tisdag, december 31, 2013

Nytt år, nytider, nutider

Årets sista dag.
idag
Jag har varit hemma i jul, vilat. hunnit tänka klart lite tankar.
Låtit en del komma ikapp.

Ibland när vardagen snurrar på så tänker man inte på att tankar också samlas på hög.
Som gammal tvätt.
så länge man inte tar tag i dem och sorterar in dem på rätt ställen, bara ligger de där.
I högar
I värsta fall i drivor.

Det skapar en ganska stark känsla av rastlöshet.
jagadhet.
I värsta fall kan man förlora sin egen röst. Sin inre röst.
Någon gång i höstas sa en äldre dam, att dagens ungdom inte lär sig att lyssna på "sin egen röst" Det är så många andra röster runt omkring.

Det där känner jag igen. Det är lite skrämmande.
jag minns när internet var en värld man endast använde någon gång i veckan. Man "ringde upp " internet.

I perioder längtar jag så mycket efter "min egen röst" då vet man att det är läge att ta tag i högen.

Den där rösten är även så förknippad med Guds röst, Gud han talar, när man hör. Eller kanske man ska säga att man hör hur Gud talar när man är tyst.
Nu är det nytt år! Jag älskar nytider, nystarter, och hemkomster.

I år lovar jag bara en sak! 
Att lyssna bättre på "Min röst" och då förhoppningsvis bättre på "Hans röst" 

( det i sin tur kan ju leda fram till nästan vad som helst! och då lovar jag att hänga på! )

Gott nytt hörrni! 

lördag, december 07, 2013

Här

Predikan från 1 advent som hänger ihop med #höstleken finns här lyssna gärna…

just nu åker jag tåg igen.
tåg verkar vara en del av mitt rörelsemönster.
utanför är det underbart.

I advent ber jag om mod, mod och djupglädje.

söndag, december 01, 2013

#höstleken

#höstleken



 


 -  en liten droppe färg gör all skillnad.

Hösten kommer och det blir mörkare och mörkare ju längre tiden går.  Mörkret lägger sej som en varm filt runt hela Sverige, den sluter sina händer runt dagarna, kramar dess timmar, smalnar av dem, gör dem till endast en glimt.

Människor söker sej in, in i hemmen, trädgårdarna blickar tomma och trädgårdsmöblerna gapar tomt, en spade ligger slängd i ett hörn, någon ropar från en balkong! ” kom in och ta på dej jackan”
Kom in!
Kom in!

Raderna av människor i svarta kläder vet inga gränser. De tonar upp sej som en armé
Det är en märklig känsla. De kommer mot än, gående - rör inte en min. gamla unga. Ett barn skrattar, en vuxen hyssar med fingret, pekar menande… in i ledet.

Tystnad

Så på håll! Ser man plötsligt!
Där kommer, han, eller är det hon.
Röda stövlar?!
De röda stövlarna delar folkhavet och syns över torget. 

De ropar: en droppe färg gör all skillnad!
De ropar ett leende över torget gör all skillnad
Ett varmt handslag
En öppen dörr
En röd mun
En hand i din, i min
Ett par ögon i mina, en blick som möter min
Samförstånd
Tyst samförstånd

Och ett bubblande porlande skratt!

Gör all skillnad!


(Idé o foto Lisa Fredlund och Fredrik Grönwall)

torsdag, november 28, 2013

vardagsmod

att våga hoppet!
språnget
modet
se

en vanlig torsdag också
det är tro

att våga
vara färgen i mörkret

glimten i ögat

leendet i kön

en vanlig fredag också

varsågod där har du din chans!

måndag, november 18, 2013

fredag, november 15, 2013

.. Allt ju vilar i min Faders händer...

.. skulle jag som barn väl ängslas då!? 
Mod är en märklig sak, och i närheten av döden, prövas ens mod. 
Kanske skall man säga att i närheten av livet prövas ens mod också. 
Senaste veckorna har mitt livsmod prövats. Inte på det sättet att jag har hållit på att förlora det. 
Utan snarare att jag funnit större djup i det. Som att mitt hjärtas ekolod har lodat djupare, funnit djupare bottnar, mer skikt och på samma gång mer mörker och ljus. 
Hur märkligt är det inte med livets kontraster? De är så nära varandra. 

