänka eller så skall man bara äta inte tänka.

Lite av det fick vi erfara och storheten i att få inlyssna frammana iaktta och förundras över hur Gud fört oss samman. Där kommer hon lång och blond vacker och lite halvt böjd i rygg och en aningens förvirrad i blicken undrande om det här verkligen kommer att vara? men med ett stort hjärta.
Sen efter kommer hon. Hon är kanske egentligen en aningens mallplacerad och inte alls säker på om det är verklighet eller på låtsas att hon verkligen är där.
Och hon, jo hon som har kommit hem, hur kan man det när man är så långt borta?
Vi är med honom som har hämtat oss och fixat så att vi kommit dit. Den andra personen som gjort det. Först han som kom klockan sju för att promenera med oss dit och visa vägen och sedan betala vår taxi hem så att vi hann äta frukostmackan.


Och sedan nu han som knackar på väntar utanför medan vi ,sätter in linser, tar på skor, byter tröja, lägger på läppstift, trekameror och många mer saker som vi tänker att vi behöver. Så nu är vi där dubbelt fram och upp.
Det är en inte gammal- men sliten byggnad, det är fönster som står på vid gavel och det är de(vi) som svettas mest.


Vi sitter i gamla skolbänkar med smala ben som är som gjorda att falla av från om man inte håller ryggen rak och huvudet högt.
En efter en släntrar in och vi har redan börjat jag, hon, hemma, han, den vackra mannen, och pastorn. Vi har börjat ett bibelstudie.
Vi är på väg någonstans vi reser tillsammans i de olika översättningarna och versarna vi har kastat oss ut tillsammans i djupet- i rymden som är ett levande Ord. Lika lite som jag vet vart vi är på väg vet pastorn, men v i känner hur det fläktar av vind genom luckorna och vi känner hur vi leds framåt av fläkten som fört oss samman.

En efter än släntrar de in och det känns lite som ens första skoldag. Förtjusning och hemmakänsla samtidigt som man inte överhuvudtaget vet vart det barkar hän, men det är verkligen dags att man är här.
Vi läser, sjunger, delar tankar. Det gör hon och den unga kvinna och ”mother” och den äldre mannen. Orden blandas mellan deras språk och engelskan som är där för vår skull.
Och det är inte allt vi får grepp om, men av det vi får med oss känns varje ord som en erövring, det lever, det har tyngd just eftersom vi inte förstått allt.
Och i bakgrunden hörs dånet från närliggande Gudstjänst, fullfart, välgenomarbeted- struktur.
Den gamla delen av bibeln finns inte på ”bulsa” än, så de översätter högt från engelska.

Helige Ande leder och här föds Guds ord. – och det jag får med mig är att Gud bär genom allt igen och igen.

(i söndags var vi på ”bulsafolkets” gudstjänst. De är ett folk uppifrån norra Ghana. Som ofta flyttar hit för att få jobb och hitta sammanhang att försörja sig i. Kanske var vi ungefär tjuo personer i ett klassrum, det inleddes med ett bibelstudium utifrån Mk 13: 22-27. Det blir så uppenbart hur otroligt viktigt det är att förstå och att alla folk skall få ha sin egen bibelöversättning.
hanna är lite sjuk så ni kan väl be att hon skall piggna till. igår var vi i Accra och idag skriver vi mest)

torsdag, november 16, 2006

vardag

det kommer att vara helg från och med halv fyra i eftermiddag vilket innebär inget internet det stängs av då.
det är en annan rytm här man kan inte göra något snabbt för det är alldeles för varmt för det. man måste sova middag för att orka göra någonting och det går inte att ligga i solen.
vi vaknar första gången kring halv sex av en tupp utanför vårt fönster och sedan sju när solen går upp och således vi också.
vi slutar vara ute när det blir kolmörkt på tjugo minuter vid kl sex på kvällen.
vi äter tre gånger om dagen olika saker som man känner sig mer eller mindre trygg med. allt är tillagat ordentligt så tryggheten beror nog mer på mig själv än på maten.
det är gröt varje morgon och det är två mål lagad mat per dag och det finns massa frukt (tillräcklig info elsabet? var förövrigt varsam med dig själv) vi har även nödproviant från sverige som vi sparar tills någon blir magsjuk om så vill sig.. man vet aldrig.
i förrgår åt vi olika konstiga saker på stan så då trodde jag att de skulle vara kört men det var det inte.

jag är ju som ni vet brun men barnen ropar "viting- obroni" efter mig också så vi får se hur balanserad identitet jag har när jag kommer hem- ler- förhoppningsvis mer än innan jag åkte vi lär oss otroligt många saker och skulle kunna skriva hur många uppsatser som helst och stanna länge.
det är svårt att avgränsa sitt ämne och fokusera sig. ett otroligt sätt att studera på det bygger på möten och biblioteket är sekundärt - lyx

idag undervisning om de norra delarna av Ghana och de folken som bor och lever där.
igår fick vi sitta vid professor Bediakos fötter fyra timmar och facineras av en äldre mans kunskap och blick för hur man väver ihop sex olika ämnen och ger en bra grund utan att vi somnar utan att brilgera med kunskapen i sig utan verkligen delge en blid av det han ser.
och vi är häpna över att få vara här.

hörs

onsdag, november 15, 2006

we will start whit Ghana and than we will see

ja det får vi verkligen göra - vi börjar med Ghana.

igår fyllde Göran Janzon år, han hade inte sagt något till oss förrän sent på kvällen vilket gjorde det hela en aningens dumt- vi tappade ansiktet. vi får fira honom mer än vi kunde göra här sen.
igår var vi på stan, eller rättare sagt stan är överallt, men man kan säga att vi var på en runda.
det har varit inflation ganska snabbt så valutan består av väldigt "höga siffror ¨med lite värde. vi bär således omkring på en tjock bunt med pengar ungefär en miljon cedi. vilket förstärker den absurda känslan i att allt är så billigt för oss här.

det verkar vara en väldigt trygg stad och folk är väldigt trevliga och hjäplsamma. har haft lektioner idag om akanfolkets familjestrukturer som är matrilinjära i sin grundstruktur. otroligt intressant och rörigt att förstå.
hursom vi mår bra.

