Onsdagsbön

Blås på mej!
som en bris från ett öppet vårfönster.
blås på mej som en kall nordanvind som stannar kvar i kinderna, biter och brister ut i en rödflammig sol på mina kinder.
blås på mej så att det barkar hän rakt igenom, in i skrymslen och vrår.
Blås för allt vad du har så att jag tappar andan och måste tänka en gång till på att andas, på livet.
Genomblås mej med den kraft som bara din andedräkt har.
Med det hopp som bara din röst ger.
Med det mod som bara din röst frammanar.
Räta min rygg och gör mitt Ja till ett Ja och mitt Nej till ett Nej.
Låt mitt skratt flöda över alla breddar och låt sorgen likaså.
Blås på mej, med din Ande.
Med dej.