onsdag, maj 12, 2010

Vi har någonstans att rikta vårt rop


Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar …

Förra sommaren när jag var hemma i stan ledde jag lite spinnpass på Friskis & Svettis.
Och under ett pass sätter sig en tjej mitt i salen på spinningcykeln iklädd nästintill ingenting. Små små shorts och en liten liten topp, och så började vi passet och satte igång, och hon körde sitt eget race hela passet följde inte den minsta av instruktioner som jag gav.

Och tillslut i slutet av passet när vi avslutar blir jag tvungen att be henne att gå av cykeln för resten av gruppen som är där och tränar inte kunde fokusera över huvudtaget.
och så här i efterhand har jag funderat på två saker dels om jag gjorde rätt, (men annars skulle det har känts som att alla vi andra på passet snackat bakom ryggen på henne för vi hade alla redan sett och hört henne.)

Hela hennes kropp var en röst/ett rop ”se mig och se hur jag ser ut” ” det enda man kunde se vara massa kropp”
det andra jag har funderat på är den märkliga känslan av igenkänning som hon skapade hos mig, inte kanske just för att jag särkilt ofta går lättklädd, det har väl hänt men ofta kan man nog inte säga.

Men jag gör andra saker medvetna och omedvetna, som är ett rop, någon form av röst. Och för att jag känner igen mig i hennes röst och längtan efter att bli sedd, känner igen mig i att vara en röst som basunerar ut något genom kläder, stil, saker man gör, saker man lägger till den man är, för att bli sedd och hörd. Hur jag i många fall blir slav under förgängelsen. Men i själva verket skymmer de ofta den verkliga bilden och det man verkligen vill kommunicera. Det man vill ropa!

Men också i bristen i våra blickar vi som fanns runt omkring vi såg inte vem hon var. Och jag känner mig ganska säker att hon innerst inne inte ville kommunicera bara kropp.

Efter att människan blev förvisad ut ur Edens Lustgård, vet hon inte längre vem hon är; Gud säger att nu kommer hon inte längre leva i evighet och hon börjar leva i fruktan inför en massa saker.. Det första och det tydligaste är i fruktan inför Gud och inför vem hon själv är.

Men Gud har valt sida:
Jesus själv blir röst för människan, genom evangelierna läser vi också hur Jesus höjer sitt rop för människor i alla möjliga olika situationer. Och tydligt är nu det rop från skapelsen och mänskligheten ”Se mig jag är här!” Guds rop till Adam riktas till oss.
Anden, Guds ande blir den röst som vädjar för skapelsen och som tar sin boning i varje människa som sätter sin lit till herren Jesus, det finns något som anar att detta inte är det fulla slutet. texten säger att det är samma ande som uppväckte Kristus från de döda. ..

Ni har inte, fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt att vi kan ropa: ”Abba! fader!” Anden själv vittnar om att vi är Guds barn.
Det är bara Gud som från början kan säga oss vilka vi är, och det är bara i honom som vi kan få upptäcka vilka vi verkligen är. Guds barn. Det är när vi fattar mod och svarar på Guds första rop - ”var är du?” som vi använder den röst vi är givna.

Vi är alla ett rop och kan använda oss av det och är anförtrodda oss det på olika sätt. Något i oss anar att detta inte är det slutgiltiga. Ropet är oss givet att bruka: en röst eller så kommunicerar vi på olika sätt genom:
En kropp
En hållning
En image
Något som vi investerar i på olika sätt
Och saker som vi säger och inte minst saker vi gör
Det kan vara olika förställt och skymmas av allt möjligt som vi lägger till vår personlighet i sökandet efter vilka vi är.

Och det mest naturliga för ett barn, det som sker med oss det första vi gör när vi kommer till jorden det är att vi ropar, skriker rakt ut.

Och framför allt - vi har någonstans att rikta vårt rop! Abba Fader!

2 kommentarer:

Elin sa...

Jag älskade att läsa det här. Och undrar om det är bajs som du har i ansiktet på första bilden. hihi

lisa sa...

hioho

choklad!!
mm
kram

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...