onsdag, november 28, 2012

I år vill jag bygga ett sånt här hus! undra om det går o om jag hinner?! gjorde ett liknande för några år sedan... pilligt värre.. 

tisdag, november 27, 2012

Hem

Sitter på tåget o längtar hem på så många olika sätt samtidigt.
Till människor, till tider som varit.. Till platser som kommer
Till minnen som är suddiga till barndoms dofter o att bli buren.
Längtar till platser jag inte vet namnet på, till stunder jag anar..
Längtar till våren, eller till bara om en månad när de vänder o blir ljusare.
Eller tillkom en vecka då jag skall åka tåg igen . Längtar hem till löparskorna.
O hem till Gud.
Men mest av allt bara hem till min vanliga vanliga vardag.
Hur den nu ser ut?

måndag, november 26, 2012

Skogen

Härom dagen var åkte vi till skogen.
Efter man jobbat en hel helg hårt finns behov av vila.
Skogen är vilsam
Där finns rymd o ljus o tid.

Vila!
Och så vackert ljus galenskap











onsdag, november 21, 2012

Onsdagsbön

Blås på mej!
som en bris från ett öppet vårfönster.
blås på mej som en kall nordanvind som stannar kvar i kinderna, biter och brister ut i en rödflammig sol på mina kinder.
blås på mej så att det barkar hän rakt igenom, in i skrymslen och vrår.
Blås för allt vad du har så att jag tappar andan och måste tänka en gång till på att andas, på livet.
Genomblås mej med den kraft som bara din andedräkt har.
Med det hopp som bara din röst ger.
Med det mod som bara din röst frammanar.
Räta min rygg och gör mitt Ja till ett Ja och mitt Nej till ett Nej.
Låt mitt skratt flöda över alla breddar och låt sorgen likaså.
Blås på mej, med din Ande.
Med dej.

söndag, november 18, 2012

torsdag, november 15, 2012

hänt var det här..

för några veckor sedan tog Fredrik de här fotona på mej, nu är kyrkogården helt kal och grå och alla löven har trillat och kvar är bara kala gråa trädstammar.
Det är så märkligt det går så fort! ( klicka på bilden så kommer det fler )

söndag, november 11, 2012

Förunderligt

jag har varit på retreat, det är förunderligt. både att vara borta och att komma hem.

torsdag, november 08, 2012

onsdag, november 07, 2012

Målmedvetenhet

Ikväll har jag vart i gymmet igen. Jag ser verkligen inte på mej själv som någon som gymmar asså!?? Och med tanke på hur mycket jag egntligen tränar handlar den här bloggen förvånansvärt lite om träning. SKönt tänker nog en del. :) Hursom helst så kräver träning målmedvetenhet. En av mina kollegor sa för ett tag sedan att träna det gör man inte för att bli bättre och bättre hela tiden utan för att må bra. Och jo så är det väl.. Men har man mål så har man. Jag älskar mål.. jag älskar att pröva något som jag nästan inte vet om det kommer gå och sedan träna strategisk inför det. Den tanken återkommer jag till lite då och då. Det finns något så härligt utmanande i att se om man kommer orka, klara det, osv. Just nu har jag ett galet mål som är den sista delen i en svensk klassiker, nämligen Vasaloppet. HJÄLP!! 9mil på skidor.?! Hursom helst så gör det inte sej själv så det är lika bra att ligga i hårdträning. Spännande e det, det är vad det e.

tisdag, november 06, 2012

Idag

Tacksam o lite virrig o lite glad o uppspelt o samtidigt lite nedstämd..
Ungefär som vanligt då minst 4-5 humör per dag..
Tjipp

Nu ska jag sov o sätta kl på 03.00 o kolla hur de går i valet ..

måndag, november 05, 2012

Eftersom..

.. jag gjort något så oromantiskt som att avsluta kvällen runt 22 med en strips och cola från ett multinationellt företag kommer jag ju inte kunna somna än på ett tag. Ja ja så kan det gå :)

söndag, november 04, 2012

En liten text om val

Jag minns så väl en gång när jag var 20 år typ.. och en person som var "mycket" äldre än jag själv sa: " du vet att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat förrens vid 25 ?! alltså du kan inte ta helt fulla beslut än.. " Och jag minns att jag tänkte, Va! kan jag inte och att jag visste att jag kunde! Verkligen, och att jag redan då i mitt unga liv hade gjort stora val som fått stora konsekvenser. Både i relationer och i val att leva med " den där mannen Jesus" .
 
Den resan hade precis börjat då och jag minns att det enda jag egentligen visste om det var att " det kommer att kosta allt!" För det hade de lärt mej de som förde mej fram till ett möte med HONOM. Och jag är så tacksam att jag verkligen fick med mej det.. " det kommer att kosta allt"
Det är så stora ord för en 20åring så stora. Större än konsekvenstänkandet kan förhålla sej till. Och det är så rätt!
 
Jag minns att det andra jag också tänkte när den där personen kom dragande med konsekvenstänkandet var att jag inte riktigt fattade vad han menade. :) och på ett sätt är det ju en bekräftelse på att det han sa stämde. .. Men att jag nu iefterhand kan se att jag inte behövde mer än just "det kommer att kosta allt" för att hoppa ut i livet, i kallelsen, i möten, i kärleken, i skolan, i nya städer, i en djupare gemenkskap med Jesus. Min Jesus för vilken det är värt att ge allt. Och nu är jag över 25 och jag kan liksom le åt det där minnet och också vara så tacksam att jag varken lät det hindra mej, eller att förstod det fullt ut. Nu har jag hunnit göra ännu flera stora val som liksom också har hunnit komma ikapp mej med konsekvenser. Och någonstans så har det ytterst sätt varit nog med " det kommer att kosta allt". För det kommer också att ge allt, allt som är fullt med mening och sanning. Eller kanske man kan säga det " du äger inget!"
 
Och alla de gånger jag gjort val som fört mej bort från stigen har jag innerst inne alltid längtat tillbaka, ta mej dit till hans armar, där jag inte saknar något även om "det så kostar allt".
Val i livet är svårt, det är inte alltid något romantiskt, det kan till och med vara fruktansvärt, det kan vara större än vi orkar med och det kan vara vackrare än vi vågade hoppas.
 
Men om det är något jag ser mer och mer är att livet är alla de där små stegen i rätt riktning, övningen, varje liten stund, varje litet möte. Där är livet. I valet att diska en gång till, i valet att gå ut och springa, eller sova en timma till. i valet att svara när den där personen ringer för 20gången, i valet att ge en 100-lapp till, valet att lyssna, valet att ta emot Hans stora kärlek. Ibland säger en av mina pastorer att den kristna tron och helgelsen bara kan ske genom "de små stegens helvete". Jag älskar det uttrycket för det bemyndigar så, Jag kan välja, jag är inget offer i varje litet steg har jag ett val. Amen!
 
För några år sedan när jag gick igenom en period i livet då stora saker gick förlorade och det verkligen inte kändes som att jag hade något val, tog jag min tillflykt tio dagar till ett kloster i Frankrike, jag kom dit med all min ilska och sorg och alla mina krampaktiga försök att hålla fast vid något; " det kan inte ha hänt!" "det ska inte hända mej" "varför jag!!!??"
 
Under mina 4 dagar i tystnad träffade jag en nunna 1h /dag för samtal, och de samtalen blev jag påmind om idag. Jag och Linnéa kollade på senaste avsnittet av "sommar i P1" och Klara Zimmergren delade igen så starkt deras strävan efter att få barn och hur det liksom var när hon släppte taget efter år av försök som hon slutligen fick ett barn. Och så frågade hon ungefär, "tror ni alltid det är så i livet att man måste "ge upp" så kommer det liksom till än?"
 
Och det var det där påståendet som var det viktiga i det hela. Jag har så många gånger upplevt just det att när jag ger upp- rätten.. så kommer Gud med sin stora nåd och fyller ut alla gropar. Därmed inte sagt att det blivit precis så som jag längtat efter, men det har blivit bra.
 
Tillbaka till nunna, en av de första saker hon säger efter att ha lyssnat på mej en lång stund, va ; "you have to stop fighting!" "du måste sluta slåss!"
Du måste sluta slåss mot livet, det som har skett har skett, du kan inte klamra dej fast, det som är det är, eller ungefär du måste acceptera.
Därmed inte sagt att jag inte fick vara arg, ledsen eller rent ut sagt förbannad och det var jag verkligen. Men jag vet också att hennes -  denna lilla kvinnas påstående fick mej att återigen komma tillbaka till " det kommer att kosta allt, eller jag äger inget" . Och egentligen är det ju så att ända tills vi "ger upp " så är det ju vi som leker Gud.
 
Samtidigt vill verkligen stryka under att "att ge upp" inte är densamma som att sluta hoppas längta tro, eller till och med skrika på Gud för allt det som våra hjärtan rymmer. Den bästa vägen jag funnit är att varje dag öva mej i att välja tacksamhet och  öva oss i det i varje litet val, det hjälper oss att ta emot livet som den gåva det faktiskt är och det gör något med våra små och stora val.
En vän sa till mej för ett tag sedan att det han var mest rädd för var att inte vara sann, att leva ett förljuget liv.
Och där någonstans är jag med.
Å om det så kommer kosta mej allt jag äger, har, alla mina egna agendor, och imager, klänningar eller vad det en kan vara.. så vill jag alltid välja dej Jesus. Välja den stig där din frid osar, där mitt hjärta känner igen rösten, varje steg, varje val, varje litet skit val.
ÅÅ hjälp mej att tänka på det en vanlig grå måndag!
Amen!
 
 
 

fredag, november 02, 2012

Färg!

Den här veckan har jag försökt ta det lite lungt. Liksom ha en lugn vecka, som inte går i 180.. a ni fattar. Jag vill inte vara dryg men det har inte gått så bra som jag tänkt. Eller rättare sagt jag har tagit det lungt, bara haft lite jobbmöten och inte massa stress, det har varit gott. Men samtidigt har jag varit mycket rastlös. Vad gör man liksom.. "vila ,vila, läsa, städa, bära grejor.. osv." Ja ja.. antar att det är ett tecken på att jag har det ganska bra ändå. tacksam! HUrsom helst har min far och bror varit på snabbvisit nu sen igår. Det var mysigt, verkligen.. man får liksom tid att ses! Och i em har jag målat om en liten pall.
En del saker gör sej vekligen så bra med lite färg. Turkos blankvägg färg, över från Frizon. Lätt som en plätt först sandpappra lite och sedan måla på! tjo!

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...