torsdag, november 30, 2006

Igår var vi i Accra igen och gjorde två intervjuer - mötte två hoppingivande människor, handlade böcker, och tog del av plantins med bönor.. sol och två fantastiska möten.

Professor Ansre är pensionerad och har jobbat med bibelöversättning. är teolog och lingvistiker och har vart med i översättningsarbetet av fler av de lokala språken i Ghana men också i andra delar av Västafrika. en varm man med mycket kunskap, längtan att provocera få oss att tänka nytt, orädsla inför bibelns tvetydighet och med en stor förströstan på hur den helige ande leder genom alla tider, genom alla olika konstiga och motstridiga ord.
samtidigt med en stor kunskap i språk och grund i vikten av att vara trogen grekiskan och hebreiskan - och samtidigt möta den kultur till vilken bibeln skall tala - balansen i båda dessa. bibeln speglar hur otroligt Gudomlig Gud är och hur otroligt mänsklig människan är - såklar vi har problem med kanon vi är ju människor..!"
det var så mycket att ta del av och lyssna in kan inte återge er allt. Och det är olika saker man ser:
Vi sitter ute på hans veranda och vi sitter på sådana där platsstolar som man tar fram hemma när man har extra gäster och som står i ett förråd annars.
Som från början var vita men som blir gråare och gråare för varje sommar.
Och som oftast har ett sånt där neutralt och vanligt rutigt mönsters eller rader som det också fastnar smuts i och det är också allt som fastnar där.
Neutrala.. de säger inget. Det säger mig ingenting.
Men hans sådana stolar de är annorlunda de har en svag ljus färg
och jag vet jag sett dem innan på flera ställen hela vardagen här finns detta inlämnat tyst men ändå högljutt -utbasunerande.
Det försöker inte vara neutrala, de försöker inte låtsas som att de inte säger något. Det vet vad de säger och just därför kan de bemötas -kan de mötas rakryggat.
Varje böjelse, varje linje, varje krok, varje del, som vänder sig tyst mot den andra i stolens mönster säger för den som inte vet något om symbolen, kanske inget mer än det rutiga mönstret på de numera allt grånande stolarna.

Men de ger en hint om att här, finns det något att finna, jag säger dig något.
Jag säger dig något, och just där kan vi mötas.
Även du som tror som försöker att vara neutral, vars ända strävan är att hålla dig vit kommer att säga något med den strävan.
Strävan att försöka vara neutral föder inga möten. Man går förbi varandra.

Om våra platsstolar kan säga oss det att – jag stävar efter neutralitet vad säger då vårt samhälle.. gillar vi inte färg.. är det bara det de säger att vi har en annan designtradition?
Hans stolar gillar att ta ut svängarna de gillar att provocera med de mest konstiga kombinationer av färger- på gator och marknader.

Mönstrets djupaste innebörd på dem säger – Except God”
Och det står på dem alla i grund och botten – det är inte neutralt.
Men är det mer provocerande än det vita rutmönstret i våra?

Ingen kan kopiera någon annans, men vart strävar vi, vad finns i de små gräsrötterna av samhället och vad säger det oss om den grund vi bygger på..
Det finns mer som vi kan finna, söka, leta bygga på, som försvunnit, det finns nytt att erövra, det finns annat att riva ned.


Senare mötte vi Mercy Amba Odoyoyé - till vår stora förtjusning.. en av afrikas mest framstående kvinnliga teologer- vilken kvinna, vilken kvinna...
Och så fick vi åka runt med sam.
Men mest av allt kanske inför de sista dagarna - Vilken Gud, vilken Gud!
Nu är det helg igen och vi skall fara runt, sitta still och andas, så nästa gång vi hörs ses vi troligtvis.. vi kommer hem på måndag kväll kring sex till örebro.. härligt - lurigt!
och imon skall vi till Bediakos.. och sen skall vi krångla med trummorna..

6 kommentarer:

marcus sa...

ja du, förstår inte allt du skriver. dels för att du lagt in två nästan identiska inlägg... men kanske mest för att klockan är ett på natten, och jag sitter vid frans runda, stabila köksbord med påskduk eller vad det är och nyligen gått segrande ur kampen med seg och demonisk huvudvärk. jubel o suck.

när du skriver "Bediakos" får jag känslan av att ni blivit sådär oförskämt familjära med Afrikas storteolog...
hur som helst, snart är det bara vi igen. :-D

Frans hälsar och ber att jag ska bifoga en pepparkaka. så varsego!

matilda sa...

välkomna hem!
när kommer ni till arlanda?
nu måste jag springa och jobba (sen som vanligt)!

Elisabet Lennartsson sa...

jag saknar dig mer i afrika! Snart behövs det inte saknas mer, förutom till himmelen och bebisen i februari.

Och längan är en annan sak.

Om en kvart ska jag skriva tenta och sen behöver inte jag motsatsen till sakna heller.

Glad att du åkte, modig!

Jonas sa...

Hej Lisa!
Mäktigt med afrika. Tänkte på dig igår då jag använde kokboken jag fick av dig när vi flyttade. Minns du den? Jag lagade pasta carbonara. Fett och gott.

Josefin har feber och är lite skruttig, men ganska glad ändå. Vi saknar dig mycket. Josefin nog mest, men jag också.

Kramp och krams. /mattebos

Anonym sa...

Wow! Färg ja. Det var bra sagt. Tänk vad man går misste om för att man inte vill vara sin egen...
Gud välsigne dig!

Christian sa...

jo, det finns en loftsäng i stan. Tobbe P har en som han kan kränga för en "billig penning". vi kan kolla när ni kommer hem. VÄLKOMNA HEM!

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...