fredag, januari 30, 2009

kanelbullar i repris


Djupen är inte mitt sannaste språk, viskar hon för sig själv och vänder på degen i bunken en gång till.
Djupen i orden är inte mitt sannaste språk säger hon för sig själv tyst när hon dammsuger golvet en gång till efter gubbarna som handlar bullar idag igen.

Djupen i rösten är inte min sannaste ton tänker jag när jag skrattar.

Vad jag sett är inte min enda banderoll tänker jag när jag handlar, cyklar och bär hem olika saker och armarna värker av hårt arbete.

Att få bryta alla ord mot någon är inte mitt enda språk känner jag när jag lagar mat till alfha gruppen och håller låg profil i köket, medan de äter av allt mitt språk. Och jag ber en stilla bön att någon skall komma med sina händer och handla, befria mig varje gång jag fåfängt börjar tro att de – orden är min enda botten.

Hålla tal är inte min starkaste röst, upptäcker jag när jag älskar dig och tar fram mackor en gång till. Och jag undrar hur många gånger jag hållit tal för dig, i smyg, i en rungande manifestation. Har du hört mig?

Och han kommer in i köket och lagar kranen och jag ger honom en kanelbulle och vi älskar varandra. Djupen är inte mitt sannaste språk skriker jag när jag cyklar på storgatan som badar i sol. Och för varje spadtag faller ett ord i taget. Och jag vet att det är för att jag får baka som jag vågar låta djupen ropa till varandra.
(idag har jag jobbat på mitt jobb- vackerjobbet.)

3 kommentarer:

Anonym sa...

jag hittade din kommentar daniel.. ler.. men inte din blogg?

tack för helga me församling alla ni.. ses

Anonym sa...

å knäppt det är ju jag som skriver.. hur ändrar man...

Anonym sa...

Hehe :-) Min blogg är väl i sitt yttersta inledningsskede, men så länge ligger den på www.lejongropen.wordpress.com.

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...