(det verkar inte fungera att ladda upp bilder, synd)

tisdag, november 14, 2006

hej!

Vi är framme och försöker landa hitta vardag och komma ifrån den lite överhängande overklighetskänslan.

hittils är vi verkligen omhändertagna och det är varmt och varmt(29grader och fuktigt och sol) och vackert vackert och annorlunda och lika. alla mår bra.

igår kastades vi in i ett seminarie med en professor från Accra Trinityseminary som pratade kring hur den kristna kyrkan i Afrika kan använda sig av det traditionella symbbolspråket för att förstå Gud.
det är ett annat sätt att göra teologi här men också lika- och det var en häpnande känsla att få delta i det samtalet. här nu och i deras sammanhang och att vi fick blev medtagna. det blev tydligt de djupa mänskliga behovet av att uttrycka sig bortom orden för att försöka förstå och söka mera av Gud. och även om teologin blir till på ett annat sätt här (som alltid i olika sammanhang) så slås vi igen av den likhet som finns i vår längtan.

Symbolens uppgift är att kommunicera det ogreppbara sanningen i evangeliet -. Den ogreppbara inkarnationen. Rationalismen har lett till att man förlorar det centrala i upplevelsen – upplevelsen som ”för- klarar” det ogreppbara som i sin tur föder det greppbara det tydliga i tron när den blir handlingen. Som är ett språk i sig som speglar Gud oss emellan som avbilder. Men som också ger oss det rikare språket att om och om igen uppleva det ogreppbara genom symboler poesi och olika tecken. Det är en cirkelrörelse.

(finns många kopplingar att dra till föregående helgen utanför linköping och det är verkligen spännande att tänka på och vi äter massa frukt)



torsdag, november 09, 2006

pilgrim 2

skönheten skall frälsa världen 2


vi har varandra det är stort det,- och fler
(kom och fika idag kring 20.)

måndag, november 06, 2006

pilgrim


bärande meningar- öppningar- låsningar. kan även ses som bärande provokationer, petanden, uppmuntranden, tillskrivanden.
(tolkning av samtal mellan ylva eggehorn och samuel rubensson lyder som följer med eget)

*skaffa dig goda förebilder- gärna levande men även från den tidigare historien och de som gått före långt innan dig. det är ju inte alls det jag upplever som rätt som alltid är det men hos goda förebilder finns det flera mönster att studera och ett liv att pröva sig emot.

skönheten skall frälsa världen.

jag förväntande mig dig, omsluten genomlyst indraganden. förvandlande, tvättande, tummlande,

det som dras in hos dig i dín skönhet blir skönt.
litturgin- ett rörelsernas språk. vad är hos mig det sant mänskliga - vem är en människa i teaterna där VI spelar-lever inför dig. i Gudstjänsten - den genomlysta verkligheten. kyrkan är byggd för att människan skall vara innuti.

jag balanserade mellan friheten och ordningen, den sanna rollen. hur blir jag förklarad

skönhet - sanning
skönheten måste alltid vara upplevd, det är en verklighet , ett möte med de egna sinnena, en erfarenhet. skönheten är inte fullt greppbar. man blir upplyst- inlyst i skönheten

sanningen kan vara teoretisk, den går att ha kontroll över, den går att greppa. man får förklaring, klarhet. en grund att ställa skönheten emot men inte i sig förskönande.

så kommer det då också vara mötet med dem som själva har mött som leder till frälsning.
de olika föreställningarna kan inte leda mig, men den egna erfarenheten det egna mötet kan förklara vem jag är.

vi kan inte göra trons eget språk meningsfullt utan erfarenheter. vi kan inte undervisa i våra Gudstjänster om det vi aldrig själva erfarit.

"konstnärer vet att det är förbjudet att säga allt" - heligheten vet att det inte går.

i kärleken ligger tilltron till betraktaren- utrymmet för den helige Ande att verka. kärleken är inte ambitiös. mellanrummet mellan orden är det enda sättet att finna något.

erfarenheten ger alltid uttryck för en större längtan.
efter den Gud som vi aldrig blir färdiga med.
vi skall stråla av Guds härlighet.

så vi har vår erfarenhet att sätta hopp till att den längtan som föds skall göra oss sköna så att fler får uppleva din ljusklaring


(vid intresse av utredande hör av er humm vet inte om jag kan men om ni kan behöver jag)

torsdag, november 02, 2006

bytt var bytt

sytt var sytt

funderar på hur svårt det kan vara att sy mjukiselefanter..
eller mjukisgrodor eller mucklor. endel skall få barn, jag vill ge bort mjukisdjur och inte lapptäcken.. jag behöver öva mig långsiktigt.

snart bär det av till ett annat land, med andra saker och människor, spännande, läskigt, troligtvis överrumplande och vardag.

vintern har kommit och jag skall verkligen sluta lura mig själv att det är plugga mer jag behvöver. behöver vila huvudet för att kunna förstå nya saker och se det som har landat redan.
därför sykväll hos oss ikväll kring halv sju.


välkomna!

(lite fika inget märkvärdigt)

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...