Del 3 Predikan Frizon Immanuel

..Det kan vara lätt för oss att tänka att Gud med oss är densamma som att jo men "Gud är ju med oss," som en slags klyscha. Något nån hurtig pastor säger och klappar oss på axeln - Gud är alltid med oss. Sant men den Gud som är med oss är en Gud som blev som vi;

• Blev som vi
Vi bekänner oss till en Gud som har delat vårt mänskliga liv med allt vad det innebär. Och i de stunder när vi står där med blicken mot himlen eller huvudet i väggen och ropar på Jesus var är du?!! Finns det också många som ropat och undrat före oss.

Efter det att Jesus korsfästs vandrar några av lärjungarna ensamma på väg från Jerusalem till en byn Emmaus.
De har varit med om världens flopp eller vad man skall kalla det. De har satsat allt på en person och nu är han plötsligt borta, död, korsfäst, förnedrad och hade gjort dem alla till åtlöje. De känner sig övergivna och går och pratar för sig själva, inte nog med de samma dag har några kvinnor funnit Jesus grav tom och påstår att han inte är där, som om det inte räcker. En man sluter upp vid deras sida där de går, han frågar vad de pratar om, lyssnar och vandrar bredvid - och de ser inte förrän senare att det är han Jesus deras mästare och längtan som vandrat bredvid.

Heb 2:14–18
Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös
Heb 2:15
och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. .. Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.

En vän till mig uttryckte sig så här: (och för att ni inte skall oroa er, jag har kollat om jag får använda den här texten);
Befriade till sanning

Har funderat en hel del den senaste tiden över en massa grejer, det är så mycket som händer i mitt liv just nu, samtidigt som allt egentligen bara står stilla..
..Vad som är mest skrämmande är jag hamnat i nån sorts vaccum om vem jag är. Jag tror inte att det har att göra med min jobbsituation utan snarare min relation till Gud. Jag har alltid varit ganska hård och känslokall, det har varit min överlevnadsinstinkt, sen händer något. Man blir kristen och i och med det så förändras en hel massa grejer. Man slutar svära (vilket bara det bidrar till att man åtminstone låter trevligare än innan),
man börjar försöka tänka på vad man säger och gör för man inser att allt har konsekvenser, man börjar bry sig om andra människors känslor även om man inte tycker om personen egentligen, eftersom jag inser att även om inte jag tycker om personen så älskar Gud den och den är värd respekt.
Man drar ner på alkohol (inte för att det skulle vara mer syndigt än något annat utan för att man är en förebild vare sig man vill det eller inte). Jag skulle kunna göra listan längre men jag slutar här för att inte tråka ut er :-)
Och helt plötsligt en dag inser man att tillsammans har de här små förändringar hjälpt till att förändra hela ens liv och helt plötsligt är jag inte så hård och känslokall längre. För många tror jag att det här uppfattas som något bra men för mig blir det mest komplicerat.
Jag har alltid pladdrat på ganska bra om ditten och datten till allt och alla men det som verkligen betytt något har jag aldrig delat. Den här muren har varit väldigt stark under många år och nu vet jag inte hur jag ska upprätthålla den. Att vara hård och kall har varit min identitet, att må dåligt har varit mitt sätt att må bra på.. Nu vet jag inte längre hur jag ska förhålla mig till mig själv, så därför försöker jag benhårt hålla fast vid det hårda som varit jag men det går inte att hålla fast vid något som rämnar. Det går bara att hålla fast vid Jesus. Jesus får mig att må så bra och det är skrämmande, hur hanterar man att må bra?

Jesus inte bara känner till våra situationer och det vi står i han har själv varit full människa och vet vad det innebär. Att trassla in sig i röriga konstiga relationer, fastna i beroende, längta efter någon, bära gamla föräldrar, möta vånda och kval i självbild, möta vånda o kval i kallelse.
Därför är Gud också någon att släppa in i våra liv, våra hjärtan och de delar vi skäms över. Och det kan vara både härligt, smärtsamt och skapa en massa rädsla. Han är en Gud som känner och är mitt i verkligheten inte någon gubbe långt borta. Och i mötet med Guds kärlek rämnar alla våra försvar.
Och just Det är ett tecken på att Gud är där.

• Att Gud Tagit sin boning inom oss
Vi är den plats där Gud bor, var och en av oss som tagit emot Jesus som sin frälsare och Herre - i dig bor Gud. En helig boning varken mer eller mindre. Gud med oss.

Bilden av en boning dit Gud kommer säger något om människans frihet. Vi har inte byggt huset, vi disponerar det bara. Vi bestämmer också vem som släpps in. Det finns en tröskel som också Gud respekterar, tröskeln till det inre rummet. Han vill inte tränga sig på, han vill bli bjuden.(26maj 2010 Anders P)

Det är en skatt vi har fått, den helige ande som gåva –när Jesus lämnade jorden sände han den Helige Ande, Gud är närvarande här på Jorden nu genom Anden, som manar för oss, som bor inom oss, så som Gud vill.
Min kompis Jakob säger ibland och suckar på ett kärleksfullt sätt till mig ” Lisa, detta rika inre liv.” – tror jag det!

Var och än av oss bär ett tecken av vem Gud är?! Någonting där vi är lika Gud.
Och vi är kallade att vara ett tecken i denna världen, på vem Gud är.
• Gud har gett oss uppdraget att vara hans tecken på Jorden
När Jesus kom var Gud väntad som en Kungagestalt Messias, men kom som ett litet barn, det var inte vad de trodde.
Kanske är det som för Emmaus vandrarna att mitt i deras ångest och vånda tvivel och övergivenhet, mitt i den frågan ”men Gud var är du då?!!” Där går Jesus bredvid, inte som de trodde.
Precis som för kungen Achas är det Gud som ger oss tecken, de tecken vi själva ofta letar efter är inte alltid det sätt som Gud kommer att uppenbara sig inte som vi trodde.

Och kanske är det därför som både du och jag kan vara ett tecken i den här världen för en ny ordning, något annat, ett rike som inte liknar makterna och härskarna av den här världen. Vi har i seminarier och möten med olika människor sett många exempel på det, inte alltid som vi trodde.
Vi visar alla en del av vem Gud är hur han uppenbarar sig genom oss genom det vi gör, genom våra liv.

De gånger vi varit vissa att Gud vart med och de gånger vi ser hans hand i våra liv är tillfällen vi måste berätta om för varandra. I de stunder vi går igenom svårigheter men också i stunder av glädje och stark förvissning. Vi bär vår tro tillsammans. Tillsammans visar vi också vem Gud är.
• Avslutning
Vi kan inte systematisera Gud sätta honom i kolumner och rada upp precis vem han är. Vi kan ana ett tecken, se ett, mönster, ta emot ett ord och se en bild.
Gud är en Gud som verkat genom historien.
Gud är en Gud som valde att välja sida och komma till jorden som en av oss, en människa med behov och känslor, viljor och längtor. För att sedan själv ta människans synd och göra oss fria,
Gud valde också att stanna kvar hos oss genom den helige ande som har sin boning inom var och en som bekänner Jesus som Herre i sitt liv.
• Inbjudan
Och har du inte tagit emot Jesus i ditt liv som din frälsare och Herre så finns det inget bättre tillfälle än nu prata i så fall med någon i nån kristen kyrka nära dig. Behöver du ropa tillsammans med någon eller be för något tillsammans med någon - (nu har vi en stund då vi är inför Gud tillsammans. Det finns förbedjare och vi sjunger tillsammans, till Gud som känner oss så väl.)
Amen.