onsdag, april 24, 2013

En liten text om "vackerheten"


Vackerhet det e så himla subjektivt.... tänker någon nu utan att ens tänka sej för.
Och de e verkligen sant, många är vi väl som upplevt just det där hur någon liksom har förvandlats framför våra ögon..

Hur Han som jag aldrig tidigare tittat åt helt plötsligt är någon annan framför en! Hur gick det till? tänker man då! har han alltid varit så vacker?

Vackerhet det är komplext..Ibland känns det som att vi knappt kan prata om det. Och är inte det konstigt att något som har så stor plats i "samhället" det kan vi knappt prata öppet om på ett bra sätt?

Men e vackerhet samma sak som utseende? för det är ju utseende som har så stor plats i samtiden och e utseende samma sak som skönhet eller är skönhet samma sak som vackert?!

Men Vackerhet hänger inte bara ihop med kärleken!
Det för det verkar ju finnas något som är vackert och något som inte är det.
Och i vad ligger det?
Jag vet att det finns "skolor" kring det här osv till och med "vetenskapliga" bevis på vad skönhet är. Det måttet och det måttet som ger den känslan, osv.

När jag var liten sa ofta folk till min mamma att jag va sååå söööt!! Och jag minns att min kära mor va rätt noga på att stryka under att det var minsann inte det enda jag var! Eller "ja så märkvärdigt är det väl inte!"
Så e jag uppväxt .. Hahaha.

Hursomhelst finns de något med skönhet eller kanske skall vi hellre säga utseende, idag som blivit så fel.
Det är perverterad o missriktad på så många olika sätt; allt från de smalaste tjejerna till de yngsta plutande tonåringarna, till unga killar som ser ut som ett paket kött till äldre kvinnor som lyfter sej så de knappt kan le längre osv.. Vi vet alla att listan på exempel kan göras oändligt lång.

För några veckor sedan var jag och mamma på Jönköpings länsmuséeum och såg bla en utställning av Elisabeth Ohlson Wallin 
hon är fotograf och samhällsdebattör kan man säga. Utställningen handlade om olika normer i samhället och om människosyn, vad är det som är "okej" eller inte i samhällets ögon?, ni kan kolla mer här. 
Hursom helst var det en bild som stannade kvar hos mej, och det var när hon ställde frågan om personer med funktionsnedsättning kan vara sensuella i det offentliga rummet, har vi sett bilder som rymmer det? ryms sådana bilder i vårt samhälle?



Personligen tycker jag utställningen var mycket talande, även jag inte gillar allt hon gjort. Men det behövs frågor till samtiden. Många frågor.

del 2 
( här kan du ta en paus o hämta kaffe)
Och det behövs frågor till kyrkan, och församlingen! 
Jag är övertygad om att Gud skapade människan vacker. Eller ska man säga att Gud tyckte människan var vacker?
Hur som helst så är skapelsen skön, nu är det överdåd efter överdåd ute. Det vet ingen hejd, nästan så jag blir generad. Vill han ge oss allt det här!? allt detta vackra.! 

Människan är skapad till skaparens avbild. Människan har en blick som ser det som är skönt! 

Människan avbilden, med ögon som ser. Med händer som kan skapa, med bilder och många olika sinnen.

Ett antal gånger har jag fått höra från andra kristna framförallt från kvinnor att de inte vågat vara ”vackra” eller klä sej fint för att de inte ville vara märkvärdiga.  
En av de finaste komplimanger jag fått är från en av församlingens äldre medlemmar dock efter det att hon flyttat hem till Herren. Hennes man berättade då att hans fru hade en blus som hon älskade så och som hon var så fin i och som hon alltid hade när de var på semester. Och så en dag funderar hon på att ha den i kyrkan, men så säger hon; ”Nä den kan jag inte ha då kommer folk tycka att jag är märkvärdig!” Men så utbrister hon sedan efter ett tag, ” nä!! Om lisa kan ha vad hon vill på sej så skall jag minsann ha den här blusen!”

Jag blev så glad när han berättade detta för mej,  glad på så många olika sätt – för att hon var modig, för att kreativitet smittar av sej, för att det finns något härligt i att inte behöva bry sej som vad folk tänker.

Och samtidigt känner jag mej sorgsen av det här mötet. Varför måste vi vara snåla mot varandra på det här sättet!? Och vad är det i historien som gjort att kyrkan förlorat något så heligt som skönheten.

Den skönhet som inte ser ut som den världen ger, den skönhet som inte är perverterad och som bottnar i avbilden, i skaparens blick!
För några år sedan gjorde min vän Elisabet ett kollage till mej när jag skulle sälja kläder på en designmarknad på det stod det; Skönheten ser inte alltid ut som man tror!

Den kan vara vackrare än du vågat drömma och den kan vara mera provocerande än du kan våga. Och den kan gå sönder, den kan vara bergfast och ogenomtränglig, ofta känner du att du inte förstår den, bara ser en viss del som att det hela tiden finns mer.

Skönheten är något djupare än det bildsköna, den tillhör Gud, men den rymmer det bildsköna, och det kan se olika ut och skall inte stoppas undan eller gömmas!

Och ändå när jag står där i duschen på friskis med alla kvinnokroppar runt omkring mej och jag ser damerna runt 50-60 och tänker oj! Undra hur jag kommer se ut när jag är 58,5 ?! och den frågan tar jag emot med skräckblandad förtjusning, och en viss vånda.

Ibland säger tanterna till mej ”jaah jag har också varit sådär smal en gång!” Med det menar de att det går över, smalheten alltså.
Jo utsidan är förgänglig, tur är väl det! 

Men en sak som inte är förgänglig, det är skönheten! 


Vad den nu är!?

Inga kommentarer:

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...