Jag och min familj har förra veckan fått ta farväl av en familjemedlem. Pappas dam, Adam min brors mamma -  Gunilla har stilla somnat in. 
Det finns så mycket att säga om det, och samtidigt inga ord. 

I mötet med livets stora skeenden tar orden slut, de blir futtiga, små, tama. 
tystnaden blir stor, den delade tystnaden blir värdfullast. 
Här söker jag inte efter några svar, här letar jag inte efter anledningar. 
Här delar jag mina frågetecken med dej, i tystnaden. 
( alla ni som är nära någon som sörjer, var nära. var modiga, våga stå kvar utan svaren)

Mod är något som vi behöver mer av i vår samtid. Riktigt mod, inte fåfängt mod att våga hoppa bungyjump eller liknande. 

Utan livs levande riktigt, heligt mod som står kvar och handlar trots alla frågetecken. 

Bön: å herre att du skulle fylla oss med mer mod! mod att se varandra och oss själva, så som vi verkligen är! Amen. 

del 2

måndag, november 11, 2013

Blott en dag ett ögonblick i sänder...



Mellan livet och döden är endast en skör strimma, en sekund.
En glimt
Eller vad man vill kalla det.
ett hopp?
Ett ögonblick..

Någon fanns och sedan finns den inte mera.
Eller är det kanske snarare så att den finns ännu mera, bara inte just där.

Jag har aldrig tidigare verkligen förstått när människor säger, ”Jag längtar till himlen för då får vi mötas igen!”
Jag har förstått längtan till himmelen, den kan vara stark.
Men att mötas igen?

Nu förstår jag. 

( del 1 )

tisdag, oktober 29, 2013

Allt är som vanligt men ingenting är sig likt .. På samma gång ! 
Tur att DU står kvar

tisdag, oktober 15, 2013

tisdagsbön

Väck upp den där sången
den djupa
den klara
den självklara

Väck upp det där ropet
det djupa
det sanna 
det enträgna
oåterkalleliga
det självklara

Väck upp det där skrattet
det porlande
det djupa
det hoppfulla
livsbejakande

Väck upp den där tron
den sanna
den djupa
den med botten 
den bångstyriga

Väck upp det där hoppet
i benen
i hjärtat
i magen
det enträgna 
okuvliga hoppet

Jag vet du kan!


Ljus

I hans ljus är jag inte ensam. 
Även om jag skulle stå helt naken på en scen med en strålkastare i ansiktet. 
avslöjad. 
Så har jag klivit ut i hans ljus, kommer jag aldrig mer vara ensam, utblottad, naken. 

Hans omsorg en barnslig, lite generande, 
som en blandning mellan, en käresta, och en mor. 
En extra puss i pannan, en extra tablettask i matsäcken. 
En extra blick, kvarvarande, långt dröjande, och när jag går så tittar han efter mig. 

I ditt ljus så ser jag. 

lördag, september 28, 2013

Hösten

ljuset dröjer sig kvar.
.. nytider med KP det är en ynnest, vardagen ändras, oftast blir det annorlunda, men dock mycket bra.
.. jag hoppas att det här skall vara en höst, när jag kan ta emot. ta emot , ta emot.

.. och vila

. och arbeta

... och vara i rörelse

lördag, september 21, 2013

Att lämna

idag åt jag frukost på innergården igen 2 timmar satt jag i solen och liksom sög in varenda solstråle. Det var så varmt att man kunde sitta i bikini. Stanna tänkte jag. Stanna sommaren!
jaja, sådär känner jag varje år. Jag får lite separationsångest som att den aldrig kommer tillbaka, sommaren. 

..Jag har hämtat upp hösten från källaren. Och försöker att ta kylan med ro. Men det är inte min bästa period, när det är kallt. Det är som en rastlöshet som man inte kan bli av med oavsett hur mycket kläder jag byltar på mej. Jag fryser från sept - april.

