"Verkliga frågor"

Vissa dagar.. är dagar fulla av nåd, märkligt nog är det också ofta de dagar då jag kommer hem som en våt trasa, en platt fisk eller som en slö bukett blommor.. Helt körd. Det händer inte mej så ofta. Men då vet jag att jag gett allt. Och det har det troligen varit värt. Nåden med att jobba i en församling, att vara del i en församling är att vi brottas med "verkliga" frågor "verkliga" saker som påverkar våra liv och vår tro. Vi hittar inte på grejer som vi brottas med utan vi gör det på allvar, och på flera sätt är det ett tecken på att vi är levande, vi är påväg någonstans, vi vill något, vi tycker det är värt det, vi längtar vidare, vi vill se mer av Gud. Vi vill att fler människor skall få se Gud. 

 

Tänk om det enda vi hade att fundera på var vilka gardiner vi skulle ha och inte? I helgen har vi haft en sådan helg, vi har varit iväg med "äldste" ( vår församlingsledning) och brottats med medlemskap och dop "frågan".. "Vad är en medlem, hur hänger medlemskapet ihop med dopet, eller gör det de?" "Storfrågorna" är inte det för att vara små. Och det är inte enkelt.

Vad överlåter jag mej till när jag går in i en gemenskap, blir medlem i Östermalmskyrkan? Osv. Vi fortsatte brottningen tillsammans på församlingsforum, med kaffe och olika innehåll. Så glad att det kom så många och så tacksam att vi vågade prata tillsammans om detta viktiga. Men också svårt. Men jag brottas hellre med frågan, våndas och frågar och funderar prövar och ber, längtar och hoppas. Än att lägga locket på och hoppas att saker löser sej av sej själv. Brottning är ett tecken på att saker växer! Tack hörrni att jag får vara med.

Att sedan få komma hem och finna en påse plommon ( från någon i närheten) på dörren, skulle kunna få än att börja böla. Så nu innan jag äter för många ska jag sova. Jag är så glad för er! Församlingen! Låt oss fortsätta sträcka oss efter mer av Gud! ( vad det än innebär..)