Utan dej..

Utan dej är jag så förbenat ensam, utblottad, naken.

Utan dej är jag utkastad på en arena med strålkastare starkare än mitt ansikte orkar

Naken, ensam, hopplöst förlorad, utan din utbenande nåd, ditt genomskinliga skratt, din blick som skärskådar mej, som skiljer lögnen från det som verkligen är jag.

Som befriar, som reser upp ur dyn som står mej upp till anklarna.

Utan dej, är jag så hopplöst hjälplös.

Utan dej är jag skuggan av något mycket vackrare, skuggan som en knopp som aldrig slog ut.

Men med dej,

Viker rädslorna ut i hörnen, darrar självtillräckligheten, darrar självföraktet. Kasta er i graven!

Med dej spricker skuggorna upp, allt blir synligt som det är, varken mer eller mindre,

Och du svingar mej runt, runt, runt, runt, i dina armar, vi dansar i din nåd.

Jag är inte ensam – aldrig mera ensam med Dej.

Aldrig mera.

Egentligen..

..borde jag sova.

.eller åtminstonde packa..

..eller varva ned..

men som ni märkt på bloggfrånvaron har jag haft ditten och datten att göra.. hitan och ditan, innan och utan..

Dagar fulla av nya saker.. ny lägenhet, ny kombo, nya möten, ny tider, och höst. Och springspurts tider.. Och mitt i allt virrvarr.. Hans stora nåd. Eller kanske att mitt virr varr ryms i Guds stora nåd. .. jag gillar så mycket mina DU bokstäver, för att de liksom påminner mej om att det finns något annat än jag. Och liksom tvingar tanken att tänka DU.

DU

DU

DU

Tänk va!

Jag bloggar lite om det här med: http://litenlisa.blogspot.se/2011/02/du-dagen.html

.. och nu far "virrvarret" och springer med sin bror och 40 000 andra galningar.. :)

Att löpa mot de verkliga målet..

helgen- hektisk- veklig.

Att löpa mot det verkliga målet. 

In i mitten!

Kvällsandakt ! Niclas Piensoho talar i Storkyrkan vid Riksdagens öppnande.. !!

http://www.tvinterplay.se/movie/show/id/403#.UFjaKLzJktg.facebook

Livet

Jag packar! och tänker på livet. Tänk att man får vara med! ROligt! hyllan med mina dagböcker rymmer så mycket, så mycket av mej.. så mycket Lisa. Sedan jag flyttade sist har jag valt att ha dem framme i bokhyllan, för att kunna bläddra i dem ibland då och då, blider av mej, bilder av Gud. Jag har ändå skrivit sedan jag var typ 16 .. om inte den första är från tidigare..  Så jag packar vidare och lyssnar på den här ; Beirut – Elephant Gun

Måndag

Om knappt 2veckor ska jag springa 3mil i de här skorna... Galenskap. Jag har börjat springa mycket sedan mars, och jag gillar det. Det går bättre och bättre, och jag känner mej stark- nåd. Men 3mil är långt. I sommar har P1  haft en serie om löpning och dess relation till andra saker i livet jag har tipsat om det innan jag gör det igen. Det är allt från den första kvinnliga maratonlöparen till löpning och relationer.. Fyra delar, helt klart värt att lyssna på. Lyssna på den här ; http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4325

"Verkliga frågor"

Vissa dagar.. är dagar fulla av nåd, märkligt nog är det också ofta de dagar då jag kommer hem som en våt trasa, en platt fisk eller som en slö bukett blommor.. Helt körd. Det händer inte mej så ofta. Men då vet jag att jag gett allt. Och det har det troligen varit värt. Nåden med att jobba i en församling, att vara del i en församling är att vi brottas med "verkliga" frågor "verkliga" saker som påverkar våra liv och vår tro. Vi hittar inte på grejer som vi brottas med utan vi gör det på allvar, och på flera sätt är det ett tecken på att vi är levande, vi är påväg någonstans, vi vill något, vi tycker det är värt det, vi längtar vidare, vi vill se mer av Gud. Vi vill att fler människor skall få se Gud. 

 

Tänk om det enda vi hade att fundera på var vilka gardiner vi skulle ha och inte? I helgen har vi haft en sådan helg, vi har varit iväg med "äldste" ( vår församlingsledning) och brottats med medlemskap och dop "frågan".. "Vad är en medlem, hur hänger medlemskapet ihop med dopet, eller gör det de?" "Storfrågorna" är inte det för att vara små. Och det är inte enkelt.

Vad överlåter jag mej till när jag går in i en gemenskap, blir medlem i Östermalmskyrkan? Osv. Vi fortsatte brottningen tillsammans på församlingsforum, med kaffe och olika innehåll. Så glad att det kom så många och så tacksam att vi vågade prata tillsammans om detta viktiga. Men också svårt. Men jag brottas hellre med frågan, våndas och frågar och funderar prövar och ber, längtar och hoppas. Än att lägga locket på och hoppas att saker löser sej av sej själv. Brottning är ett tecken på att saker växer! Tack hörrni att jag får vara med.

Att sedan få komma hem och finna en påse plommon ( från någon i närheten) på dörren, skulle kunna få än att börja böla. Så nu innan jag äter för många ska jag sova. Jag är så glad för er! Församlingen! Låt oss fortsätta sträcka oss efter mer av Gud! ( vad det än innebär..)

ååå

ping ellen vad du e bra!

