Inte som en sån där stark is utan mer som just tjälen, en skyddande hinna. Vila.
Det är stängt till det allra heligaste
Det är stängt till det allra heligaste trädgård.
Här har blommat och växt, här ligger jorden i träda i fåror. Välkrattade. Nu äntligen.
Här har varit bökat och vänt för sådd och för skörd.
Jordens mörka mull vilar tyst
Dess frön man inte ser ligger tysta och kalla med en spräng kraft utan dess like.
Inget minner om att grinden stått på glänt, sällsamt vackra blommor. Följde vägen dit.
Nä nu har Herren Gud krattat vattnat, lagt sin hand över varje frö.
Han viskar när han går omkring man kan höra hans röst mellan vindar och blad som yr.
- växt i sinom tid, i sinom tid, i utvald tid.
Det är han som är trädgårdens väktare.
Vaktare och inbjudare
Tjälen lägger sig- inte som något att bryta igenom, vila.
I ena hörnet av trädgården blommar dock fortfarande orange, gult och knallblå och ett hav av rött. Så ser det alltid ut mer eller mindre.
Och man kan se på träden är frukten snart är mogen.
Herren Gud sår inför nästa vår skördar och välsignar.
”det är stängt till det allra heligaste trädgård, öppnar i sinom tid” herren Gud hänger upp skylten nu skall han bara vara ifred lägga om och kanske odla något kinesiskt inför nästa säsong.
(Lisa -Aug 2008)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar