Någon annans

å jag önskar att man hade kunnat spela in en film där mina klänningar har varit och vandrat..

där de har dansat och snurrat.

Där någon snussat med sitt huvud mot linningen, där kanske någon gråtit ut mot en axel.

Eller skrikigt och kastat iväg.

När klänningen var helt ny och någon bar den försiktigt i en pappkasse, eller den där klänningen som någon bar på sin livsviktigaste dag full med glädje och längtan.

Eller en sådan där glammig klänning som har varit ute och dansat så många nätter för det syns i armhålorna..

Eller den där klänningen som någon ärvt av en syster som dog alldeles för tidigt. Eller en sådan vanlig blommig vardagsklänning som aldrig ens varit utanför Skåne men varit helt nöjd ändå med det. Eller den där klänningen som någon bar påvägen till Amerika.

Den där klänningen som någon slet av en annan i en stormig förälskelse, eller en sådan där klänning som en gammal dam burit och nästan tynat bort i på ett ålderdomshem som ingen vet vart det låg.

eller en sådan där klänning som "hon var den vackraste" i.

 

Jag undrar så ibland vart mina klänningar har varit. Tänk om jag kunde få en glimt. Så när jag häromdagen hittade en klänning med lappen "från Amerika och från moster Maja" var jag bara tvungen att köpa den. Precis en sådan liten glimt som jag trånar efter.

..för o inte tala om vart alla skor har vandrat.