lördag, februari 02, 2013

....

Det är tyst, alldeles tyst.
Och jag är så ovan att jag inte kan bestämma mej för om det är bra? eller dåligt?

Det är tyst, men inte vindstilla.
Inte i hjärtat iallafall.
Men säg när är det någonsin stilla där?
Där blåser den ensamma tanten på ålderdomshemmets storm,
de krossade drömmarnas vemod skvalpar omkring.
Och samtidigt kluckar det så där som det bara kan göra under bryggor med hemligheter under.
vackra hemligheter.

Sen ryms det hela världskrig ibland där inne i hjärtat.
Där springer det omkring damer i vackra klänningar med skor som det klipprar om.
Och med de vackraste spetsarna.
För att inte tala om ljuset som dansar över hjärtats hav.

Hjärtats hav som är så djupt, bråddjupt.
Det är farligt att ta sej ett bad där, man kanske aldrig kommer upp igen.
Men vem vill komma upp egentligen?
Vem vill stå på stranden och leva?! pyttsan!

Ljuset vandrar från den ena sidan till den andra.
Och det skulle vara så enkelt om man liksom kunde fånga det i en burk.
Ettikett - ljus till mörkare stunder, öppnas varsamt.

Inne i hjärtats alla salar, pelarhallar, skrymslen, vrår, gaderober, gångar, gömmor, och hallar.
Anar jag något, jag liksom hör melodin från en sal längre in.
Välkända toner som bryter tystnaden om och om igen.

Famlar mej fram, måste ta mej dit, höger, vänster, fram tillbaka, djupare, högre vidare..
..sluta inte spela!
Jag är nästan framme nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

det här värmde mitt hjärta :) tack!
/Lise :)

lisa sa...

:)
vad roligt att höra lise!

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...