onsdag, augusti 29, 2012

Onsdagspoesi



Jag försöker samla ihop dej( hjärtat)..varje liten del hålla koll.. 
Men händerna glider isär.. och tusen delar faller i backen. 
Varje liten del med sitt eget mönster, sin egen historia, sin egen glans, charm, skrattet som klingar när bitarna faller i marken, ekot av gråten.

Jag gör ett nytt försök, 
- "skärp till er! håll ihop nu! uppför er!" 
Men skrattande rullar bitarna ut på golvet, 
- "du kan inte hålla oss! Du kan inte! "

Och jag viskar okej jag släpper taget. 
Jag hoppar... fångar du mej!? 
Och jag hör rösten, jag hör orden, de ekar i hela rummet! ;


Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.( rom 8:37)..och jag kommer med ut i dansen

Inga kommentarer:

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...