lördag, mars 08, 2008

Till en väns tonåring med ätstörningar

Möten

-Hur mår du frågar han? ( den första dagen i trappen på gymnasieskolans korridor)

Det är hennes första dag i skolan och han ger henne en kram.

-Hur mår du ? frågar han.

tystnad

Han ger henne en kram och frågar ingenting mera utan går, Inga intrång, övertramp

bara tystnad

stillsam närvaro, undran, omsorg, tystnad.

-Hur mår du? tystnad kram, Hur mår du? tystnad kram, Hur mår du? tystnad kram, Hur mår du? tystnad kram......

morgon efter morgon, dag efter dag.. månad efter månad...

-Hur mår du? Har någon sett till att du har fått hjälp?

tystnad

tystnad

-Oj gjorde jag ett övertramp?klampade jag in?
-Ingen fara..

Han har ögon som ser..

Veckor som fortsätter med - hur mår du?, tystnad, kram..
frågan, kramen .. tystnaden..
vardag

tid respekt långsamhetens lov..

Hur mår du?
tystnad
kramen

-Vill du följa med hem till mig?
-ja

Det är slutet av mars, våren är i antågande, det doftar av vår. Hans mamma har bakat kanelbullar, massor.. Och de får en överfull bricka och varsitt glas mjölk.

Jag äter inte kanelbullar tänker hennes hjärna instinktivt, jag äter inte..
och munnen säger - det går bra med bara mjölk.

Han tittar på henne länge, tystnaden.. han har sett allt. Verandan är full av tillit och vår. Stark tillit. Långamhetens lov.

Och hon tar en kanelbulle och äter den försiktigt och han frågar inget mera och hon säger inget mer.
De äter, fikar , gungar gunga och sedan åker hon tåget hem.

Ny vår..
Månader av tystnad mellan dem gör att hon skymtar en helt ny värld av frihet, som rymmer kanelbullar.

Som rymmer..

(Våren 2001)

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...