Jag blir galen!

Just den här vecka har jag stundtals vart lite sur på "omogna äldre" ( jag pratar inte om alla äldre..)
Vad är problemet !! ???
Om man när man är över 60 år inte klarar av att hantera en hel del situationer. ( och jag pratar inte om enskilda utbrott, de har alla. Det är snarare ett sundhetstecken)
eller om man bara måste häva ur sej dumma kommentarer som inte leder någon vart.
eller ännu värre om man har låtit sej själv fastna i bittra spår där man trampar runt utan någons om helst längtan att ta sej därifrån. Och det är det enda man pratar om..

Omogenhet är nog det svåraste att hantera som pastor. ( och då talar jag inte om hos dem som nyligen funnit en tro och startat sin vandring med Herren.)
Både sin egen och andras, och kanske ännu mer hos äldre kristna.
Ibland har jag så svårt när personer som har vart "härligt frälsta i 50 år" beter sej som de aldrig någonsin mött Herren Jesus.
Kanske har jag svårt för det för att jag har sådana stunder även jag, då jag beter mej.

Troligen har jag svårt för det för att jag älskar "församlingen" så mycket och tror på den så mycket och tror den om så mycket mer än omogenhet.
Kanske har jag svårt för det för att jag vet att det alltid kommer att va så. ja vet inte.

Men en sak vet jag, man kan hantera sin brist på bra och mindre bra sätt.
Man kan tala klarspråk och vara modig.
Man kan öva sej i att ha ett mjukt hjärta.
Man behöver inte vara bitter.
Man kan öva sej i försoning.
Man kan öva sej på att inte tala på subtila sätt som är något som ibland löper amok i den "svenska kulturen"
Skärpning hörrni!! "alla härligt frälsta!"

Jag vet att vi kan bättre.

(Och nu behöver ingen sitta och fundera på vem jag mött och inte mött den här veckan, för det har inget med något sådant att göra. Det här händer titt som tätt och rinner ibland över, för mej med. )

Och Gud hörru! Ge mej mer tålamod!! Det behöver jag!