Det obönhörliga i att längta efter någon man inte känner tillit till är att man blir rädd för sin egen längtan. Den kraft som skall bära.

Det är som att säga till fjärilen att stanna i puppan för det verkar vara farligt där ute och att starka vindar kan skada dina stråk av skönhet. Jo det är sant.det är som att hindra en blomknopp med våld från att slå ut.

Men det finns en kraft som bär.

Precis såhär är det för många människor med Gud. Det är svårt att längta hem, när tilliten är sönder. precis såhär är det mellan många människor.
Gud kom till oss som människa, vi kan känna igen hemma i hans ansikte.