onsdag, oktober 31, 2012

"Jag tycker verkligen om att prommenera med dej"

( gamla vykort asså)

tisdag, oktober 30, 2012

Någon annans

å jag önskar att man hade kunnat spela in en film där mina klänningar har varit och vandrat..
där de har dansat och snurrat.
Där någon snussat med sitt huvud mot linningen, där kanske någon gråtit ut mot en axel.
Eller skrikigt och kastat iväg.
När klänningen var helt ny och någon bar den försiktigt i en pappkasse, eller den där klänningen som någon bar på sin livsviktigaste dag full med glädje och längtan.
Eller en sådan där glammig klänning som har varit ute och dansat så många nätter för det syns i armhålorna..
Eller den där klänningen som någon ärvt av en syster som dog alldeles för tidigt. Eller en sådan vanlig blommig vardagsklänning som aldrig ens varit utanför Skåne men varit helt nöjd ändå med det. Eller den där klänningen som någon bar påvägen till Amerika.
Den där klänningen som någon slet av en annan i en stormig förälskelse, eller en sådan där klänning som en gammal dam burit och nästan tynat bort i på ett ålderdomshem som ingen vet vart det låg.
eller en sådan där klänning som "hon var den vackraste" i.
 
Jag undrar så ibland vart mina klänningar har varit. Tänk om jag kunde få en glimt. Så när jag häromdagen hittade en klänning med lappen "från Amerika och från moster Maja" var jag bara tvungen att köpa den. Precis en sådan liten glimt som jag trånar efter.
..för o inte tala om vart alla skor har vandrat.

söndag, oktober 28, 2012

ett kreativt öga

Det är roligt med bilder!
Jag ser bilder lite här och där..
Men också mycket former.

För några veckor sedan fick jag och kompis Fredrik infall att dra iväg och fota, det var så vackert ljus och det är så vackert ute nu.
Fredrik har ett kreativt öga, det är roligt och härligt.
Han fotar mycket och olika..

Så sagt och gjort här är bilderna från den happeningen.

kolla in hans hemsida; http://www.fotograffredrikgrönwall.se/

torsdag, oktober 25, 2012

hörrni!

.. jag åker tåg, har varit på EFKs medarbetardagar.. åker tåg med en stor tacksamhet strömmande genom kroppen,  upp och ned hit och dit.

Medarbetardagar.. vi som arbetar med varandra i Sverige. Nästan alltid sådana dagar känner jag för att gå fram längst fram inför alla mina medarbetare och hålla ett brandtal;

 Om hur bra de är, hur viktigt det de gör är, hur vackra de är i all sin olikhet och hur stolt Gud är över oss!

Hur hans glödheta kärlek liksom svämmar över alla breddar när han ser oss. Hur jag vågar hoppas och tro för Sverige när vi är där tillsammans och hur bra det är att vi är så många olika.
galenskap vad härligt.
tack att ni finns, står kvar och vågar! tack!
tack att ni svarade ja på kallelsen att gå, att våga följa, att våga offra, att våga hoppa ut.
Tack alla ni som jobbar i små hålor som ingen vet att de finns, och alla ni som jobbar i Sthlms innerstad med allt vad det innebär, och alla oss däremellan.
tack du som trots att du tvivlar och ibland inte tror ändå fortsättter, tack alla ni med berättelser fulla av glädje och framgång, och tack alla ni som berättar om små små viktiga möten och framsteg.

Tack Gud som är så trofast och som liksom inte viker med blicken en tum, trots alla våra frågor tillkortakommanden  och vår brist på lojalitet.
tack att du är vår botten, vår tillflykt, vår sköld, vårt mål, vår stora famn att gråta ut i.
hoppet för våra hjärta, platsen där vi finner ro.

tack att du bär ditt verk framåt, och att vi får vara en del i  det.
Herre
Låt ditt rike komma!

( nu kör vi!!)

A treehouse wait – Come all you thirsty

torsdag, oktober 18, 2012

Ett hemligt samförstånd


Tvivla, förnekare.
Stanna du som flyr:
här över backarna lägger sig himlen
tung och klar
högtidligt
precis som enarna där dom står
mörkare och mörkare i skymningen.
Du behöver inte brottas  med honom.
Han vänder en annan kind till -
överrumplar dig med tystnad
så att du tappar fotfästet
i detta stora rum av frid
som har murats upp över åkrarna
över skogsranden
i årtusenden.
Han undviker dig
omringar dig
rör vid dig
med grenar från björken
du viker åt sidan;
då stöter du på en gran
som kramar dig häftigt och varmt,
du vänder. Ännu bränner ditt ansikte
du kommer inte från det
ett hemligt samförstånd
har börjat undergräva dina försvar.

