Tiden är diffus- rytmen är självklar

Vad är tid?
”Jag har gjort det, det och sen hann jag dit, och på vägen köpte jag den och hittade det som jag letade efter.”

Vår Fader, du som är i himmelen.
Gud vill tala till oss, ge oss en andning som är indragen i den större andningen – rytmen.
Ger jag mig själv de luckorna i planeringen som gör det möjligt för mig att höra Guds röst och låta honom påverka alla olika händelser?

Gud är Utgångspunkten
”Nästa år skall jag göra det här, sen skall jag nog flytta dit..”

Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske,
Olika bitar av våra liv kommer att vara synliga och osynliga för oss, pulsslagen kommer att vara olika tydliga, men fortfarande kvar.
Vågar jag lita konkret på att Gud har en vilja för mitt liv så att mina val tar sin utgångspunkt i det?

Möta Jesus
”Jag kan komma mellan halv fyra och kvart i fem.”

på jorden så som i himmelen.
Väntan ger oss visshet om att Gud finns, att vi är i relation med någon. Vi försöker stämma in i någon annans rytm.
Liksom Jesus var beredd att stanna när människor bad honom och samtidigt bryta upp och inte hålla sig kvar. Är vi beredda att ha tålamod och vänta på Guds tid saker kan födas långsamt?

Jag, jag, jag.
” Jag valde det istället, fast jag kanske byter tillbaka eller så tar jag båda.”

Ge oss idag det bröd vi behöver och förlåt oss våra skulder,
Det tar tid att laga en cykelpunktering och att stanna och handla år någon. Det kan förstöra hela vårt tempo – rytm, en del är väldigt långsamma.


Vad är egentligen kallelsen
”skolan, boken till henne, konfan, mötet, glöm ej att förbereda, jobba, träna.. be”

..liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning,
Gud ger oss nåden att börja i verkligheten hos honom och sedan låta det föda allt det underbara andra viktiga. Det växer olika i olika tider, liksom i naturen med sin rytm.
Hur ser den frukt ut som vi bär?

Närvarandet i nuet
”Ska du inte äta lunch? Jag tar något på vägen.”

utan rädda oss från det onda.
Nu är jag här, vi inryms i Guds rytm. Lyft din blick

Fällor
”Tid är pengar.”

Ditt är riket.
Din är makten och äran.
Gud har gett oss mandat att förvalta alla fantastiska saker, vi har dem.
Vi behöver inte bygga små riken på jorden i dem finns ingen levande puls – rytm.


Bönen
”Gud jag ber att du skall ge mig kraft att orka, klara av den här dagen.”

i evighet.
Vi fick tjäna varandra för vi tog oss tidsutrymme för praktisk handling – bön.
Var stilla och besinna att Herren är Gud. Rytm är en växling mellan starkare och svagare.

Och nu då?
Det fullkomnande kommer när vi är ett med Gud och vi kan vila i honom vissa om att han som är evigheten är allt i alla. Att vara kristen är att närvarande i nuet, i bönen ledda av den helige ande se med Guds rytms ögon vad som sker och sedan handla efter det. Det är att vara tålmodig och uthållig och samtidigt ständigt beredd.

Det är att lägga i ryggmärgen Guds vilja och att ge sig utrymme att lyssna in den helig ande. Vi kommer ju att göra de val vi tycker är viktigast och det vi verkligen tycker är viktigt kommer det alltid att finnas tid till. Vi har nåden att få leva liv avstämda med Guds rytm.

Oavsett hur du blivit jagad, eller jagat eller sprungit runt finns vägen kvar, avstämd, tydlig rytm i Guds Nu. Och jag vet att jag hela tiden varit på väg till platsen vid dina fötter. Vi skall framåt inte bakåt.

amen

(rubriker ur- Att förvalta sin tid vad innebär det egentligen?
- helgelse utifrån tidsbegreppet Mars 2007)

Till en väns tonåring med ätstörningar

Möten

-Hur mår du frågar han? ( den första dagen i trappen på gymnasieskolans korridor)

Det är hennes första dag i skolan och han ger henne en kram.

-Hur mår du ? frågar han.

tystnad

Han ger henne en kram och frågar ingenting mera utan går, Inga intrång, övertramp

bara tystnad

stillsam närvaro, undran, omsorg, tystnad.

-Hur mår du? tystnad kram, Hur mår du? tystnad kram, Hur mår du? tystnad kram, Hur mår du? tystnad kram......

morgon efter morgon, dag efter dag.. månad efter månad...