Det är utmanande att inte dras med när naturen dör. Att inte låta sinnet följa efter när mörkret kryper på, och att inte låta tankarna följa med höststormarna..

...Pelargonerna tappar bladen och jag har svårt att inte ta det personligt. 

Ute är det sommar i solen, lång sommar.

Men i sinnet blåser det vinande vind och den är iskall. 

Den här dagen är den sista sommardagen, och den är början på slutet på något. 

lördag, september 07, 2013

Kliva ut

Här kan man lätt bli stående. Inom de kända ramarna. tryggt .. ?
Ibland kliar det lite i tårna, nästan som om man skulle ta sej någonstans ..
..Ibland sticker jag ut foten för att känna på ljuset, det är så lockande och skrämmande, en förtärande eld. Något inom mej längtar dit...
.. jag sätter ut foten, tar klivet ut i ljuset. Det är som en eld, bomull och lycka.
I en salig blandning och jag kliver ut och ser mig inte om...

måndag, augusti 26, 2013

lördag, augusti 24, 2013

...

.. jag läser och jag ber igen, å ge mej nåden att ha vett att inte kasta bort allt jag det jag har fått. 
tack Kristian att du ger av ditt mod.
Let´s go there!

tisdag, augusti 20, 2013

Hans kärlek




Hans kärlek e ren o klar som en fors utan dammar genom hans bröst. 
Den rinner som ett ohämmat skratt från tårna upp i ögonen och genom varje tanke susar tonen. 
Hans kärlek är som stora händer som inte släpper taget. 

Som en famn som inte upphör.

Som en dans som har odefinierbara takter med ett svung från en annan tid. 
den är som morgonljus genom persiennerna 
efter natten fylld av vargtimma. 

Den är en doft som inte går att stoppa, ohämbar, ojämförbar. 

den är som kjolar som vajar i vinden, som dropp från badet. 

den är som en kraftig vridning åt rätt håll 

och jag ser ditt ansikte. 

( 1 joh 4 ) 

tisdag, augusti 13, 2013

"Hans hjärta för dej!"

Sedan tidigt i våras har jag levt med temat "hans hjärta för dej!"
Guds stora kärlek för människan, hur svårt vi har att greppa den hur långt borta det ibland är för oss att förstå att den handlar om oss.

Predikan på frizon bar nerven av att Guds puls, när Jesus uppväcks från de döda och hans hjärta slår, så slår det för oss.. dej och mej.

Mina vänner Fredrik och Julia var medkonstnärer vad gäller predikan till frizon och Fredrik har gjort två filmer till bibelorden och Julia gjorde konst under själva Gudstjänsten. De är båda lysande! minst sagt!
Tänk att vi har fått så många sinnen.
Det är magiskt! och underbart.

Här är filmerna;


Hans hjärta för dig intro from fgphoto on Vimeo.

Hans hjärta slut from fgphoto on Vimeo.
predikan kan jag dela med mej av, det är bara att hojta!

måndag, augusti 12, 2013

jag önskar jag hade vett att...




Jag önskar jag hade vett att klaga mindre. 
och då skulle nog någon åtminstone säga att jag inte klagar mycket på saker. 
Men jag önskar jag skulle ha vett att vara ännu mera tacksam
att nöja mej.

å jag önskar jag hade ännu mer mod att kasta mej ut. 
jag önskar jag inte skulle, spara, vänta, dröja för länge.
vänta ut, titta in eller väga saker hit och dit. 
Och då skulle jag ändå säga att jag inte är den som grubblar direkt. 

Men jag önskar jag skulle göra mej fri och kunna ge iväg mer av det jag har.
Satsa mer på någon annan, på något annat, längre varande. 
jag önskar 

Jag önskar vi skulle ha vett att se hur dyrt det är... Livet
jag önskar vi skulle säga oftare till varandra "vad du är fin!" 
"med dej är min drömmar stora!" 
"att bara pusta med dej, är värt så mycket".

Och massa mer saker som vi behöver säga. 

allt det där.

Jag önskar jag inte skulle ha hemligheter, eller frågetecken, 
utan utropstecken.

Jag önskar att vi skulle ha vett att förundras 
och mod att nöja oss 
och insikt att vara tacksamma. 

När jag läser det här önskar jag det!

http://ikroppenmin.blogspot.se


Two Birds – Peace and Quiet

torsdag, juli 25, 2013

Du vilar



det är en sak du aldrig har upplevt vilan i Gud 
friheten från alla dina beslut och tankar 
allting är viktigt, ingenting är viktigt
tyngdlös sjunker du och stiger färdas sakta i alla riktningar med långa bestämda steg i klart vatten och världen passerar genom dig utan ett ord
alla dörrar står öppna i mörkret 
sången upphör och återvänder
hans ansikte- ett brinnande svärd av glädje riktas emot dig i hela rummet och du vilar, 
utan fruktan vilar 
utan att brinna i hans ljus
( heb 4:9-12)

tisdag, juli 23, 2013

bara ett

Ideologiernas vestibuler,
trappor, korridorer, sammanträdesrum.
Religionernas tempelgårdar,
portar, gångar och allra heligaste kammare.
Maktens balustrader, 
pressmottagningssalar, talarstolar och lyxsviter 
Allt skall brinna
brinna ner till den nakna grunden
brinna ner genom jordlagren
där det ligger ett ord begravt
en slutsten
en örfil av verklighet

Jer 23:28-29

Ylva Eggehorn

De politiska tankesmedjorna, 
de på axeln klappande forumen på internet, 
bloggar, twitter tweeds, bilder, sociala mötesplatser.
Kyrkans politiska korrekthet, 
låga trösklar, sökarvänliga gudstjänster, bänkrader fulla av nackar, 
och allra heligaste kammare.
Maktens fåfänga försök att "hänga med"
chatta med, synas med, yttra sej till.. 
och alla pengar de inte kommer kunna göra av med på flera livstider.

.."Allt skall brinna
brinna ner i den nakna grunden
där det ligger ett ord begravt 
en slutsten
en örfil av verklighet"

måndag, juli 22, 2013

.. hej!

Jag försöker behålla mina tankar och allt det vackra jag fått vara med om, griper om dem och värjer mej för att låta suset runt omkring mej ta över.
För fort går det att den vanliga vardagen slukar allt.
Det räcker ju med att försöka boka tvätttid och så är man där .. kalendern.. tiden.. vad är det för dag?
Men jag antar att jag haft en bra semester när jag inte kommer ihåg vad det är för dag.

Festivalen i Seljord - Korsvei som slutade igår har varit vackrare än jag kunde tänka mej, på många olika sätt.
Vackrare ord, formuleringar, möten, väder och vardagsglimtar, generositet, och så mycket mer.

Tänk att man kan åka på en festival och vila upp sig, är det sant?!
Jag har delat en hel del bilder på Instagram .. men inte så mycket det vi hört. Det kommer komma några glimtar här på bloggen nu i veckan tänkte jag mej.. pass på.



fredag, juli 12, 2013

Vila...

psst..
...vi vilar.
..märkligt att vila också är en "aktiv" handling, ett val. 


"Människans viktigaste uppgift är att hålla själen öppen." 

Theodor Kallifatides Sommar i P1 igår här! Lysande!

lördag, juli 06, 2013

I dina ögon

Dina ögon.

I dina ögon

ryms orden
ryms motsägelserna.
där ryms hela bilden

där får skuggorna sin förklaring
helt plötsligt skymtar jag hela bilden. 

"Det är omöjligt att se sej själv.."
viskar du..
Jag hör dej, men något i mej värjer sej. 

klara
våga
orka
stå på sej
stå ut

"det är omöjligt att orka själv..!" 
viskar du...
Jag hör dej, men något i mej reser sej.

klara
våga
stark
kan själv

"det är omöjligt att se sej själv!" 

du viskar inte längre..
du ropar ut från taken!


