torsdag, augusti 28, 2008

att erfara


Det erfarna det kan inte ljuga. Det har upplevts.


Paulus hade erfarit Kristus och blivit mött rakt upp och ned av den Gud som han förföljde. Han står där helt mållös och det enda han kan göra är att erkänna att Jesus är Herre och han beger sig sedan till damaskus och sedan vidare till Jerusalem för att förkunna den Gud han har mött.
När jag kom till er bröder var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde för er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

En dårsskap




Jag har en blogg som ni vet och i somras så ville min yngsta lillebror han är tretton också skaffa en. Så jag hjälpte honom att ordna till det där. Så sitter han och skriver och berättar om sommaren. Om hur de har varit ute med båten i sommen i sommaren och hur vi har grillat på den nya verandan och den nya motorkrossen också vidare. Så finns det en viss frustration och utbrister hur skall de som läser kunna förstå. De har ju inte varit med. och det finns något i det här som jag tänkt vidare på.


Det handlar om erfarenheten. Om att själv har åkt båt så att det stänker och yr, om att själv ha badat ansiktet i vatten vänt till solen. Om att själv ha erfarit hur det är att springa naken rakt ut i ett sånt där hejdundrande sommarregn. Om att själv ha varit med och byggt på en altan tills händerna ser ut som jag vet inte var och sedan njuta av det arbete man har utfört.
En dårskap för den som inte varit med.

Men hur skall vi kunna säga det som vi erfarit
Jag menar inte och tror inte heller att Paulus förkunnade att vi skall förneka eller se ned på det vi förstår. Det liv som inte är sunt grundat i övertygelser och en teologi från bibeln något som håller, går det ofta åt pipsvängen med.



Men ibland anar jag hos mig själv och andra att vi mest håller på och bekänner oss till en rad olika saker som vi förstår. Då kommer vi sluta upp i att vi ber till våra bekännelser istället för till en Gud som möter vår blick.


Vi blir som grekerna och judarna. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är en Guds kraft och Guds vishet. Det finns en Guds kraft och en Guds vishet det finns något som han har berett för dem som älskar honom och som längtar. Men istället finner jag ofta att vi ställer våra stora frågor till våra teologier istället för att rikta dem direkt till en Gud som ser oss i ögonen.
Vi ställer våra stora frågor och drömmar förhoppningar till våra erfarenheter av gott och ont. Det vi har varit med om tidigare. Istället för rakt till Gud, en Gud som kan gör allt nytt som är större o vackrare än vi kan föreställa oss.
Vi måste själva erfara sommarregnet om igen för att minnas och för att bli fuktiga. Vi måste själva taemot solens strålar. Vi måste själva möta med Gud. Erfara Gud. På alla möjliga sätt.

Gud är galen, Gud är en person. korset är en dårskap.




....Inget andligt liv, ingen relation kan hållas levande utan en städigt förnyad förundran. Och det sker endast i mötet med något man erfar. Att erfara Guds kraft -paulus säger: Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
Så låt oss gå in i den här hösten och erfara Kristus vår frihet, väcka en längtan kring oss. Här och nu rakt upp och ned Gud är inte svår.
Möjligtvis galen.


Inga kommentarer:

Du kanske också gillar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...