Sommarpoesi

Gud tappar sugen

Vissa dagar är Gud så trött på att bestämma,
vilka som skall leva och dö, spilla ut sitt kaffe
eller träffa den de gått och väntat på hela sitt liv.
Åh, vad tråkigt!

Det känns som att han är färdig med alltihop,
urless och nästan apatisk,
stirrar framför sig
och svarar inte på några frågor,
allt står still,
alla väntar,

regnskogarnas lungor håller andan,
berggrunderna väntar med sin halvering
av kolvärdena och
nebulosorna i födslovåndor
borta i avlägsna galaxer
tittar förvånat upp från förlossningsbordet
och undrar:

Är han utbränd?
Är detta slutet?
Blir det inget mer?

Jodå, han repar sig såklart,
redan imorgon kavlar han upp ärmarna
och är sugen på att till frukost
utse vinnarna
i den dagliga Kenodragningen.

(Fredrik Lindström ur poesisamling Jag är en sån som bara vill ligga med dig.)

Kärlekens största mirakel: att se en människa öppna sig i tillit, släppa till sig själv utan alla förbehåll.
Ingenting är ömtåligare, mera bräckligt än detta mirakel; det härjas nästan alltid inom kort tid.
Frosten eller stormen går däröver - okänslighetens- frost,hänsynslöshetens storm.
Den tanklösa egoismens klack förtrampar den, och sedan är den inte mer.
Ödsligheten lägger sig över vad som en gång blommade så ljuvligt.
Vänskapen klarar det bättre - den söker mindre sitt, den rycks inte hit och dit av lidelser, den går varligare fram.
Men dess blommor är heller inte av den ojämförligt ömtåligt sköna sorten.

(Gunnel Vallqvist ur poesisamling Steg på Vägen)

Och vi kan veta att Gud har gått före i allt, minns i solvärme. Och kom och fika på Brogrens jag jobbar många dagar.