Härom dagen en ny bekantskap, Nils. Han mötte mig vid tåget.
13Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
14Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
15min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
(fåglarna har roliga namn)
16Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
7Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
18Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig. (Ps 139:13-18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar