hej!

Vi är framme och försöker landa hitta vardag och komma ifrån den lite överhängande overklighetskänslan.

hittils är vi verkligen omhändertagna och det är varmt och varmt(29grader och fuktigt och sol) och vackert vackert och annorlunda och lika. alla mår bra.

igår kastades vi in i ett seminarie med en professor från Accra Trinityseminary som pratade kring hur den kristna kyrkan i Afrika kan använda sig av det traditionella symbbolspråket för att förstå Gud.
det är ett annat sätt att göra teologi här men också lika- och det var en häpnande känsla att få delta i det samtalet. här nu och i deras sammanhang och att vi fick blev medtagna. det blev tydligt de djupa mänskliga behovet av att uttrycka sig bortom orden för att försöka förstå och söka mera av Gud. och även om teologin blir till på ett annat sätt här (som alltid i olika sammanhang) så slås vi igen av den likhet som finns i vår längtan.

Symbolens uppgift är att kommunicera det ogreppbara sanningen i evangeliet -. Den ogreppbara inkarnationen. Rationalismen har lett till att man förlorar det centrala i upplevelsen – upplevelsen som ”för- klarar” det ogreppbara som i sin tur föder det greppbara det tydliga i tron när den blir handlingen. Som är ett språk i sig som speglar Gud oss emellan som avbilder. Men som också ger oss det rikare språket att om och om igen uppleva det ogreppbara genom symboler poesi och olika tecken. Det är en cirkelrörelse.

(finns många kopplingar att dra till föregående helgen utanför linköping och det är verkligen spännande att tänka på och vi äter massa frukt)