En liten text om val

Jag minns så väl en gång när jag var 20 år typ.. och en person som var "mycket" äldre än jag själv sa: " du vet att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat förrens vid 25 ?! alltså du kan inte ta helt fulla beslut än.. " Och jag minns att jag tänkte, Va! kan jag inte och att jag visste att jag kunde! Verkligen, och att jag redan då i mitt unga liv hade gjort stora val som fått stora konsekvenser. Både i relationer och i val att leva med " den där mannen Jesus" .

 

Den resan hade precis börjat då och jag minns att det enda jag egentligen visste om det var att " det kommer att kosta allt!" För det hade de lärt mej de som förde mej fram till ett möte med HONOM. Och jag är så tacksam att jag verkligen fick med mej det.. " det kommer att kosta allt"

Det är så stora ord för en 20åring så stora. Större än konsekvenstänkandet kan förhålla sej till. Och det är så rätt!

 

Jag minns att det andra jag också tänkte när den där personen kom dragande med konsekvenstänkandet var att jag inte riktigt fattade vad han menade. :) och på ett sätt är det ju en bekräftelse på att det han sa stämde. .. Men att jag nu iefterhand kan se att jag inte behövde mer än just "det kommer att kosta allt" för att hoppa ut i livet, i kallelsen, i möten, i kärleken, i skolan, i nya städer, i en djupare gemenkskap med Jesus. Min Jesus för vilken det är värt att ge allt. Och nu är jag över 25 och jag kan liksom le åt det där minnet och också vara så tacksam att jag varken lät det hindra mej, eller att förstod det fullt ut. Nu har jag hunnit göra ännu flera stora val som liksom också har hunnit komma ikapp mej med konsekvenser. Och någonstans så har det ytterst sätt varit nog med " det kommer att kosta allt". För det kommer också att ge allt, allt som är fullt med mening och sanning. Eller kanske man kan säga det " du äger inget!"

 

Och alla de gånger jag gjort val som fört mej bort från stigen har jag innerst inne alltid längtat tillbaka, ta mej dit till hans armar, där jag inte saknar något även om "det så kostar allt".

Val i livet är svårt, det är inte alltid något romantiskt, det kan till och med vara fruktansvärt, det kan vara större än vi orkar med och det kan vara vackrare än vi vågade hoppas.

 

Men om det är något jag ser mer och mer är att livet är alla de där små stegen i rätt riktning, övningen, varje liten stund, varje litet möte. Där är livet. I valet att diska en gång till, i valet att gå ut och springa, eller sova en timma till. i valet att svara när den där personen ringer för 20gången, i valet att ge en 100-lapp till, valet att lyssna, valet att ta emot Hans stora kärlek. Ibland säger en av mina pastorer att den kristna tron och helgelsen bara kan ske genom "de små stegens helvete". Jag älskar det uttrycket för det bemyndigar så, Jag kan välja, jag är inget offer i varje litet steg har jag ett val. Amen!

 

För några år sedan när jag gick igenom en period i livet då stora saker gick förlorade och det verkligen inte kändes som att jag hade något val, tog jag min tillflykt tio dagar till ett kloster i Frankrike, jag kom dit med all min ilska och sorg och alla mina krampaktiga försök att hålla fast vid något; " det kan inte ha hänt!" "det ska inte hända mej" "varför jag!!!??"

 

Under mina 4 dagar i tystnad träffade jag en nunna 1h /dag för samtal, och de samtalen blev jag påmind om idag. Jag och Linnéa kollade på senaste avsnittet av "sommar i P1" och Klara Zimmergren delade igen så starkt deras strävan efter att få barn och hur det liksom var när hon släppte taget efter år av försök som hon slutligen fick ett barn. Och så frågade hon ungefär, "tror ni alltid det är så i livet att man måste "ge upp" så kommer det liksom till än?"

 

Och det var det där påståendet som var det viktiga i det hela. Jag har så många gånger upplevt just det att när jag ger upp- rätten.. så kommer Gud med sin stora nåd och fyller ut alla gropar. Därmed inte sagt att det blivit precis så som jag längtat efter, men det har blivit bra.

 

Tillbaka till nunna, en av de första saker hon säger efter att ha lyssnat på mej en lång stund, va ; "you have to stop fighting!" "du måste sluta slåss!"

Du måste sluta slåss mot livet, det som har skett har skett, du kan inte klamra dej fast, det som är det är, eller ungefär du måste acceptera.

Därmed inte sagt att jag inte fick vara arg, ledsen eller rent ut sagt förbannad och det var jag verkligen. Men jag vet också att hennes -  denna lilla kvinnas påstående fick mej att återigen komma tillbaka till " det kommer att kosta allt, eller jag äger inget" . Och egentligen är det ju så att ända tills vi "ger upp " så är det ju vi som leker Gud.

 

Samtidigt vill verkligen stryka under att "att ge upp" inte är densamma som att sluta hoppas längta tro, eller till och med skrika på Gud för allt det som våra hjärtan rymmer. Den bästa vägen jag funnit är att varje dag öva mej i att välja tacksamhet och  öva oss i det i varje litet val, det hjälper oss att ta emot livet som den gåva det faktiskt är och det gör något med våra små och stora val.

En vän sa till mej för ett tag sedan att det han var mest rädd för var att inte vara sann, att leva ett förljuget liv.

Och där någonstans är jag med.

Å om det så kommer kosta mej allt jag äger, har, alla mina egna agendor, och imager, klänningar eller vad det en kan vara.. så vill jag alltid välja dej Jesus. Välja den stig där din frid osar, där mitt hjärta känner igen rösten, varje steg, varje val, varje litet skit val.

ÅÅ hjälp mej att tänka på det en vanlig grå måndag!

Amen!

 

 

RebekkaMaria – Nothing Can Separate Us From This Love - Live