Nytt år.
Det är olika vart vi kommer ifrån.
Vart vi är påväg.
Vem vi är.
Men vi går.
Vi skall framåt inte bakåt.
Men för att vandra framåt måste vi veta vilka vi är och vart vi kommer ifrån. Gud är i det - den vi alltid har hoppats på och han gör oss till dem vi alltid velat bli. Tro det eller ej.
Vi går tilliten tillmötes:
Han kom.
Han stod utanför min mur och visslade.
Min mur är hög och tjock så att man ska se och höra så lite som möjligt av det som finns utanför. Dessutom är stenarna vassa så att det skall vara förbannat svårt att klättra upp på muren.
Jag såg honom inte.
Men jag hörde hur han visslade.
Hans melodi var så levnadshungrig, så munter så smittande.
Jag försökte hålla för öronen. Hårt försökte jag.
Jag tog några steg bort från muren. En hel del tog jag, men hans glada toner fångade in mig i sitt finmaskiga nät.
Försiktigt började jag istället närma mig muren.
Så gjorde jag det. Jag gjorde det jag lovat mig själv att aldrig göra. Jag började klättra upp för muren och ju högre upp jag kom desto tydligare blev tonerna från hans visslande.
Mina händer är blodiga. Mina knän fulla av skrubbsår.
Mina armar och ben har fula sticksår.
Det gör ont i hela kroppen. Det sticker i halsen. Mitt hjärta bultar. Jag är andfådd. Jag sitter på toppen av muren. Benen dinglar långsamt. Jag gråter av smärta.
Inte av smärta i kroppen eller i huvudet utan av smärta i ögonen.
Allt det som jag aldrig tidigare sett, det är så vackert att det gör ont.
Och jag ser honom.
Han stod utanför min mur och visslade.
Min mur är hög och tjock så att man ska se och höra så lite som möjligt av det som finns utanför. Dessutom är stenarna vassa så att det skall vara förbannat svårt att klättra upp på muren.
Jag såg honom inte.
Men jag hörde hur han visslade.
Hans melodi var så levnadshungrig, så munter så smittande.
Jag försökte hålla för öronen. Hårt försökte jag.
Jag tog några steg bort från muren. En hel del tog jag, men hans glada toner fångade in mig i sitt finmaskiga nät.
Försiktigt började jag istället närma mig muren.
Så gjorde jag det. Jag gjorde det jag lovat mig själv att aldrig göra. Jag började klättra upp för muren och ju högre upp jag kom desto tydligare blev tonerna från hans visslande.
Mina händer är blodiga. Mina knän fulla av skrubbsår.
Mina armar och ben har fula sticksår.
Det gör ont i hela kroppen. Det sticker i halsen. Mitt hjärta bultar. Jag är andfådd. Jag sitter på toppen av muren. Benen dinglar långsamt. Jag gråter av smärta.
Inte av smärta i kroppen eller i huvudet utan av smärta i ögonen.
Allt det som jag aldrig tidigare sett, det är så vackert att det gör ont.
Och jag ser honom.
..tilliten
Tilliten –hos Honom kan vi vila
Tillit – att våga tro på ett svar
Tillit – att våga hoppas det omöjliga det hänger inte på mig
Tillit – brytas och inte hotas av den andres olikhet, för jag är den jag är och du är en annan. Han är någon annan.
Tillit – att våga möta Hans blick
Tillit - delat ansvar, ens eget väger tungt
Tillit – framtidstro, visshet i någon form
Tillit – vi skall framåt inte bakåt
Tillit – dyrbart, sårbart
Tillit – kostar allt
Tillit – vaksamhet – vaken samhet
Tillit - att våga misströsta det är långt kvar
Tillit – att Han säger Ja och Nej.
Tillit – att Han säger Ja och Nej.
In i det nya året – må vi aldrig sluta bryta murar.
In i det nya året – med häpenhet och tillit.
In i det nya året – och må vi vara god jord för varandras växt och upprättelse.
In i det nya året – och må det bli roligt!
Tack för i år
(En liten paus här nu på bloggen kanske en eller två månader…Jag är från januari på Fröken Brogrens hembageri mest hela tiden. Studieuppehåll- tid för bak, disk, städ, människor, bullar.
Kom och fika! 06-17 Karlslundsgatan )
.jpg){kind=link}