En liten text om skeenden

( med risk för att skriva om sånt man inte kan skriva om kommer här ändå ett försök till..)

Ett skeende är något som händer utan ens handgripliga uträknade eller ingripande.
Som en händelse eller en rad av händelser som man ser komma eller som helt plötsligt bara är där.

Det kanske tydligaste exemplet är nog kärleken, Hur många är vi inte som funnit(jag säger inte att det händer ofta); att man helt plötsligt finner sig brevid någon och "nu hör vi ihop", en ganska stark och överraskande känsla kan o ska det nog vara. Skall inte föväxlas med "oj hur hamnade vi här?" efter kalas/krog/konferens en kväll eller helg morgonen efter, det är något annat.

Skeenden hänger nära samman med aningar och maggropen. Maggropen är ett vanskligt begrepp. Härrom dagen mejlade jag o en vän och han frågade hur det känns inför min framtid, (jag har ju bara tjänst till sommaren här nere som det ser ut nu.) Han undrade om jag tänker mycket på den? Nä tänkte jag det gör jag egentligen inte, men magen gör nog det en hel del verkar det som.

Strategier för att åberopa magkänslan måste finnas, speciellt i en samtid som vår då "känslan" är lyft inabsurdum. För mig som troende som alltså lever med Jesus är magkänslan bunden till Jesus.

Därför kallar jag o en vän till mig ofta den för det heliga tvånget, den heliga magkänslan, alltså är det nödvändigtvis inte den känsla som förekommer just i stunden utan något djupare, som kompassen. Det är inte min känsla i sig som är helig utan djupare än så. Att kunna lita på detta bygger mycket på att livets olika faktorer samverkar o är i sin ordning, så som Gudsbild, självbild, sömn etc. (skall inte utvecklas mer nu..) Annars kan den leda helt fel..

Att leva i skeendet är något mycket annorlunda mot vad vår samtid proklamerar ut; man kan inte sitta och vänta o taemot. Utan du skall "ha alla dörrar öppna, alla vägar och kontakter i ajour, hålla ögonen öppna och gärna orka marknadsföra dig själv".

Skeenden är ofta inte något vi styr över. De viktigaste och således flera av de vackraste sakerna i mitt liv har bara skett.

Jag minns hur jag i slutet av gymnasiet bestämde mig att jag skall också gå bibelskola för det skulle de flesta andra kristna jag just lärt känna göra. jag var helt säker på att jag skulle till stockholm så sagt och gjort letade jag upp en bibelskola i sthlm och ansökte. Dagen hade kommit och nu satt jag och pappa i volvo kombi på parkeringen med lite av mina saker..pappa vänder sig till mig och frågar;" blir det bra nu det här lisa?"
Och helt plötsligt slår det mig med en väldans kraft att jag vet inte vad vi skall göra där, vad gör man på en bibelskola? Jag hade såklart inte kollat upp något vad som skulle ske på det här stället, jag var bara så säker på att jag skulle dit. Så jag tittar på pappa och säger trots mitt lilla kaos inombords, "jo det blir bra det här.." Betel..


Av Guds nåd blev det bra och det ångrar jag inte. Ibland tänker jag att det ligger något djupare i orden "go with the flow"

Följ skeendet, se vad som är givet, släpp taget, hoppa, våga, satsa, och framför allt ta emot det som kommer dig tillmötes det som blev ditt, blev ditt liv..

Bland kristna säger man ibland att anden den blåser vart den vill... sant men också sant att vi får leva i anden, följa, möta,ta emot Guds skeende. Det leder oss troligen inte dit vi tror men det tillsammans med ett lagom mått av sunt förnuft kan bli hur bra som helst.
Predikaren 3:1-8,
...
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa..

(dessa inlägg "en liten text om.." kommer inte bli en presentbok så vet ni!)