furuboda vill vara en skola som:
*låta individen komma till sin fulla rätt.
*vara en skola med personligt anpassad studietakt, där lärare och övrig personal tar sig tid, bryr sig om och lyssna.
*erbjuda ämnen och studier som motsvarar deltagarnas behov och önskemål.
*främja samarbete, skapa trygghet och uppmuntra ansvarstagande.
vilket läger vi har varit på- vilket läger vi har gjort tillsammans.
landar i örebro för att tvätta andas och sova samla ihop alla intryck sortera och se. vidare till stockholm för att jobba endel innan det bär av igen.
svårt att berätta om veckorna som vart. glädje, mod och kraftansträngningar ervöringar och många nya perspektiv.
många nya bilder av Gud. att slås av Hans storhet gång på gång.
....Nä för jag vet inte hur det kom sig men genom dina ögon när de betraktade mig fanns en klarhet en medvetenhet, nej för här hade inga onödiga överflödiga ord yttrats. som hos mig.
Varje ord var en kamp för självständighet och värdighet för samtal möten och vardag.
Det är en ung man där borta som vill dansa med dig, det är lite arbetsamt men det skall nog gå, sa en röst.
Jag vet inte hur det kom sig men när vi dansade fanns inte längre någon skillnad och fast att jag bar nästan hela din kropps tyngd i mina armar så var det ditt skratt och det faktum att rullstolen gapade tom som gav mig kraften... (del ur)
möten- tacksamhet-äkthet
och jag vill göra ett tillägg och säga om poetisktext, vem är jag att säga,
men man får skildra och troligen skilldrar det lika mycket min vandring inuti -bort fån stolthet till dans, som din upp på ben till dans.
5 kommentarer:
Det var bra att du var här. Man kunde se hur du lyste i brusten,brutenhet- fullhet. Ursäkta min rörighet i veckan. Jag är lättare nu. Ser fram emot andra dagar, men älskar dessa nu - varje steg o stund. Vi ses kort i stockholm, för att sedan SES med nya ögon när snön på nytt är här.
för övrigt kul att du hittat hit karolina-- du är en pärla
Tack. (Vad annat kan man säga om en sån text)
Åh, kommer du till Stockholm?! Ska vi leka? :)
Kram
Lisa, jag gråter när jag läser. Du ska veta att dansen var vacker... Och dina ord. Fy vad jag saknar den där kvällen. Så konstigt. Det var ju bara ett disko. Men så mycket energi och glädje och kämpa och lek och skratt och prestigelöshet. Fatta hur jag hoppade (eh dansade?)!!! Jag tycker så mycket om dig. Det kommer att bli annorlunda nu. Men bra. Det tror jag. Kram kram krama kram!
också stora kram från oss som tänker på dig med skratt och många lalalala
stewart o beth o gänget
Skicka en kommentar