( Ps 139:5-12, Jes 65:1, Ylva Eggehorn)

tisdag, oktober 16, 2012

Livet

Jag är trött som en liten boll idag, låg länge länge i sängen i morse och funderade på att trycka på paus. Livet asså. Just nu går det hårt åt människor i min närhet som jag gillar så mycket. Ibland undrar man? Hur är det tänkt? Och samtidigt hade vi i helgen underbaraste festen och hänget.. nåd. Nåd med vänner och nåd med kalas- fira livet kalas. Det kan behövas! Jag tror så mycket på att fira varandra på något sätt, mer och mer och säga allt det där man ser! "vackra människa!" Våga!

..Det kostar liksom för mycket om man väntar. Vad väntar vi på?!
fina tjusiga ni!
..Livet fest och kval, vardag och val, och vanliga grå tisdagar..

fredag, oktober 12, 2012

Idag

Måste jag tipsa om Julia här bredvid! hon e så begåvad! roligt! kolla in hos henne!

måndag, oktober 08, 2012

inflyttningskalas!

Nu har vi flyttat in! tjo! Så då vill vi ha kalas med er! Så Välkomna på Dropin - droput den 27 Oktober från kl 16.00 fika och lite senare en enklare soppa! Alla välkomna men låt oss gärna vet om ni kommer! KUL!

fredag, oktober 05, 2012

Samla ihop

Jag samlar ihop den jag är och det osar runt ikring.
Det osar, ångar, vibbrerar runtikring, varje sträng e i gungning.
 
Varje rörelse en bön.
Varje blinkning ger ett efterskalv i botten där jag står..
 
Och varje gång jag blundar blir det helt mörkt, svart.
Och varje ord är ett upprop ett utrop!
 
Samla ihop!
Kaffet och jag osar ihop.

onsdag, oktober 03, 2012

Hoppet o förtvivlan

hoppet och förtvivlan. Två så starka krafter, olika. Men ändå ligger de ofta så nära varandra. Man kastas hit och dit, livet kastar en hit och dit. Mej och dej.
Ibland frågar min kollega mej, när jag haft svåra samtal..hur jag orkar, eller kanske mer vad som gör att jag trivs med svåra samtal. Det är såklart jag inte trivs med att människor har det svårt. Men när vi är nära kanten eller har det svårt, då syns ofta Gud så klart. Han är där. Han är ingen annanstans. Han är där. Och jag tror det är det jag märker och så många gånger har erfarit i mitt eget liv. Att i förtvivlan, där finns också så mycket hopp. hopp om att en kraft utanför min egen skall komma och gripa in. Hopp om att Gud kan vända mörker till ljus, kan resa upp oss som människor, kan hela sår, kan göra allting nytt. kan lätta dimmorna och skringra det som skymmer...riva murar.... Och så ofta fylls jag av den vissheten just i de stunder då allt är bäcksvart för människor runtikring.. Och jag övar mej på förtröstan och att de även gäller mej i de perioder av mitt liv då det varit mörkt eller kommer att vara... Tro är något vi gör tillsammans. Bär varandra också...
tillsammans...

tisdag, oktober 02, 2012

Kombo

Livet asså.. Det rullar på med både det ena och det andra. För mej och för er med kan jag tänka. Min vardag har ändrats senaste veckan. Jag har flyttat! wihoi! Jag kan vara en av de mest osentimentala med flyttar, på ett sätt iallafall. Jag gillar att flytta, jag gillar att saker ändras, nytider det passar mej. Som flera av er säkert vet har jag bott själv sedan jag kom till Kristianstad, i två olika små lägenheter. Det har vart bra, men egentligen gillar jag inte jättemycket att bo själv, det passar inte mej så bra att vara ifred. Och jag tror jag gör mej bättre med andra människor. Även i vardagen faktiskt. Så i slutet av sommaren så gjorde jag slag i saken igen och kollade med Linnéa om inte vi skulle bo ihop. Vi har pratat om det lite tidigare.. Men nu var det mer dags. Så sagt och gjort bestämde vi oss och sen gick det hela mycket snabbt.. Vi fick en längenhet två veckor efter och flyttade in förra helgen. tjo!
.. Det är lika bra när man ändå har bestämt sej, så nu bor vi i en stor trea ( marsvinen med)  och vi har nästan packat upp allt i rekordfart.. Och idag bakade Linnéa bullar! typiskt fint. Jag skulle kunna skriva massa mera om varför det är bra att bo ihop med folk, men inte nu. Jag återkommer med fler inlägg om det...
.. men tänk va! Bullar!
Och Välkomna till oss! Anytime!

måndag, oktober 01, 2012

Måndagspoesi

Människors omistliga längtan.
De kastar blickarna mot varandra.
Fånga mej! Du?
Den omistliga bönen om acceptans.
Ser du mej?
Hör du mej?
Skärskådande blickar som mest längtar efter ett leende.
.. Efter jakande ögon
Kärlek
Omistligt
Du

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...