Furuboda

Ibland halkar man in på saker. För ett antal veckor sedan undrade Matilda om jag ville hålla en miniföreläsning på Furuboda. Det pågår just nu tre dagar kring ämnet En kyrka med alla.
Här möts en grupp av olika personer och pratar om såväl praktiska som teologiska tankar kring en kyrka med alla.

Furuboda är som en del vet en folkhögskola med speciell kapacitet att ta emot alla människor, med eller utan funktionsnedsättningar.
Här har jag jobbat flera somrar på läger och det är veckor jag längtar och ser fram emot varje år. Som att kliva in i sin hall efter en lång resa.

Hum miniföreläsning, det är svårt. Det är alltid svårt att prata kort. Jag var ombedd att dela tankar utifrån min uppsats. Vårt liv är en vandring från en svaghet till en annan – svaghetsbegreppet i Jean Vaniers teologi.

Jag tror det gick ganska bra.Utifrån den erfarenhet av livet man lever i l´Arche får man en annan förståelse av begrepp som svaghet, ordet har inte nödvändigvis någon värdeladdning eller förskriven innebörd.

Här finner vi också betoningen av att - Ordet blev kött


Betoning på det fysiska, det kroppsliga i bemärkelsen det verkliga, handgripliga. Många av personerna som lever i L´Arche komminuteter förstår inte ett avancerat intellektuellt resonemang. Men alla människor har en kropp att uppleva saker med även om det kan vara olika sinnen som fungerar.

”Gestures sometimes speaks louder and more lastingly than words” . Vanier betonar att fottvättningen är en stark symbol för gemenskapen och för hur Jesus sedan offrar sitt eget liv, ger sig själv. Att ta emot av den gemenskapen är att vara i gemenskap med Jesus.
Vanier bodde ett år i en av kommuniteterna som tar emot personer med mycket grava funktionsnedsättningar han berättar om sitt möte med Erik. En ung man både blind, döv och stum och som inte kunde gå. Vanier beskriver hur han aldrig mött så mycket ångest hos en individ. Det fanns en stark längtan hos Erik att dö, hans självbild var helt förvrängd. Hur skulle de kunna möta Erik och hjälpa honom till en sann självbild då han varken pratade eller hörde.


But how could we help Eric make this transformation when he could neither see nor hear nor understand? The only way to communicate with him was through touch. Through the way we touched, held and washed his body with respect and love, we were able to communicate and reveal to him that he was precious.


Återigen betonar Vanier hur evangeliet främst är något som erfars något som måste levas ut. De stora tankarna och det formulerade rymmer endast en begränsad del av evangeliets budskap. Gud själv var tvungen att bli konkret att visa genom liv vem han var för att kärleksbudskapet skulle bli synligt. Inkarnationen att Gud själv blev en liten människa. Totalt beroende av Maria och andra vuxnas omsorg.
Här befinner vi oss på den lilla människans plan, den nivå där ”du och jag” relaterar till varandra.

Sådan är vår Gud.



(tre dagar kvar till Vätternrundan - väderprognos regn..suck)