Och det ljuder över hela staden och jag 
hör din röst. 

släpper händerna och ser in i dina ögon, 
du som kan se vem jag är. 
Och jag ser dej
Jag ser dej

Ditt ansikte
som dagen

( 1joh 3:2 )


torsdag, juli 04, 2013

Hans händer

Vi är båda i en ständig strävan att hitta 
letar 
vi letar 

skyler 
letar igen
trevar

anar 

trevar
letar igen
dras med i vågorna, de kastar oss av och an.
hit och dit. 

En ny storm i det inre, 
gör den glasklara ytan helt uppsprucken.
Denna ständiga strävan efter att hitta. 
finna
söka

längta

Så ser jag honom, 
han kommer mot mej på vattnet, 
först hör jag bara hans steg, 
jag ser honom inte. 

Jag kastar mej av och an i de stormiga lakanen..
vrider 
skyler 
letar.

Så hör jag hans röst.
alldeles intill havets rand, 
intill örat ..
i horisonten kommer han gående. 
Ljuset runt honom 
är starkare än allt annat ljus.

Och jag hör att han viskar mitt namn.

..hans händer håller i mina.


( Mark 6:48)



söndag, juni 30, 2013

....

.. kommer hem med andan i halsen. har egentligen inte bråttom.. ni vet det känns bara så ibland. 
stannar till tänker "jag ska lyssna på sommar i P1".. 
Det tar andan ur mej! Det är så naket, vackert och sårbart och fullt av styrka.
När Kristian Gidlund berättar om sitt liv, sin resa, sin sjukdom. 

torsdag, juni 27, 2013

Förtroenden

.. i sommar har jag fått nåden att predika på flera ställen.
Att få predika är verkligen en nåd, det betyder typ att det inte är något man direkt kan förtjäna.
Det är alltså inte för att jag är så exemplarisk eller har alla svar som jag står och pratar.
Och samtidigt handlar det om förtroende, att de som lyssnar, de som kallat vill lyssna på mej, för att de tror att jag har något att förmedla.

Men allra mest handlar det ju om GUd.
Predikan är att lägga ut Guds ord, att tillsammans med församlingen försöka förstå något mer av vem Gud är och låta kraften i hans ord ( bibeln) vara verksam mitt ibland oss.
Att låta Honom bli synlig och låta den VERKLIGA sanningen om våra liv bli uttalad - förkunnad och i bästa fall mottagen!

Jag har nu haft förmånen att vara en förkunnare i 9 år.
Det är ganska länge och lite konstigt. Ibland undrar jag vad jag pratade om de där första gångerna som 20-åring och samtidigt vet jag att sanningen den bygger bo vart helst den vill.
I sommar predikar jag på Frizon för många unga människor, det känns som ett enormt förtroende.
Och jag bär det med vånda och glädje.

Och vi faller och reser oss igen, det är hela nåden.
Det är vårt enda hopp!
Vårt stora hopp!


Små familjer

Du skall öppna dörren 
och finna ett hem

där det finns tid
där det finns ögon 
som ser vem du verkligen är

det är inte storfamiljer
det är mycket små familjer

men den glädje som bor där 
är stor
och bordet dukas för den nya jordens skull

det finns ett hem i Betania
där Lilian säger:
"kärlek är att äta resterna från igår med tända ljus"
den vita jeepen har inga bromsar: 
Jerusalem här kommer vi!
och Birgitta:
"lidandet lär Guds barn att sjunga i en djup tonart"
medan barnen springer med slängande skolväskor och skrik nedför gatan,

det finn ett hem i Oslo 
där de som hungrat länge 
sakta får vänja sig vid Livets Bröd
och Vera säger:
"Jesus kom för att bli de smås fest"

det finns ett hem i Frankrike där ansikte mot ansikte...

de skapas
de uppstår
i byar och städer 
i lägenheter och hus

för den nya jordens skull 

( ef. 2:18-19)

Ylva Eggehorn - Till en ny jord

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...