(beredelseord från korsveihelgen)
Jer 6: 16
Vi lever i en tid där vi ständigt är på väg. Försöker finna vägen vidare. Vi finner oss hela tiden fundera; ja efter det där mötet då händer det, och sedan nästa helg då kommer de och hälsar på, och kanske hinner jag göra det där efter middagen om jag lagar den fort, och bara vi har renoverat altanen så kan vi få mera tid att sitta på den, och det här jobbet jo det ser jag som ett strategiskt steg för att sedan komma dit eller dit, och kanske är det till och med så att någon av oss har suttit nu här och tänkt skönt efter Korsveihelgen då lugnar det ned sej lite. Och isf vill jag inte lägga skam på dej men.. nu är vi här.
Nu är vi här.
Så brukar jag säga till mina motionärer på F&S – ”Nu har ni i alla fall tagit er hit!”
Och tänk om vi skulle ha mod och sinnesnärvaro att säga det lite oftare till oss själva och vår samtid. ”nu är vi här!”
Vägen vidare.
Vidare vidare, för att ta ut riktning måste man vara där man är. Man kan inte ta ut riktning från någon annan plats än där man står. Det första man gör när man vandrar, eller cyklar för den delen och skall finna väg är att kolla på kartan eller iphone; ”var är vi nu?”
I Jer 6:16 talar Gud till sitt folk som förövrigt är aningen förirrat i den här situationen;
Så säger HERREN: "Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen
och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar."
Några saker vi finner i den här versen;
Ställ er vid vägarna, och spana säger Herren. Fråga efter stigarna. Alltså stigar de framfarter som går bredvid de stora huvudlederna. De urgamla stigarna som är väl upptrampade. Där många har gått förr.
I vår församling har vi tre damer som bor som i en liten kommunitet nere på Österlen i två hus, och mellan dessa två husen går en sedan 30 år väl upptrampad stig, genom buskarna, den syns knappt men jag tror att damerna skulle finna den om de så blev blinda. DE känner stigen.
När man ska ta ut riktmärke måste man även se bakåt. När man skall vidare måste man se vart man kommer ifrån. Var har de som vandrat före gått, på vilka stigar?
I de tider då kyrkan kört maktens huvudleder har vi ofta tenderat att hamna fel. Så var finns stigarna?
En av mina pastorer säger alltid;
Vi skall göra det som kyrkan alltid har gjort. Förkunna att Jesus är Herre, inget nytt eller annat.
Vidare läser vi;
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.
Fråga efter den goda vägen? Fråga, alltså - gör det inte själva. Utan fråga.
Och då ni sedan finner den goda vägen, vandra på den. Vandra – rörelse - alltså rör er.
Så skall ni finna ro för era själar.
(Jesus vilar i våra hjärtan.) En man jag lyssnat till i veckan berättade om ett möte han haft med en person från en L´Arche kommunitet i Frankrike. L´Arche är en rörelse med kommuniteter där man lever personer med och utan intellektuella funktionsnedsättningar tillsammans.
En av männen som har en funktionsnedsättning, hade även problem med sitt hjärta och var tvungen att resa till Paris för att besöka en läkare som skulle undersöka hjärtat. Så när han kommer tillbaka därifrån så frågar de andra i kommuniteten
- John var har du varit?
- Jag har varit i Paris hos doktorn..
- Vad gjorde du där?
- Han kollade i mitt hjärta? Säger John.
- Vad såg han i ditt hjärta? Frågade de andra..
- Han såg Jesus. Svarade John.
- Såg han Jesus sa de andra, vad gjorde Jesus i ditt hjärta då?
- ”he was resting” svarade John då. Han vilade.
För honom var det en sådan självklarhet att Jesus bodde I hans hjärta så att läkaren självklart hade sett Jesus vid undersökningen. Men kanske ännu viktigare var att John visste det enda som han behövde veta nämligen att Jesus vilade i hans hjärta.
finna ro för era själar..
Vägen vidare;
I tider som varit och i luftslott om framtiden gömmer sej lätt en rad av nidbilder. Här tar våra visioner och längtor spjärn mot något som inte är verkligt. Här har kyrkan bedragit sej många gånger.
Endast nuet och den plats vi befinner oss är verkligheten, det är det enda vi har. Alla på något gammalt eller kommande rike byggda självbilder måste falla. Så att bara du och jag finns kvar och de är inte illa.
Här ifrån föds det nya. Och de föds, jo de gör det…nu är vi här.
Nu gör jag något nytt,
det spirar redan,
märker ni det inte..
Vi skall nu få fira Herrens måltid tillsammans, bekänna oss till att vi är en del av de som varit och det som är och det som komma skall i Honom vars namn är ; ”Jag är” .
Så säger HERREN: "Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen
och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar."
Vi får ta emot.
Amen
1 kommentar:
Amen
Skicka en kommentar