Spaningen i ljudfil

http://bambuser.com/v/4580971  Här är min spaning lyssna gärna. Börjar vid min 11.40. Håll tillgodo!

O lyssna på de andras! lysande många bra!

Min stund på jorden

  

Efter att ha varit på Evangeliska Frikyrkans kongress ( ett av de sammanhang vi som församling tillhör i Sverige) i Falun, glimtar många olika saker till. Det finns många stråk att skönja, många vägar att vandra på som kyrkan i Sverige.

Vi har haft dagar att tillsammans ca 500 personer från olika delar av Sverige att brottas med många olika frågor.

Så som delaktighet, bäraransvar? Vad innebär det att vara kyrka i sverige idag. För vem är vi församling och hur!?

Oerhört positivt har varit att får höra många olika röster i rörelsen. Dagarna inleddes med ett antal spaningar de finns här –http://bambuser.com/v/4580971 vid min 11.40 börjar jag! håll till godo

I dem hade vi var och än ( ca 14 personer ) som var tillfrågad fått tillfälle att dela vår vånda, nöd, längtan för rörelsen och  Sverige.

Spaningarna följdes av öppet samtal och kompletterande bilder. Alla har ögon och öron! Detta är verkligen något som präglat kongressen.

Vi var och en är rörelsen tillsammans – du – du – du. Varje berättelse, varje person. Från den lilla kotten på några månader – gamla gamla farbrorn i församlingen. Just eftersom det är så, blir det viktigt vad vi gör var och en. Vad jag gör med min tid, min stund på jorden .

Själv pratade jag om ” att ge som gåva, det du fått som gåva!” Ge vidare, och förmera det du fått. Och gör det ännu modigare, se utanför det du närmst ser. Vi har ju ett begränsat mått av tid.

I sommar fyller jag 30 år. Det känns typiskt kul. Och samtidigt passar jag på att göra lite av en utvärdering. Hur vill jag leva, vilka saker är viktiga och vilka är det men borde inte vara det?

Vad gör jag med min tid, och vilka människor investerar jag särskilt i. Och vad skulle jag vilja se i mitt och församlingens liv framöver. Och kanske ännu mer, vad anar jag och vad hör jag Guds röst viska. Vad ser Gud?

En av mina gåvor är att leva i nuet. Jag förlorar liksom det som är runt omkring ganska fort. Det som inte är i min dag. Att varje dag vara i Guds närhet på något sätt, ger utrymme för att stanna upp och klura på dagen, veckan och riktningen och möten. Men större livsval och för att ta ut riktning för mer än en termin itaget, behövs större uppmärksamhet. Större omvridningar, mer tid och större lyhördhet för det Anden talar och gör.

Utvärdering och inlyssning är nödvändigt annars skulle nog fem år kunna glida förbi utan reflektion.

Jag tror vi som människor kan göra mer val än vi ibland tror. Med åren märker man att det är lätt för oss som människor att bygga in sig i saker som att ” det går inte” ”det kommer jag aldrig att klara”, ” jag borde”, ”situationen just nu kräver” ”bara nu en tid är det så här”..

Det kan ju låta som en klyscha men det är trots allt sant att våra dagar är räknade (säger bibeln) tiden är utmätt, begränsad. Vi har bara - en stund på jorden.

Jag vet inte om det är på grund av att jag fyller 30 år som jag har en positiv tidskris skulle man kunna kalla det, eller om det beror på att jag under hösten levde närmre döden än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv. I närheten av döden blir livet dyrbart. Eller om det är att Gud just nu söker mig på ett särskilt sätt i mitt liv. Om att vägen blir smalare och smalare men att friheten samtidigt blir större.  Min stund på jorden

Jag tror att det är en slags kombination av alla dessa saker samtidigt.

Och jag befinner mig i det med stor glädje och förväntan!

Guds horisonter är ofta vidare och vackrare än vi kan tänka oss.  

Ibland är det läge att inventera sin tid.

Du med kanske?

Spaning EFKs kongress

Identifikation

·      Inledning

Jag har ett minne. Jag är kanske tolv år. Jag och mamma går på stan och fönstershoppar, det är söndag. Hädiska tanke! Inga affärer är öppna, jag ser mamma i skyltfönstret hennes långa resliga nordiska ljusa yttre jag. Men jag ser inte mig själv, var är jag?! Jag minns det som nyss, både känslan och platsen, bredvid mamma går en liten brun, tanig tjej. Men! Det kan väl inte vara jag! ”det måste vara något fel! Jag är ju inte så liten!! Jag är ju minst lika lång som min mor.” Tänker jag. Tankarna flyger och jag funderar, är jag så där kort och smal??

Så här i efterhand kan jag se detta minnet med en smula skratt och tänka att jag var så härligt omedveten om hur jag såg ut. Men just när det hände minns jag att det var som ett uppvaknande. Och så här i efterhand kan jag också se att det säger så mycket om identifikation om självbild. 

Att den inte främst bygger på de yttre omständigheterna. Jag kände så stark identifikation med min mor och jag kände och känner mej så lik henne. Så lik att när jag var liten trodde att jag såg ut som hon. Lång blond och nordisk.

Och om det handlar min vånda för kyrkan i Sverige idag – om identifikation om att inte bara förmera det vi först av allt ser. Om att vara lik vad det innebär - om vem man tar rygg på, om vilka vi leder in i framtiden. 

·      Att ge som gåva vad du fått som gåva. 

Grunden för det kristna livet, är att leda människor till att möta Jesus, leda människor till tro, och sedan leda varandra vidare i det tjänande livet med Jesus. Här ligger hela vårt existensberättigande. Jesus ord när han sänder ut sina lärjungar.

I mitt kristna liv – tio år har jag inte alltför sällan mött frågan eller påståendet - ”Vad har jag att ge?” och då framför allt från ”gammelkristna” – å att den frågan skulle lämna oss inget kan vara så förlamande som den frågan., och inget kan vara mera fel.

Ge som gåva, allt det Gud gjort i ditt liv, allt det du fått. Tänk om vi vågade leva mer så. 

Anders Blåberg nämnde inför hela Pingst pastorskår att om han skulle gjort något annorlunda som ledare så hade det varit att börja tidigare och investera mer tid i att lyfta fram andra och fler personer.

Jag är inte ung. Ung som troende är man när man är i början av sin vandring, det är inte jag. Jag ledde min första hemgrupp i New Life när jag varit kristen knappt tre år, det gick på de flesta sätt bra. Alla är kallade att leda någon vidare.

Och då handlar det inte om att femtio åriga män bara kan förmera andra tio år yngre män som liknar dem, eller att jag bara kommer att leda andra kvinnor vidare eller om vi spetsar till det innebär det inte heller att vi bara kommer förmera vår egen ”frikyrkliga kultur”- det ska vi också göra men inte bara.  (vaktmästar kvinnor)

Vi skall söka det Gud söker - leta efter rätt människor

·   Förmera – känna igen

Min bön är att vi som kristenhet skall vara lite modigare, lyfta vår blick lite högre. Detta är min första pastor –

John van Dinther - olik i övrigt. ( stå upp har haft fler pastorer)

Han kände igen min pastorskallelse och hunger när jag kom till New Life som en liten spretig och energisk 19 åring. Han har lyft fram mig och känt igen det Gud gett mig. Vi är inte jättelika i övrigt men att ge vidare det DNA min tjänst har handlar inte främst om personkemi och vem jag känner igen mig i, eller känner mig lik.   

Vi måste ha ögon som söker efter det som Gud söker efter.

Man kan leta efter någon som kan hjälpa en med uppgifter, eller kan man leta efter någon att frigöra att göra det som den skall göra. 

·      Jesusarvet och Kulturarvet

Jag önskar oss i rörelsen fler riktiga problem, verkliga problem och en verklig oro. De problem som uppstår när människor kommer till tro och när vi själva böjs och förvandlas inför Kristus.

Då har vi inte tid att titta på oss själva så mycket, då kan vi inte hålla fast vid ”kulturarvet” så mkt utan tvingas att ge vidare ” Jesusarvet”

Andra krafter vill gärna att vi skall tänka att vi inte har något att ge och att vi skall vara lurade att titta för mycket på oss själva. Det har vi inte råd med.

·      Avslutningen - Utmaningen

Det finns två spår i den här de här minuterna. Det ena är till dej som jag tror att Gud vill ge mod – mod att se det du har att ge och sedan ge det.

Vem lyfter du fram?! Vem banar du väg för!? Är du beredd att ge din plats för den som kommer efter. Vem följer dej?

Och det andra är till dej som är pastor och ledare vill jag skicka med att vara modig i vem du förmerar. Se längre, se vidare, och ingjut mod och var generös. Låt någon växa om dej. Någon som inte alls ”ser ut eller är som du”. Vi har mycket att lära oss av andra sammanhang i kyrkan. 

Slutligen - glädjen i att leda någon vidare i tron liknar ingen annan glädje. 

Det är vanliga människor som leder andra människor vidare.

 

Vår barn och familjepastor säger ofta att de stökigaste tjejerna och killarna i söndagsskolan de blir det ofta pastorer av.

Påsk

Konst och finbesök av lillebror som inte är så liten längre, men ändå.
Och Kristinas födelsedag. Och våren som äntligen är här och ljuset.
Och hjärtat som hoppar bock
och nåden att veta att genom allt bär han som talade ett ord och allt blev till.

att ta steg, i rätt riktning, att ha ett öppet hjärta och tankar, att finna modet, och att stå kvar i stormen, ett ögonblick itaget. och känna vinden i seglen - det bär. Det lyfter, jag ser vidderna, jag hör tonerna, jag känner modet, jag hör rösten som kallar, den enda värd att följa. Genom allt. Jag vill följa din röst. 

Det handlar den här våren om. 

Go natt. 

Långsamma rörelser

långsamma rörelser. 

själen är utsträckt som ett gammalt gummiband. 

ögonen, öronen, är ljuskänsliga och ljuskänsliga. 

Särkilt för "religiöst" gnäll. 

tyvärr kan det bli rätt mycket av det i ett #pastorsliv. 

Det gäller att lyssna på rätt saker. 

Den här veckan har jag verkligen fått öva mig på det. 

Spänna ut öronen utanför det man just hör och se högre än den lilla gnällande människan. 

Undra hur Gud orkar!? 

Ibland funderar jag på att trycka upp en lista med tio "riktiga" problem som jag kan dela ut till gnällande kristna. 

RIKTIGA problem som är värda att - gnälla, be, våndas, processa, längta, hoppas och drömma om. 

Inte skitproblem som bara bygger på att man simmar runt i en alldeles för liten "ankdamm" och bara försöker hålla kolla på vad de andra ankorna gör. 

Ibland tror jag att vi i kyrkan skulle må så mycket bättre om vi hade fler "riktiga "problem. 

Jag ber ofta för det.

Gud höj min blick, låt mig få se längre. 

Låt mig få hoppas drömma och tro

Låt mig våga!

Låt mig höja blicken

Ge mig ett heligt tålamod. 

Ge mig en helig ilska och vånda över verkliga problem. 

Och hjälp mig att sätta ned foten kring "låtsas problem" 

Befria oss ur vår egen ankdamm 

och fyll oss med din glädje. 

tack för allt som du gör som vi inte ser! 

AMen. 

Och tack alla ni som jobbar, sliter, drar, och våndas tillsammans i församlingen. Guds finaste och svåraste grej. o jag vet att vi är flera som våndas, låt oss göra det tillsammans.