tisdag, september 21, 2010

Förväntan!

I helgen har jag sprungigt på bröllop igen, som det heter.
..det var en mycket fin tillställning och väldigt roligt när jag väl kommit dit, efter sena tåg och liknande. bröllopet innehöll även flera kära återseenden från gymnasietiden...En av de saker som är vackrast med bröllop är att under den dagen när man samlas från när och fjärran för att fira någras kärlek finns det så mycket förväntan. Det är som att den vibbrerar i luften..De nygifta hoppas allt, tror allt, och vill allt, satsar allt, tänk vad det är stort och vackert det finns så mycket förväntan på det som komma skall att det smittar av sig till oss alla..
på många olika områden!.. ..det är som att den rör sig i allas ögon och som att livet har en av sina triumfer och visar att kärlek, trohet och löften är möjliga i en värld som denna..på så många olika områden.


Förväntan är också den kraft som ger oss livsglädje och mod, de går hand i hand. Mod att ta nya steg och mod att se sin längtan och sina drömmar i livet. Därför har jag kommit på mig med att lyssna lite extra på "magen" -vad vill jag göra?, vad är viktigt?- vid tillfällen som dessa. Det är bra, i vår gemensamma förväntan blir vi burna och kanske vågar vi se saker vi inte trodde fanns.
Jag minns också tider då olika omständigheter stulit min förväntan, saker jag gjort eller andra mot mig. och jag minns att det i tider har varit som att vandra i en tunnel med sänkt blick utan att se vägen framåt. Något har skövlat våra förväntningar och stulit våra drömmar. Det har kanske gjort oss misstänksamma, och det kan vara med rätta, livet på jorden är inte bara gott. Ibland kan det kännas som att det sitter en tagg i vårt hjärta. ..
Det är i sådana situationer som vi behöver hjälp, hjälp att finna försoning, hjälp att hitta vår förvissning igen. Mod att våga hoppas.
I värsta fall tar vi inte den hjälpen och vår ton blir lite sådär skarp och kall och när någon stormar in glad och häpen på "kontoret" kan vi inte låta bli att "ta ned den där personen på jorden" genom någon syrlig kommentar. (men tänker någon, ibland jag: jag kan inte hjälpa att det eller det drabbade mig. - nä det kan förvisso vara sant man vet aldrig vad livet har med sig, men våra hjärtan vakar vi över tillsammans med Gud. och där har jag ett val, att släppa in helandet och acceptansen eller inte. det kan ingen annan bestämma.)
Förväntan är också en kraft som föder kreativitet och skapandeglädje, vi är lika Gud när han väntade människan, i stor förväntan och visshet om att det var gott.
Vi har ett ansvar att lyfta varandra, lever vi i tillförsikt får också andra mod att leva i tillförsikt, och lekfullhet. Det betyder inte att livet alltid kommer eller skall vara lajbans, men det betyder inte ordet tillförsikt heller, utan -att leva i förtröstan, o tilltro. Gud står kvar.

.. väljer vi att ge efter för vår missunsamhetoch bitterhet skall vi veta att det också är något som smittar av sig.




.. när vi väl kom på plats för middagen kom det ytterligare en påminnelse om detta, vid varje placering i stället för namnskylt fanns där ett kort på den som skulle sitta där. Vid min plast låg det ett kort från min dopdag, på vätterstranden drygt 6år sedan i april, där var jag i vita kläder och gässen gick högt på vattnet. Och å vad me förväntan, och å vad med visshet i den dagen och handlingen stunden! Och jag kan inte säga att allt har blivit lajbans sedan den dagen, men jag kan säga att Gud bär och Kristus står kvar. Tack!



..tillsist släppte vi loss allt vad vi orkade, o jag kom hem halv fyra trött och lycklig.

4 kommentarer:

HannaUndis sa...

Vad fin du är i lugg Lisa!

Anonym sa...

Du e så vacker! kärlek från tuss :)

lisa sa...

kramen!

Katarina sa...

Åh! Fina! Vad vacker du var (äh, det är du väl typ jämt) och så underbart fint och insiktsfullt skrivet! Saknar dig... *krama*

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...