" Jag skulle önska, att ni kunde se huset, där Kajsa Kavat bodde, o, det var ett sådant där sagohus, där det bodde dvärgar eller tomtar. Huset låg vid en liten backig kullerstensgata i den allra fattigaste delen av stan.
Ja, det var en riktig fattig gata, och de andra husen vid den gatan var inte stort finare än Kajsa Kavats hus.
Kajsa Kavats hus - vad säger jag? Naturligtvis var det inte Kajsa, som rådde om huset, det var mormor. Mormor, hon som gjorde polkagrisar och sålde på torget om lördagarna. Men jag kallar det för Kajsa Kavats hus i alla fall. Kajsa brukade sitta på trappstenen ut mot gatan, när man gick förbi. Hon hade de brunaste och gladaste ögon och de rödaste kinder, som någon unge någonsin haft. Och så såg hon - hur ska jag säga? - hon såg så kavat ut. Ja, just kavat!
Det var naturligtvis därför hennes mormor hade hittat på att kalla henne Kajsa Kavat. Mormor sa, att Kajsa såg kavat ut till och med den gången, när hon bara var tre månader och låg i en korg, som en vacker dag blev inlämnad till mormor med besked, att varsågod och ta hand om den här ungen, för det finns ingen annan, som gör det."
(Ur Kajsa Kavat)
10 kommentarer:
okej, mormor var det visst, inte farmor! men annars var det rätt bra jag beskrev henne.
ganska som du!
"Det går en ängel kring vårt hus,
han bär på två förgyllda ljus,
han bär en bok uti sin hand,
så somnar vi i Jesu namn"
- är väl från den boken? Och hur balanserar man två förgyllda ljus och en bok?
tack igen,
flera olika tack på samma gång.
Kan det inte ha varit en ljusstake med två armar...?? (funderade också på det när jag var mindre)
Eller så bar han det ena med vingen. Hihi.
så kanske det är! känns lite som att man inte skulle säga att det är två stycken då, fast jag vet egentligen inte varför. undrar förresten om det egentligen är staken/arna som är förgylld...
de kan va så att han bär dom i armhålorna, framåt liksom, o då får han tom en hand fri som han kan göra va han vill me
jag tror inte på armhålorna...
jag tycker att han kan ha haft en ljusstake.. det var ju ändå två ljus.. det är ju inte ljusstaken utan ljusen som heter ljus. =)
håller nog egentligen på th:s förslag. men det skulle vara roligt om det var i armhålorna de bars - ser så roligt ut! tänker jag mig.
och så kommer frågan vad han då gör med den osysselsatta handen...
det står ju inte att ljusen är tända. då är det väl inga problem att bära två ljus i en hand. gjorde jag häromdagen förresten. även om det var värmeljus.
Marcus.. you are way out.
Förresten så tänkte jag nån gång när jag var liten att han höll boken som ett fat som han balanserade de två ljusen på! :) Way out.
Men det var ju nästan lite besvärligt att den där bönen väckte så mycket tankar. Mitt fokus var nästan jämt att få ihop logiken.. hehe..
mamma och jag bad den typ jämt.. på min begäran skulle vi be Gud som haver, Det går en ängel kring vårt hus, och Fader vår. =)
tack.
Skicka en kommentar