min mor

Min mor är inte religiös
Men hon lovsjunger olika små saker i vardagen, den nya cykeln, det vackra vädret, de många människorna, de fula kläderna de har på sig, det knäppa fyndet på second hand.

Hon vägrar att inte erkänna att hon är en tant därför är det legitimt att göra vissa saker.
(typ stänga en speciell port varje gång hon åker hemifrån, alltså den tillhör inte hennes hus)

Min mor har ett stort gäng med galna tanter som vägrar att vara tysta och som sig bör - som sjunger på bussen och dansar på krogen,
gör saker som folk gör mest, gråter och skrattar och delar livet. Lever församling.

Det är långa, korta, små, tjocka, färgglada, beiga, onyanserade och djupa, och har mycket skratt.
(kommer man hem är det till hälften dem man får träffa, de hänger liksom ihop)
De har även lovat att dyka upp när jag skall börja jobba som präst som de uttrycker det - om man får fråga frågor undertiden jag pratar. Jag hoppas man får det.

Min mor tycker om att göra nya små saker.
(när vi går på bio och jag måste ha någon form av kontroll och koll på vad som händer i filmen innan är det hon som väser – det är väl kul att se något som man inte vet något om. Tycker jag inte det?)

Min mor har slitit massa timmar och enskilda sekunder för mig och min bror för olika andra människor – för morfar. Hon bär oss.
Jo hon dansar i vardagsrummet och tycker och tänker högt.

Min mor vägrar att knussla med saker eller rätta sig in i de led där man bör stå eller gå. Hon tänker gå med rak rygg. Hon tror att människan kan gör fantastiska saker - för varandra.
Hon blir inte så lätt imponerad av dem andra tycker man skall bli, men är häpen i sitt sinne över olika man möter.

Hon bakar olika saker snabbt och tycker att det är okej att slarvstäda innan man har folk och städa ordentligt när de gått för det blir ju så himla skitigt av att ha folk hemma.
Ibland spelar hon dataspel till sent på natten när jag har somnat.

Hon tycker att de är okej att plocka upp folk på stationen som ha missat tåg och behöver någonstans att sova och ta med sig hem.

Hon borde egentligen skämmas över en del saker som hon säger och gör- men det gör hon inte utan står för dem och tar slaget – tar kritiken.

Hon har aldrig utgett sig för att vara en bra mor, hon tycker nog inte hon vart det. Hon har aldrig utgett sig för att behöva Gud.
Jag tänker att det är privilegium att ha henne som mamma, att leva och andas bredvid henne. Jag tänker att hos henne blir mycket av Gud synligt och jag tror de kommer springa på varandra i någon korsning – de behöver ju varandra.

(och just nu är hon väldigt irriterad över att jag sitter och skriver istället för att umgås med henne och jag skulle ju kunna fortsätta länge så nog här.)