det bär

Det är som att den bubblar upp av sej själv, som en ohämmad vulkan inom mej.
Som sedan läcker ut i varje del av mej.
Ut i varje fingertopp, i varje ord, i varje tanke, ut i hårstråna så de vill resa sej rakt upp som solrosor.

Jag översköljs av kraften i just den där känslan, vetskapen.
Den bubblar över genom gamla minnen, smittar av sej med sånger jag glömt,
hittar hål och gropar att fylla igen, hittar höjder i självbilden att släta ut.
Hittar öknar att bevattna, hittar berg att ropa ut ifrån.

Jag låter mej bäras ut i dagen av den kraften.

tacksamheten