fredag, april 20, 2012

ljuset

Försoningens gardiner har dragits undan.
Ljuset liksom strömmar in. Det är bedövande.
Det är så starkt att varje liten rynka görs synlig.
Varje krökning ända långt in i själen.
Varje backe, varje krön, känner dess strålar.

Ljuset lapar i sej varje skrymsle.
No more darkness.
Inget mera mörker.
Längst in i varje vrå. Varje krökt tankebana.
Varje krökt kota.
De liksom bara reser sej. Som blommor mot himlen.
Lapar i sej..
Får aldrig nog.
Och ljuset tar aldrig slut.


Jag kastar mej i dina armar.
Översköljs av hans ljus, om och om igen.

2 kommentarer:

Natha sa...

Gillart!

lisa sa...

roligt att höra :)

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...