torsdag, november 28, 2013

vardagsmod

att våga hoppet!
språnget
modet
se

en vanlig torsdag också
det är tro

att våga
vara färgen i mörkret

glimten i ögat

leendet i kön

en vanlig fredag också

varsågod där har du din chans!

måndag, november 18, 2013

fredag, november 15, 2013

.. Allt ju vilar i min Faders händer...

.. skulle jag som barn väl ängslas då!? 
Mod är en märklig sak, och i närheten av döden, prövas ens mod. 
Kanske skall man säga att i närheten av livet prövas ens mod också. 
Senaste veckorna har mitt livsmod prövats. Inte på det sättet att jag har hållit på att förlora det. 
Utan snarare att jag funnit större djup i det. Som att mitt hjärtas ekolod har lodat djupare, funnit djupare bottnar, mer skikt och på samma gång mer mörker och ljus. 
Hur märkligt är det inte med livets kontraster? De är så nära varandra. 

Jag och min familj har förra veckan fått ta farväl av en familjemedlem. Pappas dam, Adam min brors mamma -  Gunilla har stilla somnat in. 
Det finns så mycket att säga om det, och samtidigt inga ord. 

I mötet med livets stora skeenden tar orden slut, de blir futtiga, små, tama. 
tystnaden blir stor, den delade tystnaden blir värdfullast. 
Här söker jag inte efter några svar, här letar jag inte efter anledningar. 
Här delar jag mina frågetecken med dej, i tystnaden. 
( alla ni som är nära någon som sörjer, var nära. var modiga, våga stå kvar utan svaren)

Mod är något som vi behöver mer av i vår samtid. Riktigt mod, inte fåfängt mod att våga hoppa bungyjump eller liknande. 

Utan livs levande riktigt, heligt mod som står kvar och handlar trots alla frågetecken. 

Bön: å herre att du skulle fylla oss med mer mod! mod att se varandra och oss själva, så som vi verkligen är! Amen. 

del 2

måndag, november 11, 2013

Blott en dag ett ögonblick i sänder...



Mellan livet och döden är endast en skör strimma, en sekund.
En glimt
Eller vad man vill kalla det.
ett hopp?
Ett ögonblick..

Någon fanns och sedan finns den inte mera.
Eller är det kanske snarare så att den finns ännu mera, bara inte just där.

Jag har aldrig tidigare verkligen förstått när människor säger, ”Jag längtar till himlen för då får vi mötas igen!”
Jag har förstått längtan till himmelen, den kan vara stark.
Men att mötas igen?

Nu förstår jag. 

( del 1 )

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...