torsdag, mars 22, 2012

En liten text Om identifikation.. ( Lisa på Pingstpastorsdagar i Jönköping )

Jag sitter i ett myller av män i rutiga skjortor och schackrutiga jumprar - svart beige, grå ibland stråk av grönt och röd möjligtvis.
Någon sträcker händerna någon hummar medkännande. "Jesus, Jesus, käre Jesus"
Folk skriver på sina Ipads någon dunkar en broder på ryggen.. Mycket kärleksfullt ( inte som förr då dunkades ryggarna så lungorna hängde löst efter predikantdagarna som en bröder sa)

I en av våra processgrupper ber männen med hög röst och länge.

Jag sitter i det här havet och känner mej så hemma, jag inser att jag knappt tänkt på att jag inte är en medelåldersman i schackrutig pullover.. Jag ägnar det inte en tanke förrän en man säger att han gillar min stil.. :) tack! Jag gillar hans..
Eller kanske snarare honom. ( jag e ju som Mikael Hallenius presenterar sej , en liten brun..tjej då istället för kille)

Och jag slås av att identifikation inte handlar främst om det yttre förutsättningarna utan om de inre, om hjärtat. Det handlar om kallelse om uppgift, om värderingar, om längtan, om viljan, om våndan, om att stå på böjda knän tillsammans och ropa efter Gud.

Det är mina bröder (och en och annan syster) som är ute i Sverige kämpar jobbar, fattar viktiga beslut, ber, lyssnar efter Hans röst som ljuder högre som inte främst ser till yttre faktorer.. Utan till hjärtat, till kallelsen.

Jag fylls alltid av enorm vördnad för det arbete våra syskon utför ute i landet. Fylls av vördnad och inspiration när jag ser dem.. Tusan- tänk att de kan vara vackert med 78 rutiga skjortor - tänk MQ.. O 29 jumprar- tänk schack och ibland dem ungefär 24 kvinnor.

Ni e så vackra!! Och här under 4dagar i Pingstkyrkan i Jönköping framträder varje unikt ansikte, berättelse, ni skulle vara här alla ni därute o se en glimt.

Jag är fylld av hopp och jag äter gärna ostkaka med medelåldersmän.. Därmed inte sagt att jag inte ser framemot när vi kommer vara fler kvinnor, men det gäller även nysvenskar, och helt andra subkulturer.

Men här är jag så hemma, och emottagen, mött och kanske mer bekväm än jag är i något "lattemamma30årsvintagegäng"

Tacksamhet!
Gud e stor!

5 kommentarer:

Theresia sa...

Fint. Kram :)

Elin sa...

Älskade den här texten.

lisa sa...

Roligt!

Frans sa...

kärlek.

lisa sa...

frallo!!!

:)

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...