Firande

Allt som oftast står det i tidningarna " all uppvaktning på min födelsedag, undanbedes!" i värsta fall står det "undanbedes strängeligen" .. Jag tänker att det är så tråkigt! en typiskt tråkig del av vår kultur.. ( jaja om man inte vill fira behöver man inte det..) Men jag vidhåller att livet är något att fira! och det är ju det man gör vid födelsedagar, firar livet! Hurra jag har blivit ett år äldre, jag har fått ett år till att leva... faktiskt. Och tänk jag får göra det med er! kom o fira mej! Tänk om det skulle stå så lite oftare. Därför blir jag så glad när en av de personer jag har kärast i livet vill fira att hon har blivit ett år äldre! Att vi får ha varann mer! Wonderful!. Och är det någon som kan kalas så är det Elisabet! Vi har haft många fester tillsammans, och samtidigt har vi levt nära "att förlora varann" kanske därför så större anledning till kalas!

 

 

När Elisabet ordnar fest görs det med stil.. och temat för det här födelsedagskalaset är inget mindre än 50-tal.. eller iallafall klädseln.. Och jag har fått den fina "uppdraget" att sy kalasbarnets klänning. Jag älskar klänningar.. så nu har jag inspirerat mej i massor och köpt tyg.. Här skall det sys. Senast jag sydde till Elisabet sydde jag hennes brudklänning , stor fröjd. (finns här)

 

En av mina finaste klänningar personligen... fyndade jag på Beyond Retro förra våren i Stockholm.. fina fina! Här bilder från somras.. Fotograf Fredrik Grönwall 

 

 

.. typiskt duktig fotograf och typiskt fin klänning..

Elisabet imon tar vi mått! Det ska bli en glädje och du kommer bli så fin! ( och du e så fin! )

Hemma

.. Efter en vacker vecka i väska..
Så längtar jag ändå efter..

... Mitt vanliga springspår
.. Mina tanter o gubbar
.. Mina vanliga såsiga måndagar
.... Alla mina klänningar o detaljer
.. Just de örhängena
... Bibeln som redan ligger uppslagen
.. Överblommade pelargoner
..vardagshäng med vardagsvänner
.... Yoghurt i glas och minst en halv liter kaffe på förmiddagen
... Mina egna rörelser o stök.

.. Och samtidigt : tack för den här veckan! Du har varit god mot mej!

Förkunnelse

När man predikar är det ibland som att man tar hela sitt hjärta i händerna och liksom håller det rakt ut inför församlingen. Här är mitt hjärta och min längtan, här är min vånda, och här är Guds befriande ord som rinner genom våra liv och kan ge liv. Idag kan det ge liv, nu i detta nu när du läser detta då kan Guds ord ge liv. Predikan försegås av många härliga, svåra, roliga, konstiga frågor.

 

Det har tex inte alltid varit självklart att kvinnor ska få predika. För mej har det alltid varit till viss del självklart att jag ska predika( självklart i dess goda avseende - att det känns naturligt för mej att göra det. Jag vill göra det. )

Min morfar är en härlig prick på 92år. Han har någon gång sagt att han är "emot" kvinnlga präster, eller kanske snarare att han inte ger så mycket för kvinnliga predikanter, han tycker ofta att de "blajar", och samtidigt kan jag mycket tydligt känna att han är stolt över det arbete jag gör. Märligt och på något sätt hoppfullt, vi har mycket respekt för varandra och kan skilja på åsikter och ålder och person och tradition... fina morfar..

Just för att de varit sådär i historien att kvinnor inte haft samma förutsättningar att komma fram i samhället.  Så har det ju även varit tills ganska nyss för kvinnor i kyrkan ( och är lite fortfarande) så finns det olika saker att processa kring det, bemötanden som jag tror män helt slipper osv. Samtidigt vill jag understryka hur väl behandlad jag oftast blivit av församlingar och sammanhang som ung kvinna, ledare och förkunnare.

 

Hursom helst så träffades vi några kvinnor ( som alla finns i förkunnartjänst) i slutet av förra veckan för att helt förutsättningslöst se vad det skulle kunna bli av ett sådant nätverk,vad skulle det kunna innebära? Kanske skulle vi kunna inspirera andra yngre kvinnor och inspirera andra i vår situation att starta fler nätverk? kanske skall vi bara finnas för att vi alla behöver stöd osv..

Det kändes som att vi skulle kunna prata en vecka i sträck om våra erfarenheter och längtor. vad tacksam jag är att få finnas i detta.

Och vad tacksam jag är att få förkunna Guds ord - som ger liv.

 

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.  Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap. ( heb 4:12ff)

Befrielsen..

Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro.  Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. 

 

Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. 

Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks.

 (rom 12)..varje dags strävsama och  lyckosamma vandring och val. Ett två, ett två..

Vardag..

..Min dator verkar ha gått sönder, och jag är rastlös som få( inte pga datorn ) utan mest iallmänhet. Veckan luktar brittsommar och jag önskar mej en augusti till. Och samtidigt njuter jag av att planera in saker i december, tänk va!? lussekatterna är runt hörnet, glöggen och allt det andra vackra. Jag gör lampskärmar, skriver predikan ( innan datorn dog då..)

Och terminen på mitt "andra hem " har äntligen kommit igång, jag cyklar och springer och cyklar och springer.. hej och hå. Och jag försöker läsa böcker men jag måste gå omkring samtidigt, och jag måste sova på soffan i mitt vardagsrum och jag måste vattna pelargonerna som blommar än. Vem har sagt att vardagen är tråkigt beige och grå, inte jag iallafall. Håll i hatten hösten för här kommer jag!