torsdag, juni 29, 2006

en enda stor cellgrupp

nu under sommaren har hela kyrkan en stor cellgruppsgudstjänst för att sammanstråla och hålla fokus och umgås och möta Gud. Ikväll hade fredrik hand om det. kyrksalen var smyckad och möblerad på ett nytt sätt och annorlunda för att vara new life, annorlunda är ofta befriande. vi satt mittemot varandra på scenen på stolar och på matta. en del stod andra böjde knä. det var en tydligt litturgi som minner om många, många år tillbaka många, många steg. oh vi fick vandra med en timma. och vi fick upprepa orden tills vi fattat kanske ett uns av dess storhet. lova Gud min själ.. och det gör något med ens hjärta och själ. och vi fick vara tysta- och Gud fick vara stor för oss.

"finns inget annat än stillhet och tillit: Jag har lugnat och stillat min själ,…hoppas på Herren, nu och för evigt.

Ibland blir bönen stilla och tyst. En fridfull gemenskap med Gud kan ske utan ord. Jag har lugnat och stillat min själ, jag är som ett litet barn, som barnet i moderns famn. Som det nöjda barnet, som har slutat gråta och är i sin moders armar, så kan jag ha lugnat och stillat min själ i Guds närvaro. Då behöver bönen inte längre några ord, kanske inte ens tankar.

Hur är det möjligt att uppnå inre stillhet? Ibland är vi uppenbarligen tysta, och ändå har vi stora diskussioner inombords, kamper med tänkbara motparter, eller med oss själva. Att lugna våra själar kräver en slags enkelhet: Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt det som övergår mitt förstånd. Tystnad innebär att inse att man inte kan komma så långt genom att tänka på sina bekymmer. Tystnad innebär ett överlämnande åt Gud av sådant som ligger bortom min förmåga. En stunds tystnad, även om den är väldigt kort, är som en hållplats, en sabbatsvila, ett stillestånd för bekymmer.

Tumultet i våra tankar kan jämföras med den storm som slog till mot lärjungarnas båt på den Galileiska sjön, medan Jesus låg och sov. Precis som de, kan vi vara hjälplösa, fulla av oro och inte lyckas lugna ner oss själva. Men för Kristus är det möjligt att komma oss till undsättning i alla fall. Som han hutade åt vinden ute på sjön och det blev alldeles lugnt, så kan han också lugna vårt hjärta, när det är uppfyllt med oro och bekymmer (Mark 4).

I vår tystnad hoppas vi och förtröstar på Gud. I en av psalmerna kan man läsa att tystnaden även är en form av lovprisning. Vi är vana att läsa början på psalm 65: Lovsång tillkommer dig, o Gud. Denna översättning följer den grekiska texten, men den hebreiska texten, som de flesta översättningar följer, lyder: Tystnad/stillhet är lovsång till dig. När ord och tankar kommer till ett slut blir Gud prisad i stilla förundran och tillbedjan.
(taizé)

röda klackskor och hanna har flyttat in och jag fick vara med. och få platser kan man längta till så som taizé


1 kommentar:

Katarina sa...

Jag ska på solskensläger... dibbeli dibbeli doo...
Ses då ju...
krama kram

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...