En liten text om klädinnehav/konsumtion

I dagarna har jag rensat mina garderober alltså inte min garderob utan mina garderober och således även till viss del mitt förråd.
Jo ni hörde rätt.

Varje vår och höst har jag en vana som är god men som aldrig förblir odelad för mej.
Jag plockar ut vinterkläderna och plockar fram vår och sommarkläderna och vise versa. Detta är en bra vana, och trivsam. Lite som valborg man firar in våren och stökar ut den mörka vintern. Dessutom får man en överblick över vad man har, vad man kan ge bort, och vilket som är för stort eller för litet. Jag minns från jag var liten att mamma plockade fram sommarkläderna och jag ser det själv om en liten fest. Det är så enkel glädje” å den här!” ” å den ja”

Men den skapar också varje gång en viss ångest. Oj vad mycket kläder! Galna tider. Oj vad mycket kläder?!
Ja tänker ni, ”du har massa kläder”
Och jo det är sant men jag lovar er skulle ni ta alla vinterkläder och lägga i en hög skulle de bli just- en hög hos er med.

Förr så var det tillräckligt att man hade typ 3 klänningar, en till fest, en till vardags och en till. Det räcker ju. Eller?
Jag vet inte hur många klänningar jag har.

Häromdagen hamnade vi i ett samtal på en fest, det handlade om konsumtion och ägande, att vara fäst vid saker eller inte, att vara en prylnisse eller inte. Jag skulle inte säga att jag är en prylnisse(bortsätt från att man kan kalla alla i västvärlden prylnissar..)men jag har mycket prylar. Jag menar dock att - En prylnisse är någon som tänker mycket på sina saker oroar sig över dem, och vad den personen skall köpa härnäst.

Det är skillnad på att vara fäst vid sina saker och ha många saker.

Det är skillnad på att äga massa saker som man är rädd att förlora och ha många saker som man kan ge bort.

Det är skillnad på att konsumera mycket nyproducerat och att ha en hög omsättning av loppisgrejor.

Eller?
Vi rör oss hela tiden i gråzoner, när blir det fel att dra runt en hel kundvagn med krafs på myrorna?

Jag har en vän som har otroligt mycket saker, men som också är en av de generösaste jag känner.
Förvaltarkap är svårt.

Jag är inte rädd för att mina grejor skall gå sönder, ätas upp eller försvinna, dock har jag för mycket kläder. Hum?!

Konsumtion är en väldig kraft.
För några helger sedan sa en annan vän, vi var i en butik och gick omkring; ” är det inte konstigt att affärerna får en att tro att, ”vad märkligt precis när jag började fundera på att det vore snyggt med en turkos t-shirt så kommer det ut i butiken, vad märkligt, vilket sammanträffande!”
Eller?

En viktigt del i detta som denna lilla text inte rymmer är beroende och shoppohollic symtom som breder ut sig lite här och där. ” Om jag inte handlar så..” Något vi alla behöver vara aktsamma med både oss själva och andra. ”Varför handlar jag?!” är en bra fråga. Shopping som en umgängesform kan inte vara annat än lömskt.

För några år sedan hade jag ett halvår jag inte fick köpa några kläder alls, det gick bra. Mycket av min kreativitet fick blomma ut ännu mer och roliga lösningar kom fram från oväntade håll.
Det är spännande med trender som ”klädbytardagar” , ”loppis”, ”remake” osv. MER sånt..För vart kommer mina kläder ifrån egentligen? För det spelar ju roll.
Eller?

Själv är jag uppvuxen på loppmarknad (skratt) vi var runt mest varje lördag och mamma lärde mej hur man fyndade och prutade. Jag har ingen skam i kroppen och det är jag stolt över.
Jag har alltid haft mest begagnat och kanske om jag skall uppskatta är 65% i min stora garderob – bytt, sytt, gammalt, begagnat, hittat, lånat.

För övrigt har jag rensat ut två stora kassar.

Men jag har fortfarande mycket kläder och det tål att utmanas, våga?!

(några till perspektiv är, hållbar livstil, miljön, rättigheter för arbetare osv.)