Ni som vandrat före

En hyllning till er som vandrat före, morfar.Min morfar har alltid fotat mycket, men tidigare mest poträtt och liknande ni vet. Senaste åren är det som han upptäckt andra motiv och med en bättre kamera fotat byggnader och saker han ser. Med bild och språk beskriver han sedan verkligheten. Vilket har resulterat i 2foto utställningar, den ena på Naturens hus i Örebro för nått år sedan och den andra på Haga biblioteket, den slutar imorgon. Pass på!Morfar har ett rikt och mustigt språk, det är roligt. Och framför allt känner jag mig glad och stolt att man kan ha en liten fotoutställning när man fyller 90år om en vecka, det är så hoppfullt! När jag bodde i Örebro och de åren jag pendlade från stockholm till Öms så träffades vi ofta ibland en gång i veckan, det är något jag saknar - våra härliga och intensiva samtal och diskussioner morfar han är (också) viljestark. Nu hörs vi på telefon och som sagt är jag uppe ses vi. Det finns berättelser om bilderna och glimtar från olika håll och kanter, och jag är tacksam att kreativitet inte nödvändigtvis är något som försvinner med åldern!

För er som vandrar före!

Före er som burit oss, som bett som hoppats som trott och misströstat.

För er vars kroppar inte orkar mera, vars tankar inte alltid bär längre.
För er som lagt en grund för oss att stå på, en historia att hissa, bäva, undra, förundras inför.
För er som snålat, sparat, satsat och gett av ert för oss.

För er som vandrat alla milen för att sedan kunna vända er och se det kanske inte blev som ni trodde men vi är er evigt tacksamma.
till morfar.

För att jag får komma från din släkt, vandra i dina spår, bära ditt namn, lyssna på dina ord, ifrågasätta, skratta och vara stolt.

Å vad jag önskar er att få sluta dagarna med raka ryggar.