torsdag, augusti 28, 2008

att erfara


Det erfarna det kan inte ljuga. Det har upplevts.


Paulus hade erfarit Kristus och blivit mött rakt upp och ned av den Gud som han förföljde. Han står där helt mållös och det enda han kan göra är att erkänna att Jesus är Herre och han beger sig sedan till damaskus och sedan vidare till Jerusalem för att förkunna den Gud han har mött.
När jag kom till er bröder var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde för er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

En dårsskap




Jag har en blogg som ni vet och i somras så ville min yngsta lillebror han är tretton också skaffa en. Så jag hjälpte honom att ordna till det där. Så sitter han och skriver och berättar om sommaren. Om hur de har varit ute med båten i sommen i sommaren och hur vi har grillat på den nya verandan och den nya motorkrossen också vidare. Så finns det en viss frustration och utbrister hur skall de som läser kunna förstå. De har ju inte varit med. och det finns något i det här som jag tänkt vidare på.


Det handlar om erfarenheten. Om att själv har åkt båt så att det stänker och yr, om att själv ha badat ansiktet i vatten vänt till solen. Om att själv ha erfarit hur det är att springa naken rakt ut i ett sånt där hejdundrande sommarregn. Om att själv ha varit med och byggt på en altan tills händerna ser ut som jag vet inte var och sedan njuta av det arbete man har utfört.
En dårskap för den som inte varit med.

Men hur skall vi kunna säga det som vi erfarit
Jag menar inte och tror inte heller att Paulus förkunnade att vi skall förneka eller se ned på det vi förstår. Det liv som inte är sunt grundat i övertygelser och en teologi från bibeln något som håller, går det ofta åt pipsvängen med.



Men ibland anar jag hos mig själv och andra att vi mest håller på och bekänner oss till en rad olika saker som vi förstår. Då kommer vi sluta upp i att vi ber till våra bekännelser istället för till en Gud som möter vår blick.


Vi blir som grekerna och judarna. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är en Guds kraft och Guds vishet. Det finns en Guds kraft och en Guds vishet det finns något som han har berett för dem som älskar honom och som längtar. Men istället finner jag ofta att vi ställer våra stora frågor till våra teologier istället för att rikta dem direkt till en Gud som ser oss i ögonen.
Vi ställer våra stora frågor och drömmar förhoppningar till våra erfarenheter av gott och ont. Det vi har varit med om tidigare. Istället för rakt till Gud, en Gud som kan gör allt nytt som är större o vackrare än vi kan föreställa oss.
Vi måste själva erfara sommarregnet om igen för att minnas och för att bli fuktiga. Vi måste själva taemot solens strålar. Vi måste själva möta med Gud. Erfara Gud. På alla möjliga sätt.

Gud är galen, Gud är en person. korset är en dårskap.




....Inget andligt liv, ingen relation kan hållas levande utan en städigt förnyad förundran. Och det sker endast i mötet med något man erfar. Att erfara Guds kraft -paulus säger: Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
Så låt oss gå in i den här hösten och erfara Kristus vår frihet, väcka en längtan kring oss. Här och nu rakt upp och ned Gud är inte svår.
Möjligtvis galen.


fredag, augusti 15, 2008

tillsammans


tillsammans
jag jobbar mina sista veckor av vikariat och börjar skolan på måndag. galet

fredag, augusti 01, 2008

repriser



Kärlekens största mirakel: att se en människa öppna sig i tillit,

släppa till sig själv utan alla förbehåll.Ingenting är ömtåligare,

mera bräckligt än detta mirakel; det härjas nästan alltid inom kort tid.

Frosten eller stormen går däröver - okänslighetens- frost,hänsynslöshetens storm.


Den tanklösa egoismens klack förtrampar den, och sedan är den inte mer.


Ödsligheten lägger sig över vad som en gång blommade så ljuvligt.


Vänskapen klarar det bättre - den söker mindre sitt, den rycks inte hit och dit av lidelser, den går varligare fram.

Men dess blommor är heller inte av den ojämförligt ömtåligt sköna sorten.


(Gunnel Vallqvist ur poesisamling Steg på Vägen )



Till George,

jag ville skriva en dikt till dig,rakt på din mun,
dina ögon somen hungrig och glad kyss,min lilla raraste, min lilla käraste,
en dikt bara åt dig att sitta ochtumma på i ängsliga situationer där jag inte kan vara med,

en tumlande, rullande, hastigt och klart skrattande dikt som en hand på ettmjukt ställe och en kram när alla andra tittar på,som skulle göra dig förlägen, förvirrad, förtjust och allt annat påför- som är bra att vara,

en dikt bara för dig, rakt ned i ditthjärta som oförskämt, tokigt slagregn,som en ohejdad doft på ett ställe där den inte alls passar, som en sol kastad in i ett mörkt rum,

en liten dikt som inte alls är nyttig eller ens bra, som bara tycker om att rulla sig i gräsetoch ropa till den blå himlen somär ditt öga, din älskade varma blick,

som kommer springande i en långkorridor och bara är armar och ben i en galen,
dundrade längtan efter din famn,

en liten dikt som bara är din, en hårslinga, minnet av värmen av en hand, två små bröst sedesamt hopkurande, en dikt som är fjun och solvärme och ett brädgolv att klampa sjungande på,

vit tvätt fladdrande i hårda vindar,någonting som inte alls lämpar sig, som man rynkar pannan och sänker ögonen för,

en dikt till dig, min lilla räv,

min lilla älskade skövlare,

så länge som min vingård står i blom
(ylva eggehorn)


bit av ett häftat papper
...."träd och djur har inga problem.
Gud skapar dem till vad de är utan att fråga dem till råds, och de är fullkomligt tillfredställda. med oss står det annorlunda till.
Gud ger oss frihet att bli vad vi behagar.
Vi kan vara oss själva eller inte, allt efter tycke och smak. Men problemet är detta: eftersom Gud ensam är innehavare av min identitets hemlighet, kan Han ensam göra mig till vad jag är, eller snarare: Han ensam kan göra mig till det jag vill vara när jag till sist i fullt mått börjar att vara till.
De frön som, efter Guds vilja, varje ögonblick sås i min frihet är frön till min egen identitet, min egen verklighet, min egen lycka, min egen helighet........ att inte godta och älska och göra Guds vilja är att säga nej till min tillvaros fullhet."
(ur en text jag inte vet namnet på)

blandad kompott jag har "städat" bloggen...fick massa tid..två kvinnor sover i mitt vardagsrum och en man är ute o ränner.
en del ord får plats en gång till därför lite repriser o så ska ju jeppe gifta sig..

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...