-Hur mår du? Har någon sett till att du har fått hjälp?

tystnad

tystnad

-Oj gjorde jag ett övertramp?klampade jag in?
-Ingen fara..

Han har ögon som ser..

Veckor som fortsätter med - hur mår du?, tystnad, kram..
frågan, kramen .. tystnaden..
vardag

tid respekt långsamhetens lov..

Hur mår du?
tystnad
kramen

-Vill du följa med hem till mig?
-ja

Det är slutet av mars, våren är i antågande, det doftar av vår. Hans mamma har bakat kanelbullar, massor.. Och de får en överfull bricka och varsitt glas mjölk.

Jag äter inte kanelbullar tänker hennes hjärna instinktivt, jag äter inte..
och munnen säger - det går bra med bara mjölk.

Han tittar på henne länge, tystnaden.. han har sett allt. Verandan är full av tillit och vår. Stark tillit. Långamhetens lov.

Och hon tar en kanelbulle och äter den försiktigt och han frågar inget mera och hon säger inget mer.
De äter, fikar , gungar gunga och sedan åker hon tåget hem.

Ny vår..
Månader av tystnad mellan dem gör att hon skymtar en helt ny värld av frihet, som rymmer kanelbullar.

Som rymmer..

(Våren 2001)

Nytider-Ps 23

Herren är min herde ingenting skall fattas mig.

nytider

han för mig på vall på gröna ängar
fritider

fristäder

han låter mig vila vid lugna vatten

Vidder

hopp

han ger mig ny kraft och leder mig på rättan vägar , SITT NAMN TILL ÄRA.

tunnlar

inte ens i den mörkaste dal, fruktar jag något ont, ty du är med mig din käpp och din stav gör mig trygg...
nuet

Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

och sanningen

Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.


och jag anar den våren..
och jag har flyttat konstigt, vanligt

kanelbullar

Djupen är inte mitt sannaste språk, viskar hon för sig själv och vänder på degen i bunken en gång till.
Djupen i orden är inte mitt sannaste språk säger hon för sig själv tyst när hon dammsuger golvet en gång till efter gubbarna som handlar bullar idag igen.
Djupen i rösten är inte min sannaste ton tänker jag när jag skrattar.

Vad jag sett är inte min enda banderoll tänker jag när jag handlar, cyklar och bär hem olika saker och armarna värker av hårt arbete.

Att få bryta alla ord mot någon är inte mitt enda språk känner jag när jag lagar mat till alfha gruppen och håller låg profil i köket, medan de äter av allt mitt språk.
Och jag ber en stilla bön att någon skall komma med sina händer och handla, befria mig varje gång jag fåfängt börjar tro att de – orden är min enda botten.
Hålla tal är inte min starkaste röst, upptäcker jag när jag älskar dig och tar fram mackor en gång till. Och jag undrar hur många gånger jag hållit tal för dig, i smyg, i en rungande manifestation. Har du hört mig?

Och han kommer in i köket och lagar kranen och jag ger honom en kanelbulle och vi älskar varandra.
Djupen är inte mitt sannaste språk skriker jag när jag cyklar på storgatan som badar i sol.

Och för varje spadtag faller ett ord i taget.
Och jag vet att det är för att jag får baka som jag vågar låta djupen ropa till varandra.

nu

Du ger mig mitt nu tillbaka,
Du ger mig mitt jag i fulla mått.
Du klär mig i din sanning, skärande, ekande, upprättande.
Du väcker mig med en öm blick och jag somnar långsamt bättre i dina armar.
Du visar mig dagen, gåvan och jag kan se.
Du har gett mig en röst, att nyttja, bejaka, bära, ta ansvar med.
Du ger mig mitt nu tillbaka.

Och skälvande står jag där klädd i dig, med nakna händer.
Inget kan jag hålla, jag får bara öppna dem mer och mer för liljekonvalj och solstrålarnas värme.

Och det är frätande, renande. Och det doftar av vår.

Du visar vad som verkligen är du,
Du danar det som verkligen är jag.
Du är god.
Du har gjort oss vackra.


(hej igen, hej, jag jobbar massa och så, välkomna till Fröken Brogrens 06-17.Girafferna skall dela sig också så vi skall ha utflyttningsfest snart på fredag 22feb 19.30 välkomna alla ni o sörj o jubla med oss för allt vi fått. ses!)