Tvivla, förnekare.
Stanna du som flyr:
här över backarna lägger sig himlen
tung och klar
högtidlig
precis som enarna där dom står
mörkare och mörkare i skymningen.
Du behöver inte brottas med honom.
Han vänder en annan kind till-
överrumplar dej med tystnad
så att du tappar fotfästet
i detta stora rum av frid
som har murats upp över åkrarna
över skogsranden
i årtusenden.
Han undviker dig
omringar dig
rör vid dig
med grenar från björken
du viker åt sidan;
då stöter du på en gran
som kramar dig häftigt och varmt,
du vänder. Ännu bränner ditt ansikte
du kommer inte från det
ett hemligt samförstånd
har börjat undergräva dina försvar.
Ps 139:5-12, Jes 65:1 Ylva Eggehorn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar