Drömmens skepp

Min främsta orsak till örebro besöket var min morbros begravning efter hans hastiga bortgång. Vår släkt på mors sida är en släkt full med tal. Människan är en skapelse full av tal, och sång. Stor tacksamhet att andra ibland får ikläda en så viktigt stund som nära döden i ord och sång, när man själv inte förmår.

Vårt hav, med hatten i silver,

drömmande går mot land,

ett skepp med blommor kring rodret

syns stäva mot himlens rand.

Vi ser brusande sidor

lysa som kaprifol,

och babords reling bär timjan,

som rodnar likt morgonsol.

Vindarna vaknar och vänder,

vaknar och vänder sig om,

vågorna skimrar, skimrar

av sång, av sång.

På däcket ögontröst flödar,

styrbord i ljung sig klär,

en skorsten virad med vildvin

ett under av skönhet är.

Vindarna vaknar och vänder,

vaknar och vänder sig om,

vågorna skimrar, skimrar av sång, av sång.

Jasmin kring ankaret glimmar,

och radarn bär rosenkrans,

kring bogen glittar mossa

med bländande guldgrön glans.

Vindarna vaknar och vänder,

vaknar och vänder sig om,

vågorna skimrar, skimrar av sång, av sång.

Ett skepp, som strålar i drömmen,

speglar vårt livsförlust,

bestrött med skimrande blommor

det nalkas en himmelsk kust.

(Bo Setterlind -finns insjungen av Staffan Percy. en av sångerna vid morbrors begravning.

Och ja vi har äntligen töväder! våren kom!)