Rädsla

..Plötsligt har rädslans grå cape dragits av mej.

Rädslan har krupit ut i hörnen och ligger och flämtar efter andan.
Då o då gör den försök att kasta lasson kring mitt skratt igen.
Men jag stampar ned foten i marken!
'Han lever!'

Jag trycker till med hälen, vrider om foten och den flyr gnyendes ut i
hörnet igen.
Allt doftar annorlunda.
Allt med nytt ljus.

Rädslan flämtar efter andan, den får inte luft.
Den har ingenstans att hämta sin näring.
"Ligg du kvar i hörnet och ruttnat bort", säger jag och vänder på klacken.
Jag har annat att göra!

Det finns en hel värld där ute!