att ta hand om sina minnen..

.. jag har varit i Paris.

Vi kom hem för två timmar sen i hallen, med alla grejor och trötta ben och allt ni vet som det blir när man rest sedan i förmiddags.

Paris har varit fantastiskt, precis som alla säger att det är, och som jag minns sedan jag var där en dag för några år sedan och bytte tåg.. men det räknas knappt.

Vi har bott på ett litet hostel med gång avstånd till de saker vi mest ville till, eller tja nästan gång avstånd. Det beror lite på hur man menar.

Som vanligt när man kommer hem någon speciell stans ifrån så går det inte att berätta allt man är full av för det är så många olika saker. Dofter, bilder, människor, smaker och konstiga små saker som kan tyckas helt oviktiga men som bidrar till upplevelsen.

Och ganska snabbt när man kommer in genom hallen tränger sej vardagen på, eller i bästa fall kan man väl säga att den välkomnar en.

Jag har ett tudelat förhållande till att komma hem och att vara borta. Jag älskar att vara borta. Och samtidigt tycker jag det är så splittrande att komma hem då. Inte för att jag inte gillar mitt hemma men för att jag är särdeles bra på att leva i nuet, det är en gåva jag fått - att vara omedelbar.

Det gör att vare sej jag är hemma eller borta är jag där helt fullt. Och verkligen oftast ingen annanstans och därför uppstår en känsla av att förlora tid och rum i skiftena mellan ställen och sammanhang där uppstår frågor som- "var är jag, vart ska jag, vilken dag är det?" och i de stunder den här gåvan inte är till min fördel frågan "vem är jag!?"

Det är en underbar förmåga att kunna helt vara i nuet och häret och samtidigt förstår jag baksidan av den när man tex talar om att personer som jobbar och lever på olika ställen i världen har lättare att leva dubbelliv för att de förlorar förmågan till förankring, tid och rum i större utsträckning.

Men skönt att man inte kan dra det rak av enda hit och att frågan är större och mer komplex.

Men tänker någon så kan det väl inte vara ? tja jo så är det för mej, frågar du mej vad jag skall göra på tisdag ingen aning?

Och nu har jag varit i Paris, varit verkligen varit.

Och att komma hem är ett ansvar, att ta hand om sina minnen att inte bara dra på som vanligt utan bevara och inkorporera.. å jag önskar jag vore bättre på det i min vanliga vardag med.

ta hand om det som varje dag tar med sej, möten, människor, insikter. 

Och nu skall jag vara hemma, verkligen hemma! i min bästa vardag!

tacksamhet.

..om heliga glapp har jag skrivit här ... http://litenlisa.blogspot.se/2010/03/heliga-glapp.html