Söndagens predikan del 3

..Den andra texten vi möter för den här söndagen är från;
Apg 4:32–35 – Egendomsgemenskapen

32Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

Det handlar om den först kristna gemenskapen, Ett hjärta och en själ.

Den här sommaren har för mig innehållit en rad av situationer då jag behövt ha hjälp med en massa praktiska saker.
Så väl det att jag har flyttat och behövt köra saker hit och dit genom hela Sverige. Cyklar skall hit och dit för att inte tala om mina marsvin som har behövt diverse olika bostäder och uppehällen. Jag hade aldrig klarat det själv. Men för något år sedan skulle jag aldrig kunnat ta emot all den hjälpen. Jag har övat mig.

Vi är ofta dåliga på att ta emot, det känns lite olustigt och ibland konstigt, vi skall klara oss själva men det vi inte tänker på då är att vi då också berövar varandra tillfällen att få tjäna och hjälpa varandra. Lite senare i bibeln i ett av breven läser vi;

1Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. 2Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. (gal 6)

Det ligger något oerhört nära knutet mellan det att lämna allt till Herren och att bära varandras bördor.



Vad innebär det att bära varandras bördor? Många saker praktiskt men också själsligen och andligen. För ett tag sedan hade jag en vän som gick igenom en mycket jobbig period i sitt liv. Det kan vara så svårt i sådana situationer, man är så enormt maktlös och kan egentligen inte göra så mycket mer en att finnas kvar. Så minns jag en sak som en vän sa till mig för några år sedan när jag tänkte att jag inte skulle reda ut en situation i mitt liv ” Lisa vi är många här runtikring dig och jag kommer i alla fall aldrig att låta dig bli bitter.”



Det är i efterhand något av det vackraste om någon har sagt till mig. Tänk att det finns människor som inte tänker låta mig fastna och bli inkrökt i mig själv som vakar över mitt liv.

Jag tror att bära varandras bördor också innebär att vaka gemensamt över varandras livsvandringar.

En av de stora sakerna med att få vara här med er i den här församlingen har för mig varit att möta många äldre kristna, jag har själv inte varit med i en församling med äldre tidigare och det har varit stort att möta er, er tro och er enträgna visshet om att Jesus bär. När jag härrom dagen satt hos en av våra äldsta medlemmar och vi pratade om livet och jag frågade hur hon kände sig så var hennes svar;” jag har ju haft mina dagar, och jag har ju min tro” Tänk vad det är stort att en tro kan hålla och att man sedan kan säga efter att ha levt 90år med allt vad det kan innebära jag har ju min tro kvar.


Och jag tror inte - att om vi skulle fråga runt bland er äldsta här inne att någon skulle säga jo det här redde jag ut ganska bra själv, på min egen hand. livet


Ett är nödvändigt - att ge upp allt.
Att ge allt
Att ge upp sitt eget, för att vinna allt.
Den lätta bördan är att lämna ifrån sig och att dela på bördan. Ge upp ambitionen att hålla sitt liv i sin egen hand
Det ligger något oerhört nära knutet mellan det att lämna allt till Herren och att bära varandras bördor

Tänk om det är så att i många fall när vi skall komma och lämna våra bördor till Jesus handlar det om att mer och mer våga vara beroende av andra människor i din och min närhet och i församlingen. Vi reder inte ut detta själva, vi har fått varandra – alla vi här inne.

Att ta på sig Kristi ok är något oerhört radikalt som säkerligen också handlar om att man inte äger sina egna gåvor och kunskaper, de är till för alla. Evangeliet för oss alltid ett steg längre, ingen av oss finns till för sitt egets höga syftes skull, där finna ingen vila.
Vi har fått så mycket vackert att dela med oss av;



slutligen;I sommar har jag varit på en festival som vi arrangerade i ett nätverk som heter Korsvei, det är ett kristet nätverk där vi försöker få ihop hela livet, jag kan berätta mer om det för den som vill sen. Hur som helst hade jag ansvar att leda storsamlingarna, och vara någon slags konferencier. Detta innebar en heldel planering och att jag var tvungen att springa runt en massa och kolla upp olika saker. Till saken hör att vi bodde i tält och att det regnade hela tiden. Ofta hann jag inte hjälpa till med att sätta upp tältet, laga frukost, kolla tältet att det stod kvar, laga lunch osv. Men Kristina, hanna och ida backade upp det hela och utgjorde basen. Jag fick mycket uppmuntran efter de dagarna kring min insats, och då tänkte jag på och sa i sista samlingen att allt det som personer gjort som vi inte sett, utan det hade inget av detta varit möjligt..

Vi har en Herre som har gett allt, sitt liv och Vi har en Herre som bär allt. Och som befriar oss från vårt ego - till gemenskap.
Där kan vi finna vila för vår själ. Hör Guds